wolffs hauss

hon står på scenen
ögonen under luggen skiner
av djupaste silver

å-jag släpar händerna
gnuggar i fickorna
släpper blicken
skärpan borta
ser ut som jag tittar men
vågorna har kommit in
lager av vatten täcker
har inte rullat ögonen
något varv, inte
zoomat in, det
är försent nu

befinner mig
i vargens hus
gungar från
sida till sida
väggarna ylar
spiraler av ljud
suger in mig
spottar ut
kroppen somnar
jag är vaken
någon nyper
tar ut nålar o
huden faller av
ryser, någon håller
mina trådar, som
ingalunda förr
det är vintertid
under sommar
det äroh så som
en dröm aldrig
är tänkt utan
drömd men glömd
letat överallt
kom till mig
den