Torkat gräs och
Skuggor lika iskalla
Som månens ljus
Genom trädets grenar
Jag står här vid
Kanten
Mellan skogen och
Staden
Stigen som blir vägen
Och tänker på hur varm
Naturens närvaro skulle
Kunna vara
Om morgonen
Varade i frost medan solen
Sken i dess glittrande ögon
Älskvärt hårt men samtidigt
Vitt och mjukt
Som molnen
Förbereder regnets
Kyssande grodor

En man med basker och
Pipa
Står och fryser medan han
Väntar på att hans hund
Inspekterat klart
En en symboliserande
Droppe
Från näsan
Utvecklar sig
Till ett fall
Det är dags att gå
Säger han
Och rycker i kopplet
Han är rädd
Han känner att locket för vildliv
Öppnar sig
Och skriker sitt
Dödsskrik
Redo för mord
Nerverna stelnar och kroppen blir
Till sten
All vätska faller av
Som sista varningen blinkar med
Bländande ljus
Ta tag i rodret för att styra hem
Där värmen flyter och forsar
På dina skelettben
En gång för alla ska vi smälta för
Att inte ha vågat testa gränserna
Över förändringarnas frälsare
Som gör att allt händer
Nätt och jämnt
Som en steppares takt
Sitter i klackarna
Som efterskalvningar till
Ett skämt