tar ner mitt hår
är inte längre chockad
av all energi som
världen ger, fått grepp
om luften nu
kan rida in i staden
som vi förbiser
en sopptipp, allt
vi inte säger eller gör
som vi känner att vi bör
för varandra, alla
tankar samtidigt tynger
och jag blir kvar längre
knyter upp knutar
finns alltid en till under
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar