Hade frun på Sydlövsgatan 32 sagt till den stiligt klädda mannen som vid tidpunkten fick ett regn av tulpanblad över sitt tjocka hår och bitvis på den nyinköpta kavajens axlar.
Ett regn av tulpanblad, ett regn av tårar - Frun klarade det inte, en skör tid av överraskningar som tidigare hade varit en lugn tid av uttråkad vardag var en allt för kraftig förändring på kort tid att hon överreagerade och gick ut spontant med det hon kände först, rädsla.
Vad var rädslan? Att drömmar om en andra hand skulle slå in, att ha någon att "hålla om" så som hon kände i huvudet men inte i verkligheten, hemma svettades hon - annars? Hon frös till döds. Rädslan som kom ut nu var vad hon egentligen ville, rädslan var viljan - en spänning på något nytt som skulle ta henne ett steg framåt, dock så var det rädslan att inte ha någon som hade henne som inte ville att någon skulle ta henne ifrån denne som reagerade - att behålla sig själv och samtidigt ta emot en annan.
Det blir värre med tiden
Ta vara på den
Gör det du känner och titta aldrig tillbaka
Ta bilen, vinn friden även om hinder finns
Så kom alltid ihåg att du har övervunnit
Ett andra jag som är rädslan, även kallad
Djävulsk barbar, tar ifrån allt som du vill
Ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar