Bror bröd åt
Upp alla frön
Minnen av
Födelse var
Borta
De hade varat
Lika länge som
Ungmön bakade
Bröd ofta
En öde ö
En mark som inte
Dög
För att människor
Skulle leva där
På grund av det
Åt han upp ytan
Av sin kropp
Det var som de
Löv som dog
De som ett träd
Släppte för att
Orka stå på
Bergskanten i
Vädrets allra
Ovilliga
Tårar
Bort
Bort
Börja om
Våga
Väga noll
För att lyfta fram
En ny roll