jag är ett träd som behandlas illa av mina undertjänare

jag sitter fast i koda utan något gjort,

jag vill leva där jag aldrig har bott

bygga mig en skuta för att byta bort

den redan skrapade yta som visade sig vara fel kort

vatten i all ära som Venedig bär

jag vill ha problem som den stadens självklara skäl

att stå stark i vågor och vind

aldrig mögla fast man vrider sig utochin

vara stolt för den man är och samtidigt respektera alla som utforskar ens själ

ta mig här

tala i moln, mumla som sprakande kol

för jag vet att du har en ljus röst för din storlek i längd

livet, du gör mig ogenomtänkt när jag går i sängs

men om jag drömmer så undrar du nog

om jag drömmer så tänker jag så

död är jag inte och det bör du komma ihåg