Ljusa
Upplysta
New York bortom
Kartan
Vart är vi på väg
Undrar jag
Samtidigt som jag
Kommer ihåg
Att vi slog en
Tärning för hur
Många mil
Närmare vi skulle
Röra oss mot
Satan
Lite ondska är
Aldrig fel
Säger du
Och ler
Bara den används
Rätt
Det är dags att
Sluta be
Och istället göra
Något själva
Allt går att vända
Och jag tror honom
För första gången
På riktigt
Det är hans prat
Som är så spontant
Men ändå känns så
Planerat och skickligt
Väldigt verkligt och rakt
Men sedan säger han att
Vi ska svänga av
Inte ifrån våran idé
Utan snarare att svänga av
Och få med fler
Hämta upp andra från andra
Spår
Andra som aldrig kan bli först
Med något som vi kommer på
Men
Ingen är villig nog
När den första säger nej
Faller alla som domino
-Brickor
Alla har sprickor
Likaså vi
Säger han och skrattar
De kunde se in i oss för klart
Och blev bländade av alla
Overkliga skatter som vilade där
De var förundrade att inte svarta korpen
På min axel
Hoppade in, tog allt och senare flög iväg
Flög iväg
Dit vi nu är på väg
Platsen alla är rädda att tro på
Det gyllene ägget som knackar då och då
Hjärtat som pulserar och ger luftvågor som trummar
Mot örat och alltsammans påminner om din mor
För du förstår
Vart du är påväg
När du börjar känna dig
Grå
Lika fantastiskt fri som en ängs sädesslag flyger bort
Bort mot solen
För att äta lyckan och torka tåren som gått
Lika sakta som en snigel och lämnat spåren
Men det är över före föraren vet
De bromsar alltid försent och
Några månader efter så sitter en gubbe och mekar
Han
Han tror att han rättar
Alla fel
Med det ligger fortfarande kvar ett lik som aldrig kommer
Att komma tillbaks till detta liv men inte heller kommer att ge
Något som han haft med i döden
Alla sinnen vilar i gröten
Åh, du vita papper med spår av sudd
När omvandlas du till ludd i kudde
Och när omvandlas ludd till snö
Jag vill falla genom varje varje ö av ånga
Som blöta kyssar:
De behöver inte vara många