Jag ska låta dem lida
Jag ska låta dem stå för vad de har gjort
Jag ska låta dem säga sanningars dyft
Sant eller ej
Spelar inte längre någon roll för mig
Jag är bara en nu
När jag rakar av mig allt förflutet
Och laddar om krutet
Jag ska döda mina älsklingar
De som jag så länge har älskat
De som står närmast
De som vet mest
Jag ska döda dem för att jag vill öppna ögonen
Låta dem tala under gödningen
Jag ska döda dem för att jag vill stänga dörrar
Jag vill inte längre vara blåvalen
Som äter alla fiskar från världens alla strömmar
Jag ska inte planera
Jag är mogen nog
För att komma
Jag ska inte planera
Jag är inte vuxen nog
För att stressa
Jag ska inte planera
För ett mord kan ske hur som
Hur kan man veta exakt när man
Tar kol ur gruvan
Vad som händer
Ja
Om såsen är tillräckligt stuvad
För att kunna täcka en föregående bula
Man kan aldrig vara säker
Och det, det är vad som är spännande
Man ligger där på ett bord för att lagas
Samtidigt som något annat förstörs och badas
I olja
För att få igång personlighetens
Färgade papegoja
Som tjuter
"Ta mig ut
Ta mig
Ute
Där luften gjuter
Krukor av vind"
Viljan har en mun som skriker och tjuter hörsel till blint raseri
Men öppnar också en grind till evighetens dimma
Av bortkommen fobi
Försök att hitta mig här där jag simmar
Fri som ett bi
Luften är mina blommor som gör mitt liv omöjligt att binda
En röd tråd
En gång av rim
Som håller mig fast
Ska skaka mig loss
Medvetet
Bara för att jag ska
Finna tillbaka till
Helheten samtidigt som jag medför en ny kloss
Av långa kast
Av höga hinder
Av gård som minglar klangen
Till rymdens svarta kinder
Med ärr som flygande randen
Kometen mot mig
Kometen är hamnen
Till exploderande stjärnor
Till kärleksfulla omfamnande
Allt är ett
Jag ska dela allt till inget
Ett till två
En gång är ingen gång
Vi är små, vi tar den vägen
Nästa rond
För det verkar så
Vi står på en jord
Som är planet till ett annat bord
Som snurrar men aldrig förstår
Så för klingan mot mig och följ mina blodspår
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar