Köket, luktar rom
Det röker cigaretter
Och dricker sig berusad
Full av vrede
Full av djävulens fåraull
Elda, elda
Vänd aldrig mera på steken
Min vän
Vänd aldrig mera, nej
Tänk i tredje person
Prata i den bortglömde
Rör dig som den förförde i lera
Ändra form efter tidens schema
För vi går inte längre framåt
Vi dansar istället fast oss i obekväma positioner
Vi dansar?
Tydligen så tyder mina tankar igenom dess suddiga fönster ett par balettdansöser och det var ju ytterst trevligt om de bara hoppade lika lätt som förr
De kanske tycker att det är pinsamt när träningsrummets dörr står öppen så att alla kan se, ja, de är synbarligen nybörjare
Av egna erfarenheter så ser det miserabelt och i högsta grad styvt ut
Jag provar faktiskt ett antal gånger att putsa mina ögonvrår eftersom de dansar i min kammare täckt med gardiner, byggt för rika adelsmän av numera döda slavar
Tillslut så märker jag
De är inte stela eller nervösa av något slag
Det är en istid av hårda tag
Miljontals år har gått, okej, jag överdrev
Tusentals år har gått och faktiskt stått sig så
Skulpturer är de och historien har mer att ge
När jag nu påbörjar ett nytt kapitel som icke atlet
(Jag tror att jag behövde slänga ut mig något underkänt för att gå vidare, även om det inte var meningen med versuppbyggnad - men en mening ska alltid ha ett syfte och jag antar att det var något sammanhängande här och nu.. Si så, nu kan vi hoppa vidare på tå för att uppnå ett rike som få/ Er nya bokstavliga J på skridskor som väntar på att isen ska spricka om 3 glada dagar, helt plötsligt inräknat)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar