kniven skar sakta tvärsöver handflatan (de tog hans mark)

hon blinkade, fingrets slut nådde dess början
skott avlossades, fördes långsamt fram genom luften
till dess mål - men vad kan en dagsländans mål i livet vara?

skottet, den djupaste av pärlor, det enda som kan ta liv
var som ett kraftigt däck på svagt underlag, dök ner
lämnade spår - bältet som höll upp hans byxor
slet han bort och använde som piska
få ner henne på knä tills hon
kysste hans skor, få dem rena

man kan undra hur han ville och trodde
att någon som han kallade smutsig
skulle kunna få dem rena
man kan undra hur han var ren när han
ville att hans skor skulle bli det, var
det inte dem som lade
grunden för hans
väg av guld?
den röda
mattan?

hon blinkade, blicken var nu suddig
hinnan var som ett fönster
kunde inte nå ut, det
var en gräns och de
stoppade de som
försökte gå över
den med ett
skott, inga
ord, man
skulle veta vad som som gällde
och vad
som väntade om man inte lydde

hon blinkade, blicken var nu suddig
delar från helheten var som
magneter som stötte ifrån
men tvingades tillbaka
igen och igen, man
kunde se igenom
dem, men det
betydde inte
att de var
ytliga, snarare tvärtom
tårögda ögon -
det ligger något bakom