ständig solnedgång
speglas i sjön
slingrar sig likt orm
ska hugga tag
i land och dra sig in
ladda med patroner till ris
vita snöflingor
inte runda, utan avlånga
fyllda med grus
asiater med konor på huvudet
avrundar tid och
rum, borrar till underjord, når
svart hål - sugs in
gäspa och öronen stänger fönstren ett tag
ögonblicket bevaras och undersöks
gräver i dess kärna som gör att världen
andas ut och in genom klockslag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar