Kyrkans Klockor

Kyrkans klockor
Spricker andliga tal
Den låter oss alla vakna
Och låta verkligheten ta tag

Kyrkans klockor
Vajar som en
Gammal man går
Backen ner
Händerna om tidningen
Händerna bundna bakom
Ryggen
Inte en chans att klara av
Att slå ifrån alla myggen
Som attackerar synen och
Stygnen om minnena
Kan endast täppas igen åter
När han dricker från brygden
Som kokat i kåken
Efter vandringen som lät båten
Fara ut på stora hav igen

Kyrkans klockor
Är rostiga som
Vägen är sliten och grå
Skatten av brons
Går att få
Om man leder denna
Till en uppbränd gård
Med endast ruiner kvar av
Ben små
Bygg in stenarna i sinnet
Och lär dig först att stå
Stå och blicka ut över
Ögonblickets dån
Eldar upp all sågspån