19.7.10

skrattet som klunkar/låter ingen komma förbi/sväljer ner igen, glupskt

solen redan uppe
tittar ner, visar vem
som bestämmer

hunnit dricka och
vänt uppochner

vem ruvar på ägget
är universum ett skynke
döljer den riktiga världen

vakten med lampa
ser vad alla gör

lämnar kvar reflexer
känner att något är fel
tack vare andra sinnen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar