våra läppar ihop
fastklistrade med varandra
byter känslor och
minnen tidigare inandats
bevarat i lungor
en halva var är det enda vi har
ensamma enskilt, det är
hundra procent i våran värld
två halvor tillsammans blir
tvåhundra och en alltför
hög intensitet, för mycket energi
i en kropp: tankar, känslor
är ankare som går loss
släpper taget, låter skeppet segla
iväg - gör sjömännen fast på ö
fastklistrade med varandra
har vi gått för långt?
det är trots allt bara kärleken
som krossar hjärtan
blåsa bort med vinden
grus från staty rulla
på en öppen, grå gata
aldrig nå något åter
vi band inte fast tunga
nuddade aldrig frusen
lyktstolpe vars
lampa lös trots allt, vilket
väder det än var
gick på det psykiska före det fysiska
ett steg i taget fick konsekvenser
du föll ifrån mig och jag dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar