inre formar yttre, men deras yttre så tunt att det måste finnas mer

det är omslagstjejernas år
tidningar täcker mitt golv
glömt bort hur det ser ut
svagt minne av att det var
av äkta trä med mönster
som såg ut
som magdans genom Rio i
auditorium atmosfär 1945
billie holiday
mitt bland alla skådespelare

vågar inte öppna och läsa
nöjer mig så som det är
får blåsa bort med vinden
likt blommor slå ut
bladen som ängelns vingar
flyger iväg till nästa område
som behöver färg och glädje

hennes utseende stammar
hon kommer bort sig
när hon ska öppna hjärtat
leda mig in i kammaren
känner sig obekväm
tror inte att hon är vacker
utan snarare ser ut
som en räv med rabies
tycker synd, men

vissa likheter finns
hon är skygg
för att bli lagad
vill klara av
allt själv, hon skäms
annars

ska säga er att jag
inte bryr mig om hur
egentligen vem som helst
ser ut

men om jag ska ge någon
form av kritik - skippa det
konstlade utseendet

vill du att jag ska lära känna dig
ställ dig då vid handfatet
släng små portioner med
kallt vatten och gnugga bort sminket

kall dusch
väck din lust
om du verkligen vill
kommer det inte stoppa dig
utan tvärtom

det döljer dig och din skönhet
om du ska ha smink
ha då något eget, uttryck vem
du är med färger och mönster
fånga mig med spindelnät

en blomma i hennes hår
vid höger öra
blodröd, det enda som pulserar
för håret annars dött
förlamat av spray
bortkommen genom annan färg
kan inte kämpa emot
motvinden och lyfta, greppa den
universella plattan
helikopter landar
rest omkring i andra galaxer
hämtat souvenirer
billiga ting som kan revolutionera (här)

jag kanske ska öppna en tidning och hjälpa
alla kan trots allt
göra misstag så
det står härliga till
gränsen mellan heligt och helvete är hårfin