Vim Ldorrison

vilda vissnar aldrig, de
dör innan elden har slocknat
försvinner in i röken
blir anden som når högre, före
tiden, dit där ljuden
är sammansatta å inte separerade

vilda har manar, folket
följer stjärnor som leder revolt
nytänkande, nyskapande
ut till rymden som har utrymme
för nya byggnader å former

vilda åker mot rött ljus
våga utmana tjuren
för att kunna kontrollera
hästen, enhörning
kommer från havets skum
stångar hål i hud
får allt att svämma ut, ge
skjuts utför till dem
som förtjänar att dö på djup

måste gå igenom helvetet
för att komma till himlen
måste gå igenom himlen
för att komma till rymden

vilka vrider om uret
vindar vill mer än hjulet
stoppa ner handen i
virvelvindens öga
mörkrummet
ta ut bilder
låt dem torka å granska
sedan - vad är
budskapet
som skapat alla erbjudande
om bättre platser
så falskt

vilda river upp sår - bort
med rötter, bort med jord
hitta början, det är den
som gör alla slut
vi går på dess nerver
som den sedan stänger av
struntar i dem, har så många
men när går vi på våran egen grav?