^

Uppochner, finn fem fel 

Tittut, jag sticker ut 

Nere på gatan sprängdes vattenpumpen från förr 

Samtidigt öppnades en dörr från söder och jag går för första gången neroch

upp som ni, jojjo med en himla massa problem

Slår knut och rasar i en förbannad instinkt av fördomar 

Halsen är fast i ett vrak, nedärvda delar

är inget som jag kan rekommendera 

Uppvärvd sko jag gå med så 

Det spraka under vår jord 

Revolution i både luft och grund 

Jag ser allt i erat uppspärrade förstumm´

Och vad jag älska det, kära ugn

Lev livet alla som vill

Resten kan gå och vara normala tills

Tiden står still

  

Stqhnie

Jag äter sten
För att känna mig hel
Jag äter sten
För att känna mig in i andras problem
Att vara hemlös
Att känna sjukdomar rulla över från och till
Men ändå klara sig stark som vind

Jag äter sten
För att bli din
Jag äter sten
För att vara olycklig kär
Jag äter sten
För att vara där
Jag äter sten
För att forska mig in

Rulihtuh

Ro till en annan stad
Djur till en ny vardag
Hoppa över sagans osanning
Hoppa in i verklighetens inblandning

Tylåvi

Blod, vatten och bad
Simma till en annan stad
Svett, vatten och hat
Helheten är en sak
Tår, vatten och mat
Liv växer på grönska och
Mördas av önskan
Varför ska just vi få
Denna syn ignorerad på silverfat
När vi vet bäst om tröskel och rent prat

Uvälyv

Taket skälvde
Mannen skrek grovt ut känslor som befallde
Hatet kände kärlekens välde, ras och hämnd
Kvinnan tog emot smällar av dugg som formade sig till ett ösregn
Hunden tänkte, vad jag göra här?
Bland monster och snart komna giftiga bär
Huset brann, hunden försvann
Ingen vet vad de kan

Golvet tände grundens sände
Grunden lyfte golvets styrka och åter igen
Gick tillbaka till dem.
Om
&
Om
Till nästa fejd anföll herr hejd

För vidare

Mystiska träd säljer själ 

Till barnen bär,

De har lärt sig att föra vidare 

Växande gräs

Innan solen tar fräs

Barnen bär får i sig en syra 

En sjukdom som ska göra bovarna yra 

För senare de ge näring till marken 

Och marken ge näring till rötter 

Som stärka sig och skjuta upp

Deras förhoppning ståtlig och lång 

Som fortfarande med fötter i jordens

Alldagliga kokong har och när tiden är

Inne den utlösas som en myras

Vi blir gröna, åter igen, och muras.     

Coach

Skorna spelar roll, sade Louise som var redo att spela boll 

Louise spelar boll, sade Anders, fadern, som hade spelat en stor roll för Louise då han var tränare för den unga kvinnans fotbollslag. 

Självklart spelade skorna roll, det var ju Anders som hade köpt dem! 

Ett andra jag, en spelande coach på plan - detta var spår av någon som hade varit hjälpsam mot amatören som blev ett proffs i senare glansdar´

Sagan

Sagan som vi fick höra som barn

Där allt blev bra utan ett gensvar

Ett svar på tal, att allt var fortsatt bra 

Istället för ett slut, efter en händelse 

Som var farlig nog att uppstå tam 

Tam till sagans hjältar

Som trodde att den var lika svag 

Men egentligen starkare än föregående bal

Partyt blev en serie av 

Verklighet 

Mord och

Passion 

Då den återlämnade tankar till framtid av den personliga ål 

 

Äktenskapet

Nytt inlägg 

Nytt tilläg 

Pålägg av tid 

Som kastas bort

Av visuellt sken 

Ingen smak eller lukt endast hopp

Av mening till de 

De är vi

Vi är ni

Ni är du

Du är jag 

Vi är tillsammans 

Vilket är bra

Men bryr du dig lika mycket som jag?  

Tillsammans vi vara

Ett äktenskap i gung 

En delad röst av åsikter 

Ett äktenskap av tyngd 

En utveckling fullt av nyheter 

Ett äktenskap i motgång och synd 

För var dag 

Vet vi vad

Ett nytt grepp

Om hjärtat kroppen ta 

Vi känna vad vi vill

Och skilsmässa med

Föregående jag är vad som

Händer varje dag

Och världens parti 

Blir mer lik i en fråga 

Mer olik i en annan 

Aldrig jag komma 

Hamna i gårdagens 

Famnar

Tur och retur  

Demokrati kommer en dag

Att gå i tur 

Nyhetsparadens process

Jag skrattar varje gång

Jag hör en mångfaldig sång

Som ingen tycks hålla med om

Takt och horn, ojämn och nedgången - ingen tång

Som kan skruva åt kugghjul eller böja tillbaka humör 

Men vad är det som jag hör? 

Mannen med pistol leder ton

Och skjuter de fattigas ord 

Alla ler i protest

Darrar som de föråldrades käpp 

Och går framåt med en haltande rest 

Rädslans best är stark nog för att kasta 

Ett lasso stort som fånga paraden lång 

Och trycka på magen för att höra allsång

Jag skrattar av första syn

Men sedan gråter jag bort mitt första lager hy 

Och ser sanning i ledarens ögon

Som skjuter ut gastar av vemodiga bördor 

Något positivt är över och kommer aldrig tillbaka 

Endast en eftersläntare av motsatsens lakan 

  

Hyresvärd

Pojken tog de första stegen som 

Man

Mannen tog de sista stegen som

Pojke 

Ungdomen löpte ifrån hyresvärden som

Den glömt att betala i hyra

Hyresvärden löpte efter ungdomen som 

Inte hade betalat hyran 

Hyran att få vara kvar som liten och svag

Som så många kallat fria dar, 

Men vad vet jag?

Är det inte bättre att vara en vuxen karl? 

Som vuxen de klaga både inåt och ut

Endast ungdom slår de med onödig 

Bakut

Människor under process eller stillastående

Arrest är vad de går igenom, min vän, 

Skratta lamt inombords och tänd 

Tänd livsviljan att få vara i ett hem 

Där du tänker än sen? 

Som vuxen de göra vad de inte vill

Jobba med något onödigt pill'

Som ungdom de göra vad de inte vill

Studera med något som är för ett snill'

Som mig jag göra vad jag vill

Studera med allt som hör till

I viljans tilltalande sill

Sur som attan, krävande som tattarn'   

Den vill ha allt, oavsett smak 

Och lön, vare sig eller får jag alltid

Sommarens finaste skörd

Solen kan gråta

Genom dess ljus

Som plåtar

Svettas hus 

Sedda som båtar

Solens tårar 

Är hettans 

låga 

Ögon spräcks och går

med åra 

Till en annan ö där man

icke kan  såra 

Solen kan gråta när allt tar sin
början

Solen kan gråta när allt tar sitt
slut

Början på slutet
är värst 

Hettan droppar ner lika kusligt som 

Mördaren galopperande på

sin blinda häst

Hugger av hals efter

hals tills blodet blir

Lava och behärskar sans.

_________________________________________________
Vitt och svart är mitten på allt

Peppar och salt gör smaken konstant 

Människor är lika mycket värda vare sig

Varmt eller kallt, spelar ingen roll

Duscha nu och behärska kontroll

Djävulsk barbar.

"Gå, jag vill aldrig se dig igen"

Hade frun på Sydlövsgatan 32 sagt till den stiligt klädda mannen som vid tidpunkten fick ett regn av tulpanblad över sitt tjocka hår och bitvis på den nyinköpta kavajens axlar. 

Ett regn av tulpanblad, ett regn av tårar - Frun klarade det inte, en skör tid av överraskningar som tidigare hade varit en lugn tid av uttråkad vardag var en allt för kraftig förändring på kort tid att hon överreagerade och gick ut spontant med det hon kände först, rädsla.    

Vad var rädslan? Att drömmar om en andra hand skulle slå in, att ha någon att "hålla om" så som hon kände i huvudet men inte i verkligheten, hemma svettades hon - annars? Hon frös till döds. Rädslan som kom ut nu var vad hon egentligen ville, rädslan var viljan - en spänning på något nytt som skulle ta henne ett steg framåt, dock så var det rädslan att inte ha någon som hade henne som inte ville att någon skulle ta henne ifrån denne som reagerade - att behålla sig själv och samtidigt ta emot en annan. 

Det blir värre med tiden

Ta vara på den

Gör det du känner och titta aldrig tillbaka 

Ta bilen, vinn friden även om hinder finns 

Så kom alltid ihåg att du har övervunnit 

Ett andra jag som är rädslan, även kallad 

Djävulsk barbar, tar ifrån allt som du vill

Ha.  

Ute

Kakel tog barnen in 

Spärrade känslan finn 

Ute, där allt var fritt och gränslöst 

Kunde, eller rättare skrivet, fick de aldrig mer gå 

Men vad var ute för dessa då? 

Ute är motsatsen till inne

Inne i fängelset med kvävd vilja 

Inne i huset med traditioner icke värda att trilla 

Barnen var ett smartare drag 

De kunde förstå mer än deras far 

De gillade att spatsera länge och väl 

I minnet där de kunde diskutera besvär 

Generation efter generation

Blir vi smartare efter varje år?

Dag efter dag 

Blir vi mer nödiga efter varje påtår? 

Skrik ut, få slut och fyll på 

Allt du är värd har du inom dig så gå

Gå länge och väl i minnet och sök efter besvär 

Besvär som kan göra dig, mig alla bättre än de

De som varit inne i intet av kitteln  

Kan gräva sig under dess yta

Och drömma om öknens sköra väg 

Till något bättre som vill allt väl

Men endast är en spegel av verklighetens säd

Att samla är farligt del 1.

Dödsbefälet från nord

Tog de första stegen med en röst i nacken

Som grundade ordet mord

Som pelare för instruktion och lättnad i backen 

Backen var hög, ståtlig och medveten 

Den lät alla komma in starka som okända

Som vänner splittrade i ett dilemma 

Den visste allt förutom den senaste nyheten 

Nyheten var ny och brann 

Så hett var angreppet att allt försvann 

De som tidigare hållit tillbaka 

Ville nu visa rättvisa och få de utstående att maka

Att samla är farligt

Vare sig sak 

När du känner hat 

Formulera det i en sann men rättvis stil av prat

jr

J bor i nävens värld
En hjärna finns där
Men används som hjälpreda
Till alter-egon och dess sfär

Han inte veta någonting
Endast plocka med pin
Gå och möta din

R skriver bort
Sin heder som en
Gång i tiden tillverkades
Av smeden Mohammed
Återkallad av seden för meningen som bliver
Men jag icke tro på sanning av tolk
Ta mig till världen bortom all ork

Vitt/Svart

”Tralala” flickan Lotta skuttade glatt nedför gatan
”Buhu”    flickan Paulina grät starkt och behövde snart en flotta
...Och ljuset erövrade senare mörkret som jag kände var värd att få stanna hos mig som en loppa. 

God

Häxa jag vara
Trolla människor i fara
Skratta gott om dagar
Men ingen jag egentligen hata

Människor hata mig av syn
Jag blir tvingad att slå över höjda ögonbryn
Jag blir tvingad att byta hy
Men sedan kom lilla My

Liten är
Fransk är
Dansk är
Handsken som komma värma
De utstötta under dansen hans.  

Nivåer

Om jag hade vingar
Skulle jag kunna dyka
Om jag hade mod
Skulle jag kunna ryta
Men nu är jag mig
Och jag måste kunna
Acceptera dig för att kunna
Göra detsamma med mig

Jag kan inte dyka, endast hoppa
Hoppa högt till en nivå som senare
Tvinga mig på en annan och en till
Tills jag är bra nog att ha självförtroende
Så att jag kan gråta ut som en fiol
När jag kan gråta kan jag ryta
På andras fel och se, lär bli
hel.

God åter min morgon

God åter min morgon
Jag har gått i stormen

Stormen var stark
Allt blåste bort
Kunskap och minne blott
Nu har jag vaknat
Allt är torrt
Inget andas
Ingen hör
När jag går bort och
Uppstår som morgontrött/död

Ta

Dyka djupt är som
Att stå på huk och
Titta ner på den döde
Mannens svar: Kom
Och ta mig tillbaks

Att älska är att
Frälsa livets hälsa,
Ta dagen som den är
Och gå den ack så långa
Väg

Vi seglar vidare

Att våga
är att såga
De föregående bågar
Som historien skapat
Av gårdagens mordrar

Vi seglar vidare
Som Columbus
Vi ser snedare
Som komvux

1800-talet
Ta på dig bågar av glas
För att försäkra syn klätt
Som en ungdomlig vas 
Även 40 år efter att din syn begärt reträtt 
Så har du utvecklat en ny ras

Framtidens dumbom

Sömn Föna
Tankar Röda
De bli varma och redo att töna
Ingen väntan, ingen öda

När tiden är inne
Du höra att du ska
Döda andras minne
För att få kunskap
Av taget sinne

En varg tar tät
Han lurar aldrig mer
Eller var det ett skrik som lät?
Annat ni ser

Helvete och skit ni säger ut
Utan att tänka,
Blöder din mun akut
Utan att älska,
Försvinner mönstret från syster rut

Sömn köra
Bort ungdom
Då det höra
Framtidens dumbo m 

Alla är djävulska möss.

Ett sådant påfund, fullt med avskum:
Vart jag än går ser jag människor utan
mun, grund eller hund i synonymens
sunda rum.
  
En sådan idé, ta dem på tre
Helt klart, säger männen längs bak:
De är rutinerade och bär på stor kunskap

Är detta ren instinkt, eller är det menat                      

Minna tankar är ironiska och kan icke metat
mer än minnets rester och tröst
Alla är djävulska möss  

En stund

Att se ett bergs oskuld
blåsa iväg
Är som att föda
egna besvär
Framtiden är
dig kär

Efter en
lång färd
Igenom ungdomen
Bemötte vi allt
som vi en
gång lärt
Då är
dig värd

Att anpassa då
till nu
vara som att höra
de som kvävde sig
i en stor ugn
av blottat lugn
En synlig chans
på att avluta en strid
som än låg i gung
Nu är tungt, men det
fortsätter endast en stund

Om och om

Spritt språng över ängar
Springa snabbare än vad fötterna kan
Snubbla som det regnar
Tänk om jag hann

Ängar är inte vid liv
De står på glänt till ett nytt kliv
Att utvecklas till något nytt
Eller att bli lagad som det som blev sytt

Alla gör vi misstag,
Alla bryter vi lag
Alla missar vi bussen till stan
Någon gång
Men vad det göra när vi
kan sola i det gröna och
lida med hönans möda
Om och om
Livets sång

Fågel

”Broder, Broder!” skällde hunden Boris
”Fågel, Fågel!” hojtade munnen florist
Jamen, visst, en högre rang av twist
Sanningen är den att jag ser en stekt val
Flyga likt en regnbåge
I sommarens dval(a)
Plocka blommor med råge
Som jag senare äta med glass
Med mera
I all hast

Flera bör vara som jag, varför jag?
Jag är jag, inget som någon tycks vilja ha
Men tur är väl det
Människor skulle annars stå i kö
Och, jag vara för klen
För att kämpa i nöd

”Söder, Söder!” menade myran som gick åt höger
”Klöver, Klöver!” stannade kvinnan som föder
Tv-antenn går över min säng
Jag är kopplad dyngnet runt
Och rullar höger när jag sover tungt
Kompassen i huvudet jag har
Med för mycket vatten som
Alltid far

Fler bör tänka spritt, spontant och fritt
Ingen press, veckorna långa
Kom efter mig, ta över mitt
Och vågorna fara mot stenarna så det ånga.

med andra ögon

med andra ögon ser jag ljusets tärnor
de dansar lagom stillsamt för att få mig till söms
och senare dala in på minnen som jag annars har glömt

med andra ögon skyddar jag mig från yttre bördor
vilket bränner lagom varmt för att tillbjuda övergången till kallt
som få mig att vakna av en chock till sammanfattning av allt

med andra ögon tittar jag bort på det som gått
nu när jag endast har ett skott kvar ler jag vagt
och satsar på ett val som anses vara fegt och svagt
familj jag har, men nu när jag vid tidigare dar skjutit deras tid bort
kan jag inget göra än att se på öknen som står i vått och torrt och skratta kort

Om vi är medvetna i sökandet efter drömmar vi komma aldrig finna dem med hela sömmar

Det var en natt,

jag gick ifrån min skatt.

Jag gick till ån för att fånga en mal

Och senare påbörja livets bal,

Glimmer och glamour,

Åns ”flow” vindens fiol

Tjut från ovan, en kväll rundad av konan

 

Det var en morgondag åter

Fågel kvitter jag hörde

och vad som fortfarande låter

Jag gick ut till vägen för att

Fånga ett läge

Ny riktning ny siktning

Och solen i ögonen som blindar

Kännetecknens vindar

 

Det var moln som sakta fördes in

Jag försökte hitta min

Mitt moln av väg

Flyga fram utan besvär

Och äta av kunskapens bär

 

Det var en händelse som

Frontade, kontrade, voltade

Över mitt huvud och dess tripp

Människor sprang fram för att ta en titt

där jag låg på gatan

utan att vidrört den svarta skatan

där jag låg på gatan

utan att ha förståelse för den mänskliga satan

 

alla är vi onda

onda blickar som slickar

smutsiga fläckar av hintar

alla är vi smutsiga

smutsiga fläckarna som fintar

och gör oss själva till plintar

plint av träning

plint av redskap

jobba dig fram utan

beredskap

 

Det var blod av blandning svart och rött

Mörkt av färskt kött

Att samhället är farligt är fel

Endast om du tillåter dem

De komma äta dig med en tesked

Dag för dag för att senare

Rensa personlighetens tal

Det var en händelse som skapade

Mig av otro och fåfäng hejd

Här en befolkning stod och skrek

nej

Men jag ville inte resa mig 

Fasliga världar

Fasliga världar 

ta mitt liv utan rädsla

jag har gått i många bäckar

som har ringlat sig fast runt fötterna minna

och nu jag gå med bojor av lera

Minor i varje hörn

explodera min kropp av innebörd

den innehålla mig och bara jag

som du en gång sa, du bör ge svar

till berörda parter inom dig som ta

kärran tillbaka till stjärnan zeta

Som barn jag var hel

även om jag ansåg det som två av tre

jag såg framåt med ögon i nacken

gick uppför backen och märkte de

som letade i den fördjupade stacken

 

Havets gränsar, ingen som längta

lika mycket att få bli fri

vid kusten jag gå och vad jag flämta

åren går utan att ridån slår i

teatern brister på talang, den faller som kontant

berget rasar och havets ess flinar en ruskig min

Farväl till mördrar

Farväl till dåtida hem

som ligger i stenhögar

som ligger i dem

tur och retur ni en gång var

men nu dagen kommit och där den far

med vågens rättvisa och lag

stå inte i vägen när tanken tar

beslut av  ökända öden och svar.

Dag 1

Då var vi här, i början på allt. Åter igen. Men, egentligen, vad är "dag 1" - för i praktiken, finns det ens? Jo, det bör finnas - men ett av en sak - en sak som startade något.

Detta överstiger logiken, att tänka på en ny början, dagen som egentligen inte finns; dag 1-igen, men, alla genomgår en process genom levnadstiden och det är bl.a. att hitta sig själv och enligt mig är det som en ny start varje gång jag hittar en ny pusselbit på bergsstigen - vare sig bra eller dålig.

Jag går försiktigt då jag aldrig har gått här förut.

Jag skådar hastigt då jag aldrig har sett något liknande förut.

Jag lyssnar noga då jag vill vara säker på att jag är beredd på vad som.

Ja, detta är att födas på nytt i kretsloppet människan, att hitta sin kropp och hjärna och låta de smälta samman. 

Då var vi här, i slutet på början. Åter igen? Jo, för visst är det så, varje gång man upptäcker en ny sida inom sig själv går en annan åt sidan - envis att få stanna kvar i stjärnljuset men går tillslut stolt åt sidan för att framhäva det nya skottet som den senare komma vattna. 

Bakgrund är viktigt för att klara sig, för att utvecklas och det är något som vi alla har och gör oss till dig, mig - har jag sagt hej?