Damen i blått går på
Södra promenaden
Snön faller och hon
Fäller upp ett paraply
Som vargen ylar mot
Skyn och hunden smyckar
Naturen med ögonbryn
Gula så
Gula
Dagens verklighet befinner
Sig i en tv-ruta
Kylans dagar erhåller en
Kanal vars existens inte finns
Det knastrar medan tiden går
Som fyrverkerier slår
Trumslag av grafisk vision
Tinnarna pulserar som om
Födelsen pågick
För evigt

Damen i blått går med
Sitt paraply
Känner all världens tyngd
När vikter från storm
Läggs på
Golv och tak med
Dess skorsten
Jag går förbi
Tittar upp från marken
Och upptäcker henne
Jag tänker;
Paraply, nu?
Räcker det inte med att
Snön tillför framtida tur
Eller ska du flyga iväg
Också
Till ett drömland
Under din
Älskares hud?
Jag skrattar för mig själv
Och det är också skrattet
Som leder mig hem