Jag sprang på ängen
Med ögonen slutna
Var det drömmen
Som fick mig att frukta
Solens genomträngda kraft
Skinnet var mer eller mindre
Som en skugga
Som vingar till mitt skelett
Jag styrde dit vinden tog mig
Hjärtat var min ratt
Skulle det bli
Precis som jag drömde
Skulle det bli
Precis som jag drömde
Jag tog ett steg som visade sig
Vara fel
Jag täppte igen min arm på tröjan
Som tidigare hade slingrat sig ur
Alla problem
Nu var jag fast
I en gränd som inte hade något
Grädde på moset
Så smal och lortig som de kan vara
Jag tog de första stegen utan beklagan
Ingen bör kalla mig eller
Dig
Drömmare
Ingen bör kalla mig eller
Dig
Drömmare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar