ficklampan av plast lös upp - mot himlen

han hatar vad han känner
den pinsamma sanningen

han sade att han visste

men den låg på djupet när
han skrapade, tårna vispade
runt i vattnet lite lätt och
det tunga kom upp och anföll
bakifrån när han gick därifrån
ett monster av lera fick tiden
att verka stanna upp, så segt
han kröp, försökte komma ifrån
alla känslor var som spikar
som hamrade fast honom på
bryggan vilken lyftes upp av
vågor och hängdes i tak likt

pojkens - i honom - idol batman

väntar på att fienden ska

komma hem efter arbetsdag

nu var han inte någon hjälte

dock, utan tvärtom, han

hade blivit en av dem han hatat