han flydde från sin höna

det fanns en tid, närmare bestämt en indiansommar utspelad

på ett disco vid utkanten av en stad

då en viss fröken Thomasson jagade en stackars pojke, hon sade

att det var hennes rätt att få dansa

tryckare, att krama honom eftersom de blivit utvalda - och även

om hon inte skulle vilja så skulle hon

bli tvingad tillslut - för de var utvalda, hade stått i rad och hamnat

mittemot varandra och de som stod mittemot varandra var menade

att dansa tillsammans och han ville ju egentligen så gärna, men

rädslan för det motsatta könet, rädslan för att göra något han

inte kunde - och bara skulle bli sämre på när alla dessa känslor skulle

komma ut genom minsta beröring - satte stopp för det, så han sprang

runt byggnaden med henne efter, han önskade att han sprang

så snabbt att han skulle komma bakom henne - hon som i själva

verket bara ville följa regler, medan han ville ha henne, men skyllde på

tjejbaciller för att få någon slags 'förståelse' från de andra killarna som

då nickade och sade "jo, ja, du har rätt,

det stämmer bra"... stackars, ja, behövde nästan en krycka för han

var så svag, kunde ej kontrollera sina

känslor - pumpade ut all kraft och han blev så yr att han tog allt

på för stort allvar, en öververklighet

där ett huvud var lika stort som dess inre - han var liten och tiden

gick långsamt

hon var en pojkflicka,

kanske kom närmare hjärta

förstod lättare,

inte lika långt borta, som då

de andra flickorna var

hemma låg han och tänkte på henne,

ångrade sig djupt att han inte

tagit chansen, hans andra förälskelse,

hans andra som han inte låtit

blomma ut och se om "förälskelsen"

stämde - skulle sätta avtryck

för framtida händelser, sakta gå bort

från sociala aktiviteter - vad

som händer under barndomen är vad

som formar personen, då man

är mjuk, inte skapat en yta över djup,

ja, vad som händer under barndomen är

vad som formar personen och han fullföljde

aldrig den röda tråden, tog avstånd från

stora portioner han fick äta av gratis -

stolthet, blyghet, rädsla var iför,

en flock av demoner vilka omringade,

hindrade hans väg och han

böjde sina knän å hoppade från bron,

klarade inte mer än halvvägs

innan han var dränkt av troll som sade

åt honom att stjäla hennes

framtida barn, ja, han gick in i väggen

som liten å ut flög själen, nu

är han bara ett tomt skal vars frågor

om kärlek ekar

fram och

tillbaks

"now, little boy lost,

he takes himself so seriously

he brags of his misery..."