Allt jag vill göra är misslyckade kalkoner
Ta mig ut
Kylan utgör stående ovationer
Skinnet mitt känner sig tvingat, tvingat
Att tvina ut all kraft som finns kvar
Men allt jag säger är
Ta tag
Kragen som min skyddande bölja bär
Ska inte längre strykas
Tills den dag jag känner mig värd
Jag vill bara uttrycka en sak
Med detta skin kvar
Tack för allt du gav
Ta mig i din hand
Min kropp ryms i din värld
I ditt liv
Mina steg baseras endast
På tio svarta fjäderfä
Jag ska aldrig tiga, bara giva
Jag får mer än vad jag ber för
Jag ber aldrig till någon högre makt
Men om jag skulle så önskar jag
Att guden som svetsar rör
Lika gärna kan skrapa på ytan, ta bort all lack
Jag ska synas för de som inte finns
Jag ska framstå som jag ser igenom en annan lins
För det är vad jag förstår
Mina känslor är mer än få
Om jag vore låg
Så skulle jag vara jordnära
Om jag vore hög
Så skulle jag bland molnen färdas
Och idag är tiden för allt jag gör
Så ta dina naglar och fäst dem
I varenda skåra, i varenda hål
Mitt skin är till för att bytas
Mitt nya jag är till för att ryta
Platsen är upptäckt
Kärnan är knäckt
Källan är läckt
Vinden har fört orden till oberörda som en fläkt
Jag är glad
Allt är rätt
Jag vill inte längre vara täckt
För jag har hittat det som vill hålla mig väckt
Middag till natt
Midnatt till dag
Om man bara visste vart 'vad' startar
Var 'när' börjar och 'hur' tar fart
Vi får se alla följande
Vrakande dar
Allt kommer slängas på
Mig hur som har
I detta våglösa bad
Kommer allt förändras
Vändas men aldrig
Trängas
För vad blir fulländat då
Som ett tåg utan full last
Som att springa utan att ta sats
I tanke och rast
Denna bakgrund har varit omladdningen
För mig och allt jag nu
Gör är att tacka dig
LOCUS ENIM EST PRINCIPUM GENERATIONIS RERUM...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar