övergång

Det
Är
Zebror på gatan
Jagade av
Krokodiler som
Aldrig
Avtar sin vilja
Att slita
,Förstöra något
Som någon har
Ritat och
Äta
Från något levande
Och fritt
Ett fängelse är som
En mage
Du hör hungern
Men är inte kunnig
Att svara så
Slipp
Smällt igenom din dress
Förbered dig för en
Himmelsk fest
För
Visst
Är det så att gatans bredd
Är som ett livs längd
Många intryck
Trycks med fötterna
Stora som små
Ord passerar
Lyckliga som blå
Men ändå är det så
Att gatorna
De dör av
Ensamhet
Graven är ekot från garvet
Alla vet
När de har passerat barndomen
Men vad de måste förstå är att
De fortfarande sover inför allvaret
Magen som kurrar och
Du som öppnar
Slaget som kommet och
Händerna som lyfter sig för att
Hålla om
Vulkanen
Minnesluckan
Som svider och
Vrider
Pressar ut varenda droppe
Av hat och kärlek
Åter igen en
Milstolpe som du gick in i
Innan du läst färdigt