Det började trevande
"Ja.. Ja, du förstår
Jag är beroende av..
Droger"
Mitt huvud blev som
En jordbävning
Av skratt
Klart att det är en drog
När du är beroende
Men fortsätt
Fortsätt
"Jo, det är så.. Att jag
Röker genom min
Trumpet
...
Det är liksom lättare
Att träffa de
Höga noterna då
Utan att de
Blir som vågor
Utan att
Lungorna blir som
En ballong som
Knyts upp och
Flyger iväg
Och faller
Pladask på marken
Som.. Som
Är så stor!
Att man ens har
Modet att stå
Jag menar
Musiken är min drog
Är jag egoistisk nu?
Tycker du att
Jag är egoistisk nu
För att jag kräver en
Egen ö?
Snälla
Säg vad du tycker"
Jag blir alltid stum vid
Dessa lägen
Jag menar vad ska man
Säga
Jag kan inte tänka i
Sammansatta meningar
Jag kan inte riva sönder
Min skjorta
För att jag har fått reda
På hemligheter som gör allt
Allt
Så förståeligt
Så, så
Förståeligt
Att hon inte är kontaktbar
Allt på grund av
Musiken till rymd
Finns inga väggar att riva
Finns ingen planerad väg
Till bena
Kamma bara håret
Kamma det åt ena sidan
Jag förstår varför du inte
Vill dela
Vi är ju
Alldeles för lika
Du är som jag
I ett skal
Du är som
Min själ
Du är som jag
I min kropp
Vi har samma
Språk och
Samma smak
Ner till upp
Det måste finnas någon spricka
För att smulan ska kittla halsen
Och påverka till hicka
Ett snäpp högre
Nu står vi bara stilla
Framför spegeln och
Kammar håret
Snurrar planeterna
För att glömma bort
Det hela av det som vi ogillar
Halvt är bra nog
Halvt är det som klickar
Tror jag...
"Jag kanske ska...
Du vet
Jag fick ett samtal
Häromdagen
Det var
Paul Simon och
Han ville ha med mig
I sin
Graceland-kör
Är inte det
Fantastiskt?
Jag har alltid
Älskat
Elvis... Åh"
Ja, ja
Ja, men dåså
Det är bara att gå
Vägen ut
Blinkar alltid
Med neonskyltar
De markerar förlusten i
Vegas
Jag hoppas att du inte
Gillar
Elvis från deras
Maskerad
Även om jag var som honom
När jag var
Ett litet
Barn