limpsläp till koncentrationsläger

är ännu inte döpt - vandrar på limbo

gränsen mellan himmel

och helvete, riskerar att hamna i det

sistnämnda om jag inte

hinner bli dränkt innan min död

är ännu inte döpt - vill kunna byta

namn från och till

byta mask som man byter kläder

livet är ett skådespel

jag vill spela alla filmer som är

menade för mig och

sedan somna in

då jag inte

längre

kan

utvecklas mera

vad spelar fasta pelare för roll

när allt ändå kommer att rasa och blåsa bort

när var och ens tid är kommen

bättre att flytta runt och hålla igång

kunna behålla kontroll

än att låta någon annan ta över kropp

det är en gräns jag dansar under

till musikens rytm, en pinne

som sänks desto djupare varje gång

men mig kan den inte sänka

jag går med huvudet sist, åh, det är

endast dårar som rusar in

de som lyssnar för mycket på andra

innan de känner efter för

sin egen del, ja, vad tycker de? är det

egentligen någon bra idé?

har de inget bättre för sig än att lyssna

och lyda en man som är

fullständigt trög och inte verkar veta ett

dugg om hur livet faktiskt är?

han om någon borde vara en av dem falla

i hans egna, mörka fantasier

om död - komma till det varma helvetet

med de kalla personligheterna

hittas i gryningen alldeles darrig och kall-

svettig - samma tröja tvättad

för många gånger om, tappat all färg och

blivit så liten att den tryckt

hans mage så allt han ätit kommit ut

jag dansar limbo, leker med livet

de andra verkar ta första släpet

till arbetet de inte vill ha, men

känner måste ta, för det är

så mycket pengar att få

i den branschen om

man jobbar på

riktigt bra