alla dessa ljud som slås ihop,
men trots det inte skapar
någon direkt melodi,
får mig att känna nostalgi
över något jag aldrig upplevt
déjà vu; det är för mycket på
en och samma gång, allt
dras över en kam,
men inte över kant, idelig
backe ned, en snöbollseffekt
brus under slutna ögon, havets
vatten som drar över
sandbotten,
plattan som blir varmare,
får bubblor att uppstå i kastrullen
ögonlocken tar emot blåsor vilka
spräcks, blir ett hål, ett
rör, en kana
ner till vad man tror
varit, men aldrig har - framtid
i gårdagens kläder, människor
som står så man tror att de
dansade när kortet togs,
fastän de står helt stilla och
inte kastar någon vidare skugga
ur fokus; särar på benen, men
finns ingen möjlighet för
fortplantning, snarare
halvering; bokstavliga blir
bildligt, inget att läsa, bara se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar