[ ]

och när han tog stegen ut ur rummet med ett, för första gången på länge, klart mål såg han en penna på vägen mot ytterdörren och han stannade upp, valde efter ett kort ögonblick att ta den med sig - det var inget att tänka på - ta med sig den för att skriva ord i hans fotspår - de var annars så tomma, alla innehållandes ett mönster, som om man tillhörde en speciell grupp, men den enda gruppen han visste att han tillhörde var "människa", "däggdjur", "levande", han sket i om han var en man, han sket i hur gammal han var, vart han kom från, vilka hans föräldrar var, vilken samhällsklass han tillhörde, om hans åsikter låg till höger eller vänster, hur han var som person och vad andra tyckte, han ville bara försäkra sig en plats på planeten, att hans ögon såg honom och målade upp en sammanfattning likt baksidan på boken, filmen, för att få andra intresserade - även om han sket i om andra såg honom eller ej, men det förstås, för tillfället var han "en annan" för sig själv (och hur kan han veta vad han kommer tycka sen?), med det skulle ändras innan allt skulle komma att gälla, eftersom han hade bestämt sig och visste vad han skulle göra

inga punkter / inga punkter / inga punkter

vi spelar punken / vi spelar punken

går framåt / stannar ej / inte ens när vi fått

som vi velat / för det finns / finns

alltid mer / alltid mer att ta / att ge / desto

mer man ger / desto mer får man

själv / och vi vill ge alla ett uppvaknande

så de aldrig somnar / igen /

aldrig dör / utan gjort avtryck så vi minns

som solen