spolar toaletten och ett vattenfall slår ut
vattennivån höjs, tar upp rester i trädgården
för att åter rulla - tyngden höll mig på grund
regnbåge sprids desto längre mitt skepp går
släpper ut olja, breddar, öppnar armar
droger med psykadeliskt mönster blomstrar
när det kramar om det som befinner sig i tunneln
kramar om, tillslut så hårt att det pressas ut
droppar är fallskärmshänder
gör sig redo för krocken
skärmen som är molnet är
redan långt borta
dropparna är marionettdockor
molnet styr, eftersom det är större
och tar upp mer av himlen
droppar är fallskärmshänder
gör sig redo för klatsch
det enda som går att längta till
är att en än gång träffa släkt
och vänner, de närmaste
hamnar förmodligen på
samma ställe
regnbåge slår i marken, sår uppstår i hud
brunnar byggs, hissa ner hink
ta upp skräp och undersök
den dyraste skatten lever alltid i utkanten
tvillingtorn i öknen
lite utanför staden
tar upp kakorna
som smulats sönder
pumpar ut likt brösten
ger föda till nyfödda
gula tänder blir åter vita
skiner i mörkrets grotta
överträffar som rösten
fönster spräcks och
händer kommer fram
ur spillrorna, rör sig stelt
visar att det finns liv
vid detta område på
planeten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar