27.5.11

stenen (blekt / konkret har aldrig rimmat... "bättre")

ruttna avgaser hänger i luften
blandning mellan grönt och brunt i grå nyans
paddans kinder - discokula utan glans;
kärnan är större än själva frukten

hjärnans tankar tar upp hjärtats smycken
nålsögat hejdas av en ögonfrans,
hunden jagar som förtrollad sin svans;
fritt val, men påverkad av grupptrycken

slukar minsta vindpust i närheten
tror att han tar vara på ögonblicket
är i själva verket evigheten

fyller sig själv alltför, alltför mycket
hinna sträcker sig från golvet till himlen -
är mellan ena och andra bladet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar