Berget förlorade sin oskuld
Till en kraftfull vind
Den grep tag om stupen
Och skrek med sin varma
Whiskyluktande röst

Dån likt åska
Kylans fall av snö
Lika djupt som kallt
Är kärnan till ondskan
Som ingen
Ingen
Hört talats om
Bara känt
Bortom all ork
Kroppen bränns

Våren kom tidigare
Solen var varmare
Och molnen av mindre antal
Än igår
Alltid kom så plötsligt
Att det var svårt att förstå

Diken täckta av hö
Hö med fötter i lera
Allt blir statyer när vi färdas
Till andra delar
Av något som är avgjort
Som egentligen aldrig
Kan bli avgjort
För vad är gränsen
När linjen går att sudda ut
När allt levande fortfarande
Kommer att dö
Till slut