Hungern och de
Ändlösa
Knackningarna
På dörrar och
Golv
Jag går ifrån allt
Som är
Inomhus men
Skorna
Knarrar trots det
De kan
Fortfarande spåra
Mig
Måste vara
Något viktigt
Som är
På gång
Jag vet inte om jag
Ryser av
Välbehag
Skräck
Eller bara
Kyla
Jag vet inte varför jag
Ska vara
Hemma
När jag kan
Utforska
Andra
Platser
Utan att
Knyta upp
Skorna
Tar jag av mig
Dem
Och
Kastar
Iväg
Jag står på en
Linje
Gräns
Bro
Skorna
Drunknar
Jag vänder mig
Om
Går
Långsamt
Aldrig känt
Asfalten så
Kall
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar