Att planera ett mord är som att forma ett patientbords händelser utan erfarenheter

Jag ska döda mina älsklingar

Jag ska låta dem lida

Jag ska låta dem stå för vad de har gjort

Jag ska låta dem säga sanningars dyft

Sant eller ej

Spelar inte längre någon roll för mig

Jag är bara en nu

När jag rakar av mig allt förflutet

Och laddar om krutet

Jag ska döda mina älsklingar

De som jag så länge har älskat

De som står närmast

De som vet mest

Jag ska döda dem för att jag vill öppna ögonen

Låta dem tala under gödningen

Jag ska döda dem för att jag vill stänga dörrar

Jag vill inte längre vara blåvalen

Som äter alla fiskar från världens alla strömmar

Jag ska inte planera

Jag är mogen nog

För att komma

Jag ska inte planera

Jag är inte vuxen nog

För att stressa

Jag ska inte planera

För ett mord kan ske hur som

Hur kan man veta exakt när man

Tar kol ur gruvan

Vad som händer

Ja

Om såsen är tillräckligt stuvad

För att kunna täcka en föregående bula

Man kan aldrig vara säker

Och det, det är vad som är spännande

Man ligger där på ett bord för att lagas

Samtidigt som något annat förstörs och badas

I olja

För att få igång personlighetens

Färgade papegoja

Som tjuter

"Ta mig ut

Ta mig

Ute

Där luften gjuter

Krukor av vind"

Viljan har en mun som skriker och tjuter hörsel till blint raseri

Men öppnar också en grind till evighetens dimma

Av bortkommen fobi

Försök att hitta mig här där jag simmar

Fri som ett bi

Luften är mina blommor som gör mitt liv omöjligt att binda

En röd tråd

En gång av rim

Som håller mig fast

Ska skaka mig loss

Medvetet

Bara för att jag ska

Finna tillbaka till

Helheten samtidigt som jag medför en ny kloss

Av långa kast

Av höga hinder

Av gård som minglar klangen

Till rymdens svarta kinder

Med ärr som flygande randen

Kometen mot mig

Kometen är hamnen

Till exploderande stjärnor

Till kärleksfulla omfamnande

Allt är ett

Jag ska dela allt till inget

Ett till två

En gång är ingen gång

Vi är små, vi tar den vägen

Nästa rond

För det verkar så

Vi står på en jord

Som är planet till ett annat bord

Som snurrar men aldrig förstår

Så för klingan mot mig och följ mina blodspår

http://voodoofilm.org/ordlista/term/kill+your+darlings

Laboremus Litteris et artibus

Ta mig fram

Allt jag vill göra är misslyckade kalkoner

Ta mig ut

Kylan utgör stående ovationer

Skinnet mitt känner sig tvingat, tvingat

Att tvina ut all kraft som finns kvar

Men allt jag säger är

Ta tag

Kragen som min skyddande bölja bär

Ska inte längre strykas

Tills den dag jag känner mig värd

Jag vill bara uttrycka en sak

Med detta skin kvar

Tack för allt du gav

Ta mig i din hand

Min kropp ryms i din värld

I ditt liv

Mina steg baseras endast

På tio svarta fjäderfä

Jag ska aldrig tiga, bara giva

Jag får mer än vad jag ber för

Jag ber aldrig till någon högre makt

Men om jag skulle så önskar jag

Att guden som svetsar rör

Lika gärna kan skrapa på ytan, ta bort all lack

Jag ska synas för de som inte finns

Jag ska framstå som jag ser igenom en annan lins

För det är vad jag förstår

Mina känslor är mer än få

Om jag vore låg

Så skulle jag vara jordnära

Om jag vore hög

Så skulle jag bland molnen färdas

Och idag är tiden för allt jag gör

Så ta dina naglar och fäst dem

I varenda skåra, i varenda hål

Mitt skin är till för att bytas

Mitt nya jag är till för att ryta

Platsen är upptäckt

Kärnan är knäckt

Källan är läckt

Vinden har fört orden till oberörda som en fläkt

Jag är glad

Allt är rätt

Jag vill inte längre vara täckt

För jag har hittat det som vill hålla mig väckt

Middag till natt

Midnatt till dag

Om man bara visste vart 'vad' startar

Var 'när' börjar och 'hur' tar fart

Vi får se alla följande

Vrakande dar

Allt kommer slängas på

Mig hur som har

I detta våglösa bad

Kommer allt förändras

Vändas men aldrig

Trängas

För vad blir fulländat då

Som ett tåg utan full last

Som att springa utan att ta sats

I tanke och rast

Denna bakgrund har varit omladdningen

För mig och allt jag nu

Gör är att tacka dig

LOCUS ENIM EST PRINCIPUM GENERATIONIS RERUM...

Fredagens otroliga spontanitet som föll efter första meningen - Jag ser fram emot helgen..

Bilen åkte sicksack på ett vågat sätt

Vad är då vågat?

Är det en balans, hur mycket man väger?

"Jag vågade 113 kg" Sade Thomas

"Oj! Inte visste jag att du var så bra på kula!" Sade Frank med uppspärrade ögon

"Tja.. Man har ju byggt på sig genom åren..

Efter alla krogrundor och så"

"Nu förstår jag inte riktigt..."

Talesmannens tankesätt floppade även

Hans på ett ganska upprätt sätt.

Sedan när började man

Kasta olika vikter i kula?

Är det inte en vikt

I internationella sammanhang

Och sedan längst kast vinner?

Jo, Frank var då en korttänkt typ

Han kan nog tänka lika långt som

Han kan tänka djupt

Nu har jag bestämt mig

Framför tiden står rotationer av sand

Bakom den gångna milen har aska lagt sig

Brännpunkten är mitten och mitten är nu

Allt står i lågor och inget kan släcka något

Ingen kan släcka nuet bara sekunder av framgång kan

Bevisa vägen som släcks av steg mot ett ljus till ett äldre liv

Åt höger går en tomgång av vind och storm

Till vänster har vi ett lättsamt men även kvävande tryck

Allt i ett så är något allt och något annat inget

När vi står på kanten till ett betydande sinne

Övergång till något övervägande är den enkla vägen ut

Varför går du inte in igen och reder problemen likt

Ridna hästar

Har kontrollen som aldrig härskar

Inte för mycket inte heller för

Lite

Att stå i ett ljus av frånvaro

Jag var där

Men icke närvarande

Jag stod där

Men svävade iväg

Jag må ha varit synlig

Jag må ha varit påtaglig

Jag må ha pratat som aldrig förr

Jag må ha varit gladare än någonsin

Men jag kände

Jag tror

Att jag kände

Det var inte jag

Som stod där och var glad

Endast pratade om något som jag inte vet vad

Så är det alltid

Månen är min vän

Så är det

Solen vistas i en fiendes gränd

Att resa i mörkret

Är att sova i ljuset

Att se ut genom fönster

Är att leva i ruset

Bortom alla medel

Endast naturens instängda regel

I grottan

Där alla bitar rasar när man går ut

Skyddet försvinner

Och man inser att något viktigt är slut

Regnbågar uppstår aldrig som hela

När du faller som en stråle

Bildar du en båge

När du faller som en stråle

Regnar du nedåt med råge

När du faller som en stråle

Visar du de sammanfattande färgerna i gården

För det var vad jag kände när jag gick nedåt

Mot staden

För det var något som hände när jag närmade

Mig den sociala fanfaren

Liv blommande här

Av mänskligt naturliga skäl

Men hur kunde allt som var likt

Vara så olikt när det utgick ifrån födelse

Och allt olikt vara så likt

När det kom till döden

För det var vad jag kände när jag kom fram

Till staden

För det var det som hände när jag stötte

På karnevalen av vardagen

Som ett dödligt slag

Mot ett plexiglas

Som solens värme

Mot den hängdes

Kropp

Inget svett

Systemet var slut

Allt har sin botten

Och nu var det akut

Ingen luft fick jag fram

Jag stod böjd och endast tårar

Var kvar att lämna

Endast min kropp var till för att bestämma

Vad jag kände just där

Vad som hände när jag bytte själ

Haltade sakta till en annan värld

Följde efter guldspår

Jag hade inget annat val

De tärde på mitt sinne

Och jag föll i fallets månad

Och jag föll i lövets rodnad

Låt oss göra läten

Låt oss ta sats

Låtsas att vi är en flagga

Som ska hissas upp på en mast

Fly ifrån rabatten med taggar

Nå molnen som kan

Tömma all ånger när de vill

Släppa allt och låta sig börja om

Från allt till ingeting

Låt oss fara iväg

Lägga oss på en vind

Som ryter som en

Ryttares landskap

Galoppera genom skog och dalar

Utforska nya platser

Få in nya intryck tills du känner dig

Som en blind

Var är ledsagaren när du upptäckt allt

Var är balansen mellan flamman och droppen

När du träffat den du verkar älska

Kind mot kind

Täckta spår är framtidens anonyma år

Jag går över täckta spår

Där dynor av sand med vinden far

Jag går över täckta spår

För att hitta staden alla tycks ha

Jag börjar springa mot havets vågor

Jag slutar tro på alla gamla vanor

Jag är i mitten av min period med tidlösa gåtor

Jag går över täckta spår

Där någon har gått och lämnat steg som fortfarande går att höra

Jag går över täckta spår

För att förstå de utelämnade, glömda och döda

Jag börjar gräva djupt ner i asfalten

Eller åtminstone försöka

Jag tänker mig in i en dröm som blir verklighet

Jag känner mig in i de överkörda

Jag lägger mig ner och funderar på att förblöda

Det är vad som är bördan

Vara död i livets gång

Inte få göra sin person rättvisa

Att verkligen vara sig själv

Leva för tidens starka män

Som håller upp pelare som håller upp tak

Nej, usch

Jag drar mig tillbaks

Jag går över täckta spår

För att skrika mig själv till ett anonymt vrål

Jag går över täckta spår

Där jag ger alla vad de tål

Mig själv och alla svarta får

z

Ack du zebravärld

Jagad som bete

Jagad av exotisk räv

Dina ränder är lika många som ängar av vete

Övergångar till sidor, folkslag och tid

Kan du aldrig bestämma dig utan att skilja

Kan du inte förstå utan att vi ska skildra

Ack din lilla rackare

Vågar du inte fly ifrån bödelns makt

Tvinga dig till att utföra jobb som står i dennes prakt

Vad skulle du vara om du vore vackrare

Enligt mig en väldig stackare med himlens solblekta tur

Får mycket för en vision

Får mycket för ingen kunskap ur

Kannan och dess spillda skick

Det är ingen idé

Utan en tanke

Bikta inte för ankarens uppfattning

Efterbliven tackling av ångest

Gör framtiden endast värre

För det vet vi nu

Bikta inte den föregående tanken

Var stolt och titta tillbaks

Var stolt för att du gjorde det bättre

Till slut

När ränderna dog ut

...

Några rader av bortkommen sömn

Vad är det att vara ute när allt är byggt i luften

Vad är det att vara inne när allt har sin dörr till stängda sinnen

Vad är det att sitta här medan världen möglar av fukt och andra tyngder till fallande möda

Vad är det jag håller på med

VAD är DET

Det är allt men i singular

Jag ska fara till ett tag av flera svar

En piruett på is för samtidskonsten

Köket, det stinker

Köket, luktar rom

Det röker cigaretter

Och dricker sig berusad

Full av vrede

Full av djävulens fåraull

Elda, elda

Vänd aldrig mera på steken

Min vän

Vänd aldrig mera, nej

Tänk i tredje person

Prata i den bortglömde

Rör dig som den förförde i lera

Ändra form efter tidens schema

För vi går inte längre framåt

Vi dansar istället fast oss i obekväma positioner

Vi dansar?

Tydligen så tyder mina tankar igenom dess suddiga fönster ett par balettdansöser och det var ju ytterst trevligt om de bara hoppade lika lätt som förr

De kanske tycker att det är pinsamt när träningsrummets dörr står öppen så att alla kan se, ja, de är synbarligen nybörjare

Av egna erfarenheter så ser det miserabelt och i högsta grad styvt ut

Jag provar faktiskt ett antal gånger att putsa mina ögonvrår eftersom de dansar i min kammare täckt med gardiner, byggt för rika adelsmän av numera döda slavar

Tillslut så märker jag

De är inte stela eller nervösa av något slag

Det är en istid av hårda tag

Miljontals år har gått, okej, jag överdrev

Tusentals år har gått och faktiskt stått sig så

Skulpturer är de och historien har mer att ge

När jag nu påbörjar ett nytt kapitel som icke atlet

(Jag tror att jag behövde slänga ut mig något underkänt för att gå vidare, även om det inte var meningen med versuppbyggnad - men en mening ska alltid ha ett syfte och jag antar att det var något sammanhängande här och nu.. Si så, nu kan vi hoppa vidare på tå för att uppnå ett rike som få/ Er nya bokstavliga J på skridskor som väntar på att isen ska spricka om 3 glada dagar, helt plötsligt inräknat)

Jag är för vriden... Samtidigt som jag har vatten kvar i lungorna - En snabbtur genom min msn-historik

en blixt slår ner i magen samtidigt som den fryser till is

plötsliga-nej-jag-vill-men-vågar-inte känslan

staty med rynkor kan jag förklaras som när jag inte har bevis

ett exemplar måste existera för annars syns det inte

jag skulle vilja bära hängslen för att slippa dras ner i mängden

jag ska nog dra mig nu och borsta tänderna och sedan hoppa våldsamt i sängen så jag kanske blir medvetslös

låt natten alltid få dig till ett spratt, eftersom morgonen är ett obetydligt men ack så förvirrande fnatt

I träden jag bor, växer längs grenarnas utsträckta och villiga tag för att nå en högre grad

och sedan somna in som ett fallande blad

stänger av datan och tömmer allt som jag gömmer för att drömma om framtida gårdsbönder... Jag ska drömma om fåraherde resor

Det jag menar egentligen är din personliga bubbla i huvudets uggla, tankens smugglare... Jaha.. Just det..Illa som en oisolerad villa!

Jag blandar grönfärg till ingeting, lyssnar på musik och är trött, så jag antar att jag gör mig själv tröttare genom att sitta här i mörkret och veva runt en pensel

jag får ta och slå ner mina sinnen under sängen och lägga mig över dem och bara andas mig till en annan division

Nu ska jag gå på händerna nedför ån för att dyka till min säng av gröna ängar och höst vindar...

"Fötter?"

Nej, jag står inte på jorden som de bryr jag mig inte om just nu.. Men vad händer, tja, just nu skriver jag med dem.. Annars är det lite musik och... Inget

"Jag firar min bror på myndighetsdagen.Samt klappar mig på magen efter alldeles för mycket tårta"

Håh, så pass, man får gratta ett sandtorn som inte blivit dränkt av floden.

Man får gratta magen som gick ännu ett steg till självständighet "Skriver du mycket dikter?"

Nja, de bor i mig, jag tänker i någon form av det hela tiden fast lyckas aldrig slå till med några långa ramsor.. Fast jag har aldrig försökt, att tänka till något sådant skrämmer mig - konst är spontant

""ett maskineri som någon beskådat eller vidrört är ingen verklig hök" WTF?"

Tja, tolka är fritt.. Sedan när blev maskiner levande med luft under vingarna?

"Jag tror bestämt att jag kontrar det där med ett "bröd""

Mjo, många bröd är gjorda på frö som så många delar i ett maskineri kan vara: en grund. Fin tolkning, jag gillar den

Landskapets bredd sjönk genom hungernödens smutsiga skägg, utan resultat försvann det rakt liksom du och barnen i Irak

vackra dagar är oftast "fula" men de urartar sig till vackra i tankegången då man förstår att man har lyckats - man blir en symbolisk sol för en dag. Jag tycker att vi är dagar, våra humör kommer och går

vissa andra har inte blomman på skaftet

"haha, jag hatar ensamheten"

Det får en att inse idioti

"hur menar du ?"

Nja... Det får en att tänka och genom att tänka kommer en bakgrund till negativa saker till och genom det förstår man hur det har hänt och därför tycker man att det är idioti då det är så himlans simpelt

A

"...Jag måste bara fråga, tror du på gud?"

B

"Nej, det gör jag inte.

Fast jag har inte tänkt på det så mycket heller...Hur så?"

A

"Nej, för dina filosofiska ideologier är så naivt godtrogna och äckligt drömaktiga att det faktum att du vore troende inte skulle vara någon förvåning direkt"

B

"Haha, man kan väl tolka att "tro" på gud på olika sätt.. Men jag tror inte på någon speciell skapare utan mer natur och dess kretslopp.. Jag trodde att jag var utloggad, skulle nyss gå och lägga mig"

A

Jag kan gärna slå ner dig och sedan sparka dig till sömns.

För. Alltid.

Tillbaka till början

(Tillbaka till verkligheten)

Jag är i en svår fas när det gäller detta intresse, jo, det är nämligen såhär att jag inte tycker att jag skriver bra vilket gör att jag tillslut inte gör det... Så därför ska jag byta genre - bort med prosa för nuet och in med långa texter i minnet mitt. Jag ska sätta mig ner och faktiskt tänka ut någon bra historia - vilket jag nästan aldrig gjort - jag har tänkt ut något men aldrig utfört. Därav ska jag trycka ner mig fullständigt för att senare kunna växa upp bland skyarna, får man hoppas.

Det blev en aning fel i min mening. Jag ska skriva något långt spontant och sporadiskt med "hjärtat" för att senare ta an det utkastet i en lång tankestund, om så behövs, i huvudet mitt - som är tillräckligt otränat för att det ska ta lång tid.

Jag lever för att älska och jag älskar för att bli hatad

...

Tidens punkter som vi alla sätter komman för

Tiden har en glimt i ögat

En blick av sekund

Ett lock fylld av minnen

Jag önskar att världen

Var allt annat än rund

Tiden har hjul av löv

Motor av sol

Ratt av vind

Jag önskar att jag

Var allt annat än svag

Natur och tid

En stressfylld frid

Livet och världen

Ett sammanhängande kliv

Mot den ensamme individens

Utveckling och vin

Bli mer personlig

När åldern rider mot

Ängen grön

Flödar värme från

Blommors vassaste törn

Det som inte dödar

Stärker

Det som inte känns

Finns inte utan endast blänker

Blänker som ett paradis

En fantasi

En pärla på de djupaste hav

En tanke som kan tänkas flera gånger om dan

Sitt inte bara där

Ta beslut medan du kan

Bilda en väg fram

Framåt, mot ett slut som aldrig hinner börja

Om du nu sätter ett komma och lever som du gör nu

Sätt punkt

Gå runt hörnet

Knyt ditt skosnöre

Om du inte vill snubbla över

Om du inte mår bra

Om du vill leva idag

Sätt punkt

Ställ dig upp

För det är vad jag gör nu

Flyttar

Lämnar

Drar mig iväg

Längs vindens dalar

Utför bergets väggar

Endast en ny

.

Jag tror på skogen

Berget och solen

Om någon är gud

Så är det naturen

Och den allra största ovän...

Helheten hos djuren

Ondska blir godhet

Och vänskap blir lögn

Att sova blir att gå i ide

Och gå blir att öppna en ny dörr

Allt annat vore ömt

Att stå kvar på en plats ett ställe

Utan att ha glömt

Vad som kunde ha hänt

Om man hade tömt allt

Och flugit fram i karriärens blodröda band

Att gå och säga vart man ska

Är två helt olika saker

Att säga och göra det man bör

Är två helt olika saker

Något som är lika är exakt

Något som har dött behöver inte vara belagt

Spika aldrig där något har satt

Bygg nya vägar och ta ifatt

Jag vet inget och kan därför bara skriva nonsens utifrån mig själv som ett troende ego

September

Slänger

Riktigt stora gratänger

Ja, de innehåller potatis och kött

Vad vet jag, kanske någon har mött

Mött det första tecknet på

Historiska ögonblick blott

Levande skapelser som har fallit ned

Återkommit som ett löv och trott kort

Vem kan tro längre än en dag

Vem kan veta

När vetenskap är teori efter vad man tror

Vem kan tro vad som händer nästa dag

Du kanske dör

Vad vet jag

Vad vet jag

Det bästa ifrån en snurrande pall och dess tyngds tankar

Borta från de

Som ett torn med ett fönster

Högsta våningen

Bortom grunden

Det bästa av alla stunder

Borta från de

Som en båt utan kapten

Första destination

Bortom kartan

Det bästa av alla lakan

Borta från de

Som en säng utan madrass

Första ögonblick

Bortom verkligheten

Det bästa av alla beten

Alla är vi en mask

What if the hippies cut off their hips

Blommornas kraft

Pressas ur all saft

När solen växer

Som en sax öppnas

Och stoppas lika snabbt

Ta min hand

Spå fram ett land

Genom tepåse och välkomnande famn

Njut av vind och synders obehagliga rim

Simma genom blod och lim

Följ forsen bortom alla materiella ting

Om du dansar av din höft

Tappar du din sammanhängande ring

Som lyser för livets omänskliga grin

Ett löfte att gå en röst

Gå på tungan som är vägen

Men nej

Dansa av din höft

Det är hippierörelsens enda levande tröst

Om du gör komma du leva i

Skogens värld av nyfödda bär

Gå

Jag är trött på att rimma

Jag bör gå

Gå-gå-gå

Härifrån

Men nej,

Ser man på!

Jag rimmar ju fortfarande omedvetet, åh!

Livvakter mina

För bort mig, chefen eran

Jag är psykisk sjuk

Använd mig som en duk

Jag är ren

Aldrig hög på droger

Endast drömmar som Roger Moore

Mannen som jagade sig själv med en Ford

Ta på mig en tvångströja så att jag kan få nog

När stjärnor blir blinda och återfunna i utkastets tunna läsrunda, ja, då är de utbrända över något de gillar att skugga - frågan är bara vems skugga?

Skuggan av en uggla skapas

Av måne och stjärnors övergående brygga

Insektsljud gör fladdermöss

Hungriga och till slut får de alla stå i tur

För att dela myggornas blod

Alla har vi medverkat i mord

Vare sig efter eller i tidpunktens fjord

En sekundvis dal, en puls av ojämna slag

Alla har vi någon gång tagit av naturens lag

Ätit från jordens årliga hundradels tag som

Håller ifrån en ägande sak

Liksom vi med livet i flaskan

Som sand i timglas

Som dödens aska

Så är det

http://www.youtube.com/watch?v=7x8y632rdwM

"You write your first draft with your heart

You rewrite with your head

The First key to writing is...

To write (not to think)"

"Våra mest begåvade artister

pysslar sällan med kultur för

att ha någonting att göra mellan, säg, golfrundan och kvällsmaten.

De gör det för att de

inte har något annat val.

För att deras blotta liv

faktiskt hänger på

att de får uttrycka sig.

Kulturen behöver nödvändigtvis

inte vara någonting

positivt för dem..."

Din inre ö

Hur kunde vi glömma

Hur kunde vi inte komma ihåg

Vad var det som gjorde att vi förbisåg

De fördömda av igår

Något var tomt

Något hade gått sin väg

Jag som önskade så att jag kunde önska dig lyckad färd

Ja, för var det inte så?

Du skulle fara till din gård

Av pussel små

Du har tydligen funnit alla bitar som behövs

För att förstå din inre drös av bortkastade lampor

Som en gång lös

Kasta inte iväg

Din inre ö

Palmer står där

Och om du gör

Faller alla kokosnötter i kör

Du må svimma

Känna dig för i dimma

Nya ögon

Ja, till och med jag

Håller på att putsa dem idag

Med papper och lärdom

Som skrivs på och innehavs

Som erfarenhet till vardagsproblem i olika fas

1

2

3

4

Minuter går och du lyfter din lur

Hur

Hur

Hur

Hur kan andra personer känna dig bättre än du

Resan börjar i slutet på krigens mur

När du dämpat dina aggressioner och börjat undrat

Varför du egentligen är arg, förbannad och sur

Ta dig i kragen och börja plocka upp glassplittret nu

Utan blund uppnår jag detta och ingenting

Jag är förlorad

Jag är trött

Jag är medfödd

Med mig själv

Den röda mattan

Och en fanfar

Den röda styrelsen

Ta bort farfar Tsar

Vi ska uppnå en revolution

Med vapen och tal

Om jag bara var kommunist

För en dag

Vänster må jag vara

På de flesta sätt

Men jag kan även använda

Min högra hand mer än rätt

Om jag nu ska gå över

Till sanning och synd

Så är jag en grönpartist

Utan K-pist och blund

Blommar det här, nej

Men vi så önskade det

Ja, jätte väl

Men säg när

Och varför

Skulle vi

Finnas om inte

Ni fanns

Före tiden som brann

Började brinna

I en svart

Och en vit

Rand

Två band till olika

Åsikter och färg

En grundsten i ett visst berg

Pelaren skakar av ovetande kunskap

Shakespeare ser i ordens historiska te

Han kan inte dricka det

Utan endast se på det och le

Shakespeare hör på order som han senare ska ge

Han är ett skynke

För utkast som egentligen skulle kunna användas som ved

Shakespeare känner ingen press

Även om han får allt

Vare sig det är falskt eller sant rör sig allt om en vit häst

Oskyldigt

Men kanske inte

Orubbligt

Men kanske bara i intet

Shakespeare, Shake

speare

Finns du där

Hur gjorde du för att komma undan

Med de riktigt sunda,

Kanske var de för inne i sin egen sfär

Avgrund, inget och inga avskum

Parfymdoftande rum gjorde de sju sinnena förvirrade

I en slum av ingen slump

Ta dig en klunk av livets krydda

Luft

Ta dig en tugga av livets must

Kropp i dödens hydda

Som ingen vågat kyssa med lust

Pelare står fortfarande och undrar

Vem de ska vara

Hur de ska stå

Och vem de ska tilltala

Med förfrågan och respekt

Med namn och stavnings aspekt

Kan man vara ett namn

Kan man böja en man

Till en form

Eller är han flertalet boll

I luftens underjordiska storm