musklerna sträcker efter målet
kroppen vill för mycket
sinnet inte moget
knoppen brister
innan den har
fått nyckeln
kroppen delas på mitten
över-och underdel
tvingas separera
barnet som utvecklas
vet inte om han är älskad
för honom är inte
strängarna stämda
låter lika falskt som
plast ska vara vackert
för ögat, hyn och
ansiktsuttrycket ljuger
det är något som de döljer
klarar inte av att vänta
tiden är för stark, sover aldrig
men växer hela tiden
gör så att han ruttnar i rummet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar