4.7.10

uncle big jim

en cowboy gick mot mig
bred och muskulös

armbågarna var riktade utåt
spetsiga - skulle riva upp väggar
om han gick i en smal gränd
slå in dörrar, komma in bland folks
privatliv, upptäcka hemligheter
de inte ville att någon skulle se, bli
vettskrämda, krypa bakåt tills
de slog i en vägg och en tavla föll
så de svimmade och föll, föll
till världen tavlan utspelade sig i

händerna höll om pistoler som
hängde i bältet, en vid varje höftled
händerna höll om säkerheten
försäkrade sig om att byxorna skulle
sitta kvar och inte åka ner till
marken bli som glas i hyllan, skrynkliga
stå i varandra för att inte ta så
mycket plats - han krympa, känna sig dum
åh, vad pinsamt, fly ifrån utan
ord

gick som om han satt på en häst
nästintill på huk, han litade på luften och
luften på honom, bar honom på ett
sätt som liknade en militärövning
duckade så ingen såg, vassen vid havet
täckte upp, medan han gick närmare målet

påminde mig om en hallick
står och hänger, håller om
prostituerade kvinnor
en på varje sida, lättklädda
skägglös, dreglar istället
tar dem varje natt och
morgon i sängen, ja, flera
åt gången sjunger sången
han gillar mest

därav föll bitar samman - han är sheriff
tänkte: "han kommer kräva pengar...
men jag inte gjort något" så jag började springa
för det är den mannen som bestämmer sanningen
fastän han alltid utgår från lögn
började undra under lätta steg
hur vi människor kom till, hur världen sattes på spinn
alltid ett överhuvud som sätter igång
och tänk om denne var som mannen här
en sagoberättare av högsta rang

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar