likt en gammal grind täckt av ogräs
åter kan se - solen är starkast innan den
försvinner ner, låter allt brinna upp
å växa till sig starkare tills nästa gång de
träffas med samma inre - tiden emellan
experimenterar de, vrider och vänder
undersöker vart hjärtat bäst ligger
rostig klocka ringer in, mörkt men tunt
dess guldfärg falnar likt hud flagnar
kommer närmare skelett, får känna kyla
se verklighet och därigenom sanning -
slavar går i led, fastbundna med kedjor
i varandra, tvingas göra som ledaren och
hans män säger, annars skjuts de ihjäl
släpas på den dammig grusvägen halvdöda
kastas sedan i strömmen som tar dem med sig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar