Men icke närvarande
Jag stod där
Men svävade iväg
Jag må ha varit synlig
Jag må ha varit påtaglig
Jag må ha pratat som aldrig förr
Jag må ha varit gladare än någonsin
Men jag kände
Jag tror
Att jag kände
Det var inte jag
Som stod där och var glad
Endast pratade om något som jag inte vet vad
Så är det alltid
Månen är min vän
Så är det
Solen vistas i en fiendes gränd
Att resa i mörkret
Är att sova i ljuset
Att se ut genom fönster
Är att leva i ruset
Bortom alla medel
Endast naturens instängda regel
I grottan
Där alla bitar rasar när man går ut
Skyddet försvinner
Och man inser att något viktigt är slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar