Är en nyckel till destination
Men vart vill vi åka
Kanske dit vi inte orkar gå
Kanske för att vi vill sitta
Men samtidigt hinna med tiden som ror
Jag har inte cyklat på flera år
Jag bär ett segel som vinden tar åt
Jag bär ett segel som vinden tar åt
Kastar mig bort mot årstidens vrå
Kammaren bakom alla osynliga gardiner små
Att använda sinne i fötter
Är som att upptäckta bortglömda rötter
Ja, du skulle bara våga tro
För det är omöjligt att veta hur och när då
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar