utslitna parkbänken
smälter in riktigt fint
han sitter där ensam
börjar bli en vana att
se honom där att han
tynar bort från folks
synfält
polisen med helikoptern
hittade aldrig fången som
rymt
kvinnan bad efter saltet
fastän det var mitt framför
henne
osynlige man tappat ljuset
i livet sitt, behåller skuggan
som han nu blivit, krympt
gått ner på knä, bönat och
bett, kysst fötter, sugit in
dåliga sidor - lort och skit
endast skin och ben är vad
han bär, inga frukter att ge
till änglarna - resenärer
stannar aldrig kvar när de
fruktar död
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar