3.9.09

Vågorna av kvistar

soltorkade tomater
badar i olja
isblöta tulpaner
står och dricker soja
en värld går under i Kambodja
och vi skrattar åt de utan livbojar
som vi skriver tänker vi säg
som vi säger pratar vi ej
endast ord utan meningar så
vad händer när vi bryter sönder en kvist i ett fågelbo
kanske lika mycket som freud tänkte på mig
hjälplösa anrop vid miami bay
vinden tar dem där sjön lägger minst tröst
tårar har de tillräckligt
men säger aldrig nej till mer

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar