lever i en dröm, seglar
stjärna från stjärna, tar och har
endast det jag behöver
försök inte att dra ut mig
det är som att riva i en astronauts rymddräkt tills
det blir hål - min bubbla
fylls av dimma jag äter upp mig själv utan att jag
vet om eller känner det
är det vad du vill?
jag kan säga att du får mig att
tappa andan redan nu
och om det är vad du gör
kommer jag för alltid vara din
men endast som staty
i ditt vardagsrum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar