Ljuvligt blå som ängens blommor

Jag kommer ihåg
En äng så blå
Gungade till vinden
Som vågor på
Ett hav
Jag slängde mig
Rakt in
Tappade andan för
En stund
Doften var så stark av
Sommarregn från en
Glas skimrande himmel
Solblekning av själ
En vattenpöl av
Jord
En hink med färsk
Potatis
Jag satt där
Utan hår och njöt
Medan jag
Fiskade pusselbitar

Kroppsspråk - Med mer än bara ord

Kroppsspråk är all kommunikation där inga ord förekommer. Man kan använda det, medvetet, som ”beskrivning” (i utbyte för att rita/skissa en bild av det man förklarar, eller för de med litet ordförråd/knapp tid) för att andra ska förstå lättare. Kroppsspråk förekommer trots det oftare omedvetet när man pratar – ändock så är det en stor del inom kommunikation då det kan vara medvind för den som lyssnar/diskuterar när den vill ha grepp om stunden och känna vad den tycker. Om den man pratar med till exempel har ögonkontakt eller ej, så kan man lättare avgöra hur engagerad eller nervös diskussionspartnern är. Väldigt mycket beror på situation och personer emellan: Håller han en föreläsning för okända? Sitter hon på en arbetsintervju? Är de vänner sedan länge?

Kroppens rörelser förstärker ordet: Kroppen uttrycker de sagda orden och ger därför en dubbel effekt. När till exempel Amerikas president Barack Obama håller ett tal så tittar han nästintill aldrig ner på pappret, utan han blickar framåt då det är hans mål – vinna kontakt, göra framtiden till något bra.
Även enkla gester som vinkningar förstärks genast när orden, som man redan så väl känner till, sägs. Vinkar du inåt, mot din kropp och viskar ”… kom” så är det självklart att du vill att den du vinkar åt ska komma. Om du vinkar mot personen och fnyser ”gå din väg!” så är du antagligen väldigt trött på att se henne/honom. Vinkning sidleds betyder ”hälsning” och det gör man oftast om man är glad, har respekt/är vän med den man hälsar på, eller så har man bara hyfs. Sedan finns det massor med andra små ting som kan säga allt: Så fort du gör en axelryckning så visar du att du inte förstår eller inte är ett dugg villig att försöka dig på att förstå. Om du höjer ögonbrynen så är du förmodligen förvånad och om de är nedåtlutade som ett berg bestigs så är du bekymrad, sur eller arg och är troligen jobbig att ta an.

Kroppsspråk är det tydligaste och mest ultimata sättet att uttrycka känslor genom (allmänt) – När inte ord räcker till. Ta till exempel dans, många stilar har som syfte att endast visa känslor: Från pasodoble till modern till jazz. Dans utgår från musikens melodi och takt, vilket man brukar känna direkt om det är argt, ledsamt eller glatt. Även konst inom skulptur förmedlar avbildningens ”personliga” meddelande med kroppen för att på något sätt påverka – Skulpturen av Buddha uttrycker vad han vill ha sagt utmärkt: Att finna sig själv.
Till och med när det kommer till skrift som brevväxling inom moderna drag, ”chat” för dator, så finns det så kallade ”smilisar” vilket oftast är ansikten i form av till exempel en glad, sur eller arg min eller liknande. Detta är antagligen, i första hand, för att inte bli missförstod – eller skapa mera liv i konversationen. Det kan vara svårt i vissa lägen att förstå om personen som skriver är glad, arg eller rentutav skämtar.
Kläder, som på kroppen sitter, kan - enligt mig - påverka lika mycket om vad man tycker. Mycket beror på tid, hur länge pratar personen? Kläder är första intrycket, sedan kommer sättet individen rör sig på och därefter vad han/hon pratar om: på så sätt kan fördomar bildas, då man kan fokusera helt på andra delar än vad som är tänkt – även röst kan vara en stor faktor för lyssnaren, men det beror givetvis på hur själva lyssnaren är som person: Blir han/hon lätt irriterad av säregen röst och speciella rörelser?
Jag är inte medveten om jag använder kroppsspråk eller ej, jag tror inte att jag gör det på något utmärkande sätt – men jag är nästan övertygad om att det kommer att växa desto äldre jag blir, då jag blir säkrare i mig själv för varje år. För visst handlar det om självförtroende, då man visar sig större delar av sig själv och tar större plats. Även egoism till viss del genom att man ”vill” ha uppmärksamhet.

Jag tror att äldre personer, som bör ha ett bredare ordförråd, inte använder kroppen lika mycket som yngre. Arbete, ålder, nationalitet och hur social man är kan spela stor roll för hur man så att säga ”beter” sig. Inom arbete så är det vanligt med att de högt uppsatta behärskar ett mer avancerat språk än de som inte besitter en lika hög rang - vilket kan leda till att de är mer rakt på sak, kroppen används mindre då de kan ha lättare att finna de rätta orden. Jag tror även att majoriteten av tonåringar, främst tjejer, använder sin kropp som händer och armar för att visa vad de vill ha sagt så snabbt som möjligt utan att tappa bort sig.
När det kommer till nationalitet så dyker ett folkslag upp direkt, inte sant? Jo, italienare gör något unikt när de pratar och jag har undrat om det gäller känslomässigt överflöd som sedan slås ihop med temperatur. Fast det kanske är långsint. Men det är så att jag tänkte på till exempel oss, svenskar, vi har det inte så varmt och jag tror att miljön är den viktigaste beståndsdelen när det gäller psyke. All miljö: inomhus såsom hemma och på arbete vid kontor. Utomhus såsom väder när vi är ute och går till vägarbetare, som exempel. Miljön påverkar hur vi mår och det är hur vi känner oss som vi framhäver oss själva för stunden.
Det sociala säger sig självt: Genom att ha människor omkring sig (som man även pratar med) så kommer man bli mer avslappnad samt påverkas av deras kroppsspråk.
Kroppsspråket kan möjligtvis ha växt genom åren med tanke på den större friheten inom kommunikation i egenskap av att säga åsikter och argumentera varför man tycker som man tycker.

Ord är mäktigt, men kan det vara så att kroppsspråket är mäktigare? Jag tror inte att något är mäktigare än det andra enskilt, utan det krävs en bra balans mellan de två. Kanske var det så att Hitler gjorde tal med ”bra” innehåll och kraftigt kroppsspråk i början, men att sedan innehållen försvagades men kroppsspråket blev desto starkare i övermått av känslor och på så sätt tippade båten och Tyskland drunknade.
Känslor är bland det mänskligaste som finns. Varför skulle det annars heta ”omänskligt” när man inte visar känslor? Sedan är det en annan sak att kunna kontrollera dem: Risken finns att man går och tar liv av den rena känslan ilska och då är man plötsligt omänsklig igen. Släpp ut känslor i jämna mellanrum, om de är inne för länge så lär det explodera.

His.

Historia är
Hissen
Ner
Historia är
Källaren
Becksvart av
Tragedi
Lärd av misstag
Jorden höll
Tålamodet uppe
Visste att
Människan skulle
Förstå
Hur man levde ett
Bra liv
Den höll med:
Det krävs experiment
För att finna sig
Själv
Freden gör kriget
Vill vara säker på att
Den gör
Rätt
Men vad är det
När alla tycker
Olika
Finns det någon
Gemensam lösning för
Alla
Är alla överens om att
Åka en
Våning upp
Testa en annan väg
Inga skott i magen
Utan
Mat och stjärnor på
Himmelen stilla lysa
Grönt gräs till
Korna att äta
Är vi överens
Kärlek är det starkaste som
Världen kan bjuda
Älskar vi alla
Livet
Om så är
Repeterar du på den
Som står på
Annat land och
Gör som han
Vill
För många gånger
För många gånger
Har oskyldiga blivit
Osynliga av
Bomber som stormar
Historia är
Hissen ner
Gravarna som inte går att
Räkna
Det krävs lika många
Levande för
Det

Halv man haltar till annan måne

Suger åt mig
Det glänsande
Rena
Runtomkring
Silar det
Klaraste
Vatten på
Smuts
Till
Födseln som blir
Kind mot
Kind
Krypa på
Marken
Göra märken som
Tecken till
Väg jag
Gått
Finna en stor hög
Smutstvätt
När jag
Vilar
Jobba på
Kvällen
Springa i
Hjulet
Som hamstern
Gör
Reser utan att
Röra sig
Framåt eller
Bakåt
Hoppa in i mitt
Huvud
Medan luckan är
Öppen
Tryck din kind mot
Min kind
Som vinden
Löper
Elden inom härskar
Allt och alla
Smyger fram
Viskande nuddar
Kraftig stöt sprids till
Annan kropp
Halv man till halv kvinna
Halvt gånger halvt blir
Dubbla summan

Intvålad för strömmen av sanna lögner

Mars marscherar ut i krig
Kommer aldrig
Glömma den
Största sanningen innan
Största lögnen
Mars marscherar på vägen
Som är en
Spegel
Vänder det hela
Innan bilden försvinner med
Brisen av solsken
Det är en
Stad utan lyktor
Det är en
Människa utan päls
Det är en
Dag som stannar längre
Lockar oss
Ut
Tillåter ett liv med
Leende och
Utvägar från det allvarliga
Finns
Mars lämnade sin matlåda i frysen
Den har vi nu
Kryddat och gjort
Sås till
Allt kan bli bättre
Min käraste vän gå
Nu och
Dö
Om du någonsin ska
Återhämta dig

Kommerkometer

En brinnande
Komet
Det kan drabba
Vem som
Helst
Punkten
Som tar tag i
Alla snören
Krossar oss
Samman
Jag närmare
Dig
En brinnande
Komet
Bildar utrymme
Tar bort
Gamla
Handlingar
Tillför nya
Som tar
Större
Plats
Början förbereder oss
För slutet
Allt är detsamma
Samma
Dörr
Stängs och
Öppnas

Promenaden

Fötterna mina
Nycklar i
Bilens hjul mina
Skor
Tar en runda på en
Raksträcka
Vill se hur långt jag
Går
Hur djupt hål jag kan gräva
Det
Är
Samma plats
I minnets
Spår
Men vart är det jag ska
Jag är i ett
Bibliotek
Hela
Promenaden ledde mig
Dit
Och
Händerna gör meningar som
Känner hur
Böckerna mår
De är gamla
Vill helst dö
Jag tar hem dem
Och läser till
Vatten och bröd

Klättervägg

Livet är runt
Men vi
Besitter en sorg
Vi får aldrig
Njuta
Rullar alltid
Nedför
Berget
Som vi bestigit efter en
Hård omgång
Hjälp mig upp och du
Ramlar ner
Trots det så
Tycks man inte förstå
Vad felet är
Men
Det är så att
När du väl
Kämpat dig till en
Topp
Så kan du inte bara
Lägga av
Klättra högre
Så högt som
Det går
Det är först då man
Förstår
Att
Livet är runt och
Runt är
Mjukt

Rätten till portens hemligheter

Jag målar mitt eget
Porträtt
Jag letar efter ett
Lösenord
Vill så gärna komma
Igenom dörren
Som alltid är
Stängd

De vill ha vårtor

Vänd din skugga
Så blir det
Rätt
Gå baklänges
Men se
Framåt
Skaka hand med alla
Som står vid sidan
Även om
De
Har
Ett
Konstigt intresse
Att lära känna
Människor
Känn på
Er själva
Stå på
Händerna
Blodet ska kunna
Känna till
Alla genvägar
Komma ihåg
När det
Lämnat

Men
Snälla
Jag
Kan jag
Inte förstå
Varför de vill
Vara med mig
De kanske
Hittar sig själva
Lättare
Genom att vara
Med flera
Vad vet jag
För jag
Står ensam
Som jag
Är
Idag

Platt till fallet från kant

Laga
Lager
Med
Lugna
Lappar
Stadiga i
Vinden
Leker med
Lagen och dess
Last

Led
Landet
Med ett
Ledigt
Leende
Lycka kan inte
Landa men
Lyssna till
Hjärtan

Lusten finns
Liksom
Livet
Allt handlar om
Vilja
Lindra onödig
Smärta som
Ligger av ren
Lathet
Lutar mot
Larmet
Just fastställt att
Fånga dagen med
Lasso

Lampan
Langas runt en
Lodrät
Ladugård
Lagom till
Nattens
Låda
Öppnas för
Stordåd
Ingen
Lögn
Inte alls
Vi
Ligger
Lågt
Innan vi hoppar in
I en
Lins som
Lägger plattor
Likt liter
Fylls med kall
Lyster

Kan inte läsa bokstavligt

Skogen till de
Tilltalande
Tågen
Så smutsigt
Jag undrar vart de
Åker
Skogens entré med
En skylt av syfte
Sagt i form av
Linjer och krumelurer

Nej

Jag är inte

Läskunnig

Jag förstår

Inte

Någon annans

Beskrivande bilder

Eller ord

Ge mig

En kropp

För
Jag går efter allt som jag ser
Det verkar som om jag
Ser något annat eller
Mer
Det verkar som om andra är
Realistiska in till sömnen
Och känner
Värken som man får
När man blir pressad mot
Marken
En polisman som trycker hårt
"Du får ta och
Spendera resten av natten
Inne hos oss"

Jag ser det
Som jag kan tänka mig
Baserat på grunderna av
Ögonens ord
Jag kan tänka mig
I mitt egna
Huvud
Planerar inte
Jag kan ju se
Vad som
Helst
När jag inte är
Beredd
Och på så sätt
Ändra min
Destination

Digerhavet

Ack ni torn av hav
Ni ska då inte
Tro
Att ni kan
Krossa mitt
Innersta
Om jag dör
Sluts min kropp
Desto mer
Och jag tar
Bakdörren
Bort från köket till
Kvarterets mörka
Blomster
Resterna som har rast
De som röker när
Kraven är som
Hårdast
Där kommer jag vara
Springa igenom
Bort från det rika
Bort från
Ytligheten där
Vågor härskar
Hitta något
Utifrån bakdörren som
Skiner av
Rostfritt stål
Hitta något
En
Undervärld med
Mirakel i
Bakfickan
Mammas pistol
Ett avtryck med
Svärd till världens egg
Skjut mig längre
Bort
Så långt ner så att jag
Kommer upp
Underjorden skakas av
Åskan
Vilket varje
Dödsoffer tillför

Finner inget, inte än

Bara sten
Ojämn mark
Är det konstigt
Det
Om sanningen är
Bar
När man parerat
Alla
Lögner
Trots det
Finner inget
Trots allt
Det som rinner över och
Förbi
Betyder det mesta
Även om det bara är vi själva
Som kan
Påverka
Vad vi vill göra
Innan alla har
Försvunnit
Iväg
Bort till
Ett annat
Läger
Av annat
Befäl

Dyker och letar grunden

Påfåglar som gräset mot
Stranden blir
Vass
Ta an vågorna under
Ät en och annan
Korall
Uppnå målet för
Känslor
Gå över
Gränsen
Ligger rädsla i
Utvecklingen
För fort
Fram
Inget men
Egna individen kan
Stoppa vattnet att bli
Dennes
Land

Gröna ögon

Vrid min
Svanskota några
Varv
Få igång min maskin så jag
Kan
Tackla det vilda med att
Gå på alla fyra
Vråla lika länge som
Storheten fyller
Upp

Vrid min
Svanskota av
Två skäl
Få mig att arbeta utan att jag
Känner det
Få mig att leva ut hela min
Mänsklighet
Innan grunden skriver
Kontraktet för
Slutet
Få mig att ändras
Känner att jag kan ge
Lite mera
Men vet inte
Hur
Vet inte
Hur
Vrid och vänd
Bara dina ögon kan få min
Insida växa
Täcka
Utsidan och
Visa sig

kloka från den förgångna tiden

Klockuren
Får människor
Att stå
Upp
När det gäller
Nu
Så är
Klockor
Det renaste
Som finns
De klingar ifatt
Så fint
Vart man än är
Så är det de
Man vänder sig
Till

När det gäller
Då
Så är
Klockor
Det smutsigaste
Som finns
Dess klang av eko
Kanske inte når
Men det är
Kanske därför man
Går dit
För att hitta en
Fristad bland
Gammal
Konst och musik

Passkontroll

Goddag
Du
Solsken
Våta gräs
Fuktiga luft
Fånga alla
Bakterier
Innan jag tar
Stegen igenom

Goddag
Ni
Dylika
Buskar bär
Jag kan nu
Skilja på er
Och behöver inte
Granska
Innan jag tar
Beslut att
Stoppa hunger

Goddag
Fru
Morgonfrost
För en gångs skull
Vaknade jag
Samtidigt som du
Och slipper
Vakna
Svettig
Beklagande över
Mitt ansvar

ring ensamheten

fingerringen
omringar det
som vi
pekar på
lyser upp dess närvaro

ser genom
kamerans objektiv

går in i en
tunnel som kan

falla och
rulla iväg

till en annan
plats

en hall med
väggar av tavlor

rutor som ett
schackbräde har

tillåtet att välja
vem du än vill
lära känna
när du slår ett slag
för ensamheten

Andra stycken

Tronen brinner
Åskan är som
Underjorden
Och
Blixtarna som
Myrornas gångar

Trappan emellan
Linjalen är böjd som
En rondell
Mäter bilarnas
Kostnader och
Avsläpp

Flaggans kroppsspråk
Eldens hår
Envisas med att
Slippa vara
Fastbunden i
Luftens koppel
Lusten att bevisa
Det står för något
Annat

indigo

Skatan är
Blå
I solen
Hur djupt
Kan den
Med vingar
Gräva

Bahnious

Fågeln sitter på
Grenen som
Tappar löv
Fjädrarna faller
Tröskeln där en
Dörr så smidigt gick
Över
Är nu ersatt med en
Vägg

Bärbar

Utmana farten
Utför
Dyk uppåt
Längs
Garderobens
Galgar
Slit av skinnet och
Låt det vaja
Medan
Luften hittar
Andedräkten som
Klandrar
Det gäller de
Som inte längre når
Ner
Till andra av
Olik
Nationalitet
De vars enda värde är
Att bäras
Med

Ifrån

Lugnet finns
Inte
Kvar
Allt går
Genom ådr-
orna
Vart du än
Är
Kommer himmelen
Följa
Stormen är
Vildare
Där
Borta
Vid kanten till
De hemlösa
Kvarteren mörkare
Ovanan täcker det
Lyckan
Var

0

Skulle vara bra
Ett tefat
Att äta på
Surra runt
Se olika
Landskap
Medan man sitter på
En grå
Stol
Persienner neddragna
Natten håller sig kvar
Längre då
Dess hemligheter
Kanske
Kan besvaras genom
Det

Lättfångad

Plundra
Trädgården
Som bina
Flyr
Lättvindigt i
Brisen
Behöver inte
Åka de
Mest
Avancerande
Karuseller
Går fortfarande
att
Framhålla
Krutet

5

Spåra mig
Som
Spriten
Slingrar och
Knyter
Gnugga
Fingrar mot
Tinningar
Huvudvärken
Sprids
Dit
Friden
Behagar att
Vara
Just nu

Lucka

Krans runt
Huvudet på

Det är liksom
Dörren har

Om volymen är
Lika hög
Får vi se
Med distansen på
Ög-
on-
en

Blinde likvit
Ack kan då
Bara höra
Abstrakt med
Öronpropparna
Som jag
Ligger med
Huvudet på

Får dansa med
Diffus
Runt om
Allt ljud
Försvinner
Inga väggar att
Luta sig mot
Världen är för
Öppenhet

8

Rosen den
Riktas
mot
Det riktiga
Slutet
vid
Sommarens
Svans
Vinden tar
Tag
Innan tyngden
Lägger sig
Över

Hinner vittna
en
Årlig
utredning
utan
siffror och
Tidevarv

Spänne

Repen bundna
Gnager
såsom
Stämmer
Strängarna tills
De
Flanerar
Snubblar över
Fynd där
Ingen annan
Utgör
Angelägenhet

Provdocka

Trivdes så bra
trots allt
Alltför bra

Kunde inte
Bo kvar

Kistan hissas
Upp
Öppnar den
Hastigt
Behöver ny
Frisk
Luft
I lungor av
Aska
På väg att bli
Jord
Hela jag vill
Blomma
Men känner
Att jag vill
Börja
Underifrån

Ställer mig
Upp
Promenerar
Provar
Vad som är
Bäst för
Mig

Kanske
Aldrig att
Stå stilla
Utan resa
Och bo
På
Motell

Spelspets

Laget
Ligger
Enskilt
Med
Varandra

De
Duger
Inte
Till
Andras
Tankar

I
Baren
Runt
Hörnet
Sitter
Många
I
Hörnen
och
Kliar sig
I håret av
Lagda spår
Höstackar har
Alltid en
Nål att
Spricka vanor
Med
Livet är en
Spricka
Med
Explosioner som
Lyser upp
Vem vet
Kan finna en
Fé
Som pekar
Åt någons
Håll
För att
Bevisa att
Det finns
Någon för allas
Spel

Parklänken

Publicerar
Producerade
Projekt
På
Pundarens
Pissoar

Pärlorna
Mäter
Makten

Portarna
Metar
Milen

Som
Silas
Sagolikt
När
Synden
Plågas av
Plagiat

Satan är en
Av två
Sidor
Tårarna leder till
Ett hål
Signerat
Regnbåge

Ska
Fyllas och
Dränka de
Med
Flaskpost
Obesvarat

Döda
Dagen
Paddla
efter
Planens
Ekande
Fraser

Pressa
Den
Dansande
Drogen
Med att
Något
Saknas
Som all
Skam
Göms
Smuttar
Smaken på
Vinets
Kant
Kusligt
Rinner en
Pelare mot
Ytan och
Krossas
Pankt
En
Pina
Kalkylerar
Det är
Dock inte
Hela
Världen

Ett hem
Finns
Vart än
Vi
Finner
Oss själva

Producerar
Projekt
Som
Ska
Publiceras
I
I-landets
Magnetiska
Mage

Målet
Att
Attackera
Andras
Psyke
Mista
Vingar
Störta och
Hitta
Händer att
Sy
Vagnar

Med
Molnen
Spetsade av
Käppen en
Kamp att
Vandra
Väl och
Balansera
Vikten

Suckau-fli

Hungern och de
Ändlösa
Knackningarna
På dörrar och
Golv
Jag går ifrån allt
Som är
Inomhus men
Skorna
Knarrar trots det
De kan
Fortfarande spåra
Mig
Måste vara
Något viktigt
Som är
På gång

Jag vet inte om jag
Ryser av
Välbehag
Skräck
Eller bara
Kyla
Jag vet inte varför jag
Ska vara
Hemma
När jag kan
Utforska
Andra
Platser

Utan att
Knyta upp
Skorna
Tar jag av mig
Dem
Och
Kastar
Iväg
Jag står på en
Linje
Gräns
Bro
Skorna
Drunknar
Jag vänder mig
Om
Går
Långsamt
Aldrig känt
Asfalten så
Kall

Gamle Maria

Gamle Maria
När blir du
Ung igen
Gamle Maria
När stannar du
Tiden så
Vi kan umgås
Längre
För allt
Snurrar som
Vanligt
I samma
Anda
Jag vågar inte
Ana
Att du någonsin
Kommer att sluta
Andas
Gamle Maria
När är det dags att
Stödja sig mot
En käpp
Gamle Maria
Har du tänder kvar
Har du det så
Slit min kropp
Till mindre
Delar och
Svälj

Hissen tror att... (den också)

Be
Berusad
I ett
Badkar

Var där
Länge
Och bli
Som ett
Russin har
Rynkor

Känn kraften
Från förr
De stigar som
Andra skulle
Komma att
Gå

Ställ dig upp
Och
Gå ut
Naken

Hoppa i
En
Vattenpöl
Och låt
Historien
Börja

Rödskinn

Mediterar
Sitter vid
En
Öppen
Brasa
I Ett
Tält
Som
Ligger ner
Av allt
Regn
Försöker
Glömma de
Som
Försöker
Hitta
Amerika
Finns det kvar

så
Befinner sig Det i

Värken

peoga

Damm samlas
I min
Hals

Andas in
Rörelserna
Från
De saker som
Flyttas

Tidigare
Stått
Stilla
Har nu
Usel
Kondition

Medusa
Klättrar upp
Från min
Mage
Jag känner
Ormarna i
Min luftstrupe

Mitt
Saliv
Är samlat
Kan inte
Föras någon
Annanstans
Än ut

Men dess
Vilja är
Stark
Vill inget annat
Än ner
Lödder bildas

Och jag
Drunknar
I ett
Ökenlandskap
På flykt

In-oM-ig

Fullt av sprickor
De långa
Naglarna
Drar ut
På
Tiden
Samtidigt
Som de gör
Hål i
Ballongen
Inom
Mig

Hyn av
Guld som
Hon
Glänser
Med
Får mig att
Stelna
Bli till
Silver
Som inte
Slipats
På
Väldigt
Länge

Sprickor fullt med ljus
En dag i
Grottan
Allt jag vet
Är
Vad jag
Känner
Allt
Skiner upp
Inom
Mig

Barn

Foster
Funnet
Dött
Grävde in i
Sin
Egna
Kropp
Hjärtat slår
Öppet
För en
Färgsprakande
Höst
Grenarna
Skakar när
Löven faller
Och
Bildar
Berg att
Bestiga

Föräldern
Fryser redan
Föräldern
Fastnar
Minns hur det
Var när det
Inte
Fanns någon
Vid någon
Sida

Korar träd att krama ur...

Ett
Kors
Uppskuret
Pannan
Din
Blod rinner
Ner
Som
Rötter bildas
Och
Sprids
Ett
Kors
Ståendes när
De sitter
Och
Ber
Ögon
Sluts
Solens strålar
Dalar
Ögonen komma
Öppnas
I hopp
Om att få
Se en
Ny
Dag bli
Blivande
Kon-
ung

författarens fötters föredrag för föregångare

Författaren
Fattar allt
Före
Förståndet
Inser

Författaren
Är
Föraren
Som
Faller ner

Författaren
Formar
Fickor som
Brev

Författaren
Är
Facklan
Som symboliserar
Mörkret
Då denne
Aldrig
Ler

Hur
Man nu
Vet

Hur
Man nu
Ser

Vad är
Social kompetens
Om man har
Fantasin
Pennan
Den blir mer
Än ett
Ting

Ån känner sig fram med dess fingrar

Inte säker på
Vart ån
Leder

Inget annat
Val
Än att följa

Efter

Det går inte att
Följa

Före

En å har inget
Föredöme
Över hur länge
De ska
Krypa

Innan

De blir
Starka
Snabbare

Eller

Hittar
Mjuka underlag

Där de kan
Dyka
Igenom

Grus: Regna över mig

Åh-Du
Krake
Med håret
Slitet
Med
Hårtråna i
Ubåtens
Sängar
Du går som
Vinden
Dansar och
Jag tror du
Drunknar av
Yrsel
Innan du
Somnar i
Natt

Åh-du
Är
Längre än
Mig
Du måste
Böja dig
När du
Pratar
För när du
Pratar så
Viskar du
Som
Vinden är
Snabb
Kan inte se
Orden
Som vi
Känner
Mest för
Varje gång
och Det
För vi inte
Känner igen
Dem
Förrän de
har Gått

kontra

Kroppens
Krage som
Draculas

Skyddar
Mot ljuset
Från
Omgivning

Utanför

Skelettet täcker
Redan upp

Plus plus
Plus blir
Minus

Bättre att
Sprida
Det som finns

Innanför

I-gen-om

Tretton av de
Tio
Slet av sig
Tröjorna
De var redo att
Bli piskade
Och få
Tecken
Minnen
Av världen
Innan de skulle
Smita därifrån
De ville
Göra
Något
Fint
Innan de slog sig
Igenom
Till en annan sida
Av
Staden
Staten
Landet
Livet
De såg sig själva i
Svärdet
Det var tvättat och
Slipat
Det skulle förstöra
Lägret
Som en storm
Rörde omomom

Skatt/en/

Kaffe är
Svart
Mans hy
När den
Lever under
Svett

Kaffe är
Cigaretters
Aska
Innan pannan
Tas bort
Från
Kokplattan

Kaffe är
Smörgåsen
När den
Rostats
För
Länge
Och
Tappar
Hållning om
Smulor som
Stygn
och
Detaljer
Det som vi tappar
Eller inte finner
När vi tar
Rasten
Och hittar
En annan
Variant
av
Skatten

Korsar gatan med flyttlasset

Jag har
Levt högt
Men nu
Kommer jag
Ner
Jag packar ihop
Och går med
Kartonger
Till
Kvarteret mittemot
Jag trycker in
Koden
På en lägenhet
Drar upp dess
Dörr
Som inte är
Som den jag
Gick ut
Ifrån
Den gråter inte
För den är ny
Vi känner
Ännu
Inte varandra
Jag ser
Ytterligare en
Ingång
När jag nu
Kommit
In
Den är dock
Öppen
Jag vet nu att
Jag har
Kommit
Ner
Jag behöver inte
Bevisa
Något mer
Första våningen
Är min
Det är vad
Öppningen
Säger mig

Långt nere i ett hål

Hej-ja
Jag fann en
Flöjt
Långt nere i ett
Hål
Den lockade mig
Hit
Och nu
Nu kan jag inte
Komma här-
Ifrån

För många timmar
Går bort
Utan någon
Lektion som kan
Göra gott
Maten värms på
Men man börjar inte att
Äta förrän det
Kallnat igen
Smaken är då
Efterlämnande
Tar upp det som redan
Varit
Inget nytt
Allt sjunker i grader

Och jag
Jag är
Långt nere i
Ett hål
Har svårare att tro att
Något går som det
Är tänkt
Har svårare att få det som
Är självklart
Och allt handlar om
Sjukdom

Vi är kameleonter

Gåtan som ett
Ostädat rum
Frågor som ligger
Över svar
Lager på lager
Skin och sedan
Fettet
Förstås
Det som gör allt
Svårare att förstå
Att kunna nå ett mål
Att kunna nå något som
Ligger längst in
Det är en
Gåta
Är man
Som person
Smal eller tjock
Om man aldrig städar
Utan låter allt
Tas in och
Sedan
Falla bort
Från minnet
Lagras på golvet
Få tiden att stanna
När man går på tidningar från
´97
Få veckorna att gå långsammare
När man ser
Klädhögarna byggt av
Kläderna som egentligen är
Rena men används som
Skynken för att locka
En tjur att slutföra
Veckans arbete och sedan
Slaktas som att
Slappna av
Få vila och
Flyga ifrån en luftfattig
Provsal

Som en människa i en
Storstad
Bor i lägenheten han själv
Gör
Den till
Man
Förväntar sig att det ska vara
Rent och snyggt
När
Hyresgästen
Ska ta
Och resa vidare
När han har sytt igen sin grop
Och
Äntligen får komma ut

Flytta
Flytta från platsen där du
Bor
Lämna kvar allt som du inte
Vill ha
Platsen som du ska
Flytta ifrån är nu din
Papperskorg
Flytta som att
Rensa som att
Hyvla skin
Glid in
På nya gator och
Finn din färg
Vi är kameleonter och
Behöver
Då och då
Byta hem

Fortsätter att träna - trots skada

Någon visslar
En annan nyser
Och några
Pratar
När jag går
Förbi
De stör
Luften
Som jag följer
Genom att
Andas
In
Vart ska jag gå
Vart ska jag nu
Ta vägen
Det är som en
Bilförare vid en
Rondell
Utan att ha
Kunskapen om
Hur han ska
Svänga för att
Göra rätt

Jag struntar i
Alla tankar
De blockerar endast
Min väg
Jag struntar i
Alla tankar
De vrider ur all vätska
Från min själ
Så jag tar stegen
Dit jag
Vill
Utan plan
Bara inställning
På att det
Kan bli
Bättre än vad det
Var

Dagen faller ner på sina bara knän

Regnet äter upp
All snö
Det är dags för
Dagen att smälta
Och låta natten
Kvävas till döds
De
Möter
Upp

Regnet är
Skilsmässan
Som inte kostar
Ett öre
Det är dags att
Inse att det som är
Gratis
Har mest värde

När regnet har
Fallit ner
Så glänser vägen
Som stjärnor
Det är dags att
Hitta det som finns
På ytan
Innan man börjar att
Gräva

En liten förändring (Symboliserades som pajkastning)

En liten
Förändring
Dunstade ner
På hans
Privata väg
Ingen visste att
Bomber skulle falla
Men han förstod det
Mycket väl
Ett arbete som han
Lovat att
Färdigställa
Hade ännu inte
Skickats iväg
Och han skulle nu
Bereda sig på att ändra
Sina rutiner för att
Leva längre och
Slippa lida när det väl
Gällde

En liten
Förändring
Kastade de ner
På hans
Privata väg
De visste vad han kunde och
Därför kunde de inte begripa att
Han lät sin karriär
Sina när tidpunkten var den
Rätta att
Slå sönder trä innan han fick en skalle av
Samma slag att tänka med
Avhugget trä
Inga rötter
Inga gröna löv
Det enda livet skulle ha kvar
Att bjuda på
Var elden som slukar alla
Friska frön
För små För små
Syns inte
Kan inte påverka riktning
Det enda livet skulle ha kvar
Var eldens gotiska smyckning

En liten
Förändring
Kastade de ner
De kände att det var
Dags att
Bryta is
Riva ett lager skin
De ville inget annat än
Mannens bästa
Få honom att simma mot
Strömmen och inse vad som
Finns i livets vätska om man
Inget gör

En liten
Förändring
Förstår han att det är
Han är
Fortfarande smart nog att
Inse
Att det inte är något
Skämt
Även om
Dörren stod på
Glänt
Med en hink som var
Fylld med vatten
Så förstod han efter han
Öppnat och upplevt en
Kalldusch
Att det var en början på
Förändring till att komma på vägen
Igen
En
Välsignelse till att det inte är
Över än en
Välsignelse han fick
Han fick känna kyla han
Maskinen hans hindrades från att
Gå upp i rök
Överhettad av omoget beteende
Ingen trodde att han var den som
Struntade i allt för att få plats med
Sitt liv
Han hade aldrig
Kommit in i
Målbrottet
Han var aldrig en tjuv
Han väntade in tiden
Tog det lugnt
Verkade äldre än de andra
Men på senare tid
Har det
Gått snett
Han har knuffat undan de
Som stått i kö
Han har vilat istället för att
Fortsätta vandra
Pratat nonsens medan
Han fiskat med sitt
Fiskespö
Inga fiskar här
Ingen mat
Det som behövs är sömn
Han har just gått över sin dröm
Det som behövs är sömn
Sova bort all lathet få
Energi som står rakt när han
Står
Redo att gå
Han behöver vila
Addera dåligt med bra
Gå på tråden utan att falla ner i
Nålarnas hav
Sy ihop och igen
Sy-Sy igen
Tyck ihop
Minska i längd
Ny tröja att ta över huvudet
Ny tröja när han vaknar
Han kommer att klara sig
Han kommer att sköta sig
Men de men de
Kan inte låta bli
Att vaka
Man kan aldrig vara säker
Det har han tidigare bevisat
Det är
Det är nu
Inristat
På hans privata väg
Den är alldeles förstörd
Men det
Ordnar sig

När jag är död (Du kan vara säker)

När jag är
Död
Vik min kropp
På mitten

När jag är
Död
Lägg min kropp
I ett kuvert

När jag är
Död
Skicka min kropp
Till de som
Behöver en

Du kan vara säker
På att jag
Finns kvar hos
Dig

Förändringar börjar alltid med nederlag

Jag var två
En för och
En mot
Revolution
Inom mig
Där jag
Ser igenom
Känner och
Bor

Jag var två
En som ville
Och
En som inte
Brydde sig
Därav var jag
För lat
För att göra det
Som stod

Jag var två
En vänster och
En höger
Båda med olik
Reaktion
Annan handstil
Annat tycke
Den ena vårdat och
Den andra ovårdat
Hår

Jag var två
En som bodde i
Skogen och
En som bodde i
Staden
Den ena som
Tänkte
´Jag jobbar för det
Jag får´
Och den andra
´Jag klarar mig
Hur som´

Men det är
Först nu
Som jag
Förstår
Det är
Först nu
Då jag har
Sett och
Känt
Min ena sidas
Bortgång
Nu när jag tittar ner
Från högsta våningen
Nu när jag ser skelettet
Bli till aska och föras bort
Med vinden
Nu när jag vet hur det
Kan gå
Först nu
Som jag
Förstår att
Förändringar börjar
Alltid
Med nederlag
Inse det dåliga och krossa det
Med det som är bra
Förstöra den rika delen av stan
Som ena sidan byggt upp till
Den andra fastän den inte
Gjort någonting
Själv
Var inte för snäll
Stå för din vilja och bli
Självständig
Bort från rösten inom dig
Den som du inte
Känner igen

Staden ligger i öde
Döda kroppar överallt
Ingen levande själ
Finns ingen levande
Någonstans
Förfallna hus och
Elledningar
Förstörda vägar
Bara jag och min
Enda sida kvar
Bara jag som sitter på
Övervåningen och
Tittar ner
Ser vad som måste göras
Nu när
Revolutionen kommit
Hit

Sommartid

Natten dör
Den lider till döds
Den som tidigare
Alltid
Varit så lugn
Njutit av tystnaden
Från människorna

Natten dör
Den brinner upp
Det är som
Poliser hittat en
Brottslig som är
På flykt
Det är som en
Individs värld
Faller
Bit för bit

Natten dör
Helheten är inte
Längre
Hel
Det är ett sken
Som äter
Del för del
Jag som väntat på
Natten att falla i sin
Svarta klänning
Men
Lanskapet förändras
Ny dress
Nytt liv att
Vänja sig
Vid

Skaparglädje

Rummet som
Du nu
Befinner dig i
Minskas så
Länge som du är
Ren
Det är ditt
Dina kläder att bära
Vem ska göra det
Annars
Stå inte bara där och
Gör axelryckningar
Börja istället med att
Måla väggarna och
Tända lampan som kan
Granska din själ
Om du är
Tillräckligt
Kall för att värmas med
Skaparglädje

Skickat med regn

Regnet är skickat
Från
Himmelen sänt
Regnet skickar
Det
Smutsiga
Till helvetets grind
Där de inte
Behöver vänta eller
Försöka med att
Knacka
Starkt nog att
Attackera och
Bryta sig in
Starkt nog att
Veta vart de
Hör hemma
För
Regnet är skickat
Från
Himmelen sänt
Frågan är den om
Det skickar iväg det
Smutsiga för att det är
Smutsigt eller för att det
Följer himmelen och
Skickar det för att det är
Konst som
Vackert som inget fel eller
Rätt
Bryter grindars ståndpunkt
För starkt
För oss
Vi som inte förstår att
Allt vi behöver är att gå
Lugnt
Få in allt nytt
Som gammalt är då allt går
Runt

Picasso i bakform (express)

I morse
När jag vaknade
Upp
Såg jag kartonger
Som var
Fyllda
Jag
Som var nyvaken
Kunde inte tänka
Utan somnade om
Och
Drömde
En
Kubistisk dröm

Nu
När jag är
Vaken
Igen
Så går jag på
Gatstenar
Stenar som
Tar emot
Regn
Regnet av
Regnbågens alla
Färger
Mina skor blir
Dränkta
Mina skor
Sjunker snart
Och jag
Undrar
Vad som händer om
De får så mycket
Färg
Så att de blir som
Svarta hål

Jag har fått
Order
Om vart jag ska
Jag har fått
En adress
Om vart jag ska
Lämna mig själv
Platsen ska äta upp
Det jag är
Och formas
Så att vi
Kommer överens
Jag kan inte
Inte tro
Finns det
Någon gräns
För vad som går
Om inte allt kan
Stå stilla
Så kan väl inte heller allt
Hända
Men de vinkar
Som
Jazzhänderna på Broadway
Rör sig
Snabbare än
Ljuset
Nå, jag har
Inte mycket att förlora
Nå, det gör
Inte mycket om jag blir
Borttappad och
Vilsen
Där jag hamnar kommer
Ändå att
Bli mitt hem
Så fort jag
Vänjer mig

Koden

Tänderna vaktar
Tungan
Från att säga
För mycket
Käkarna spänns:
Det är ett
Tungt jobb att
Stänga
Hemligheter och
Vänta in
Tiden att
Komma ihåg den
Rätta koden

Så vitt jag tror

Hinsides din
Ögonfärg
Vid det
Vitaste vita
Undrar jag
Hur det kan vara
Så vitt
Du måste
Drömma mer
Än jag
Du går nog på
Moln och
Står på
Bergstoppar täckta
Av snö
Det verkar som
Dina ögon
Berättar vad du
Känner
Det verkar som
Dina ögon
Är dörrar till ditt
Inre
De tar mig in
De tar mig med in
Till dig och din
Farkost
Den frågar efter
Destination
Men jag får inte ut
Några ord
Jag tror att jag vill
Vara kvar här
Så länge som
Det går

Faller ty du står så stilla

Omringar dig
Mina armar är
Tillräckligt långa
Tittar ut från din
Brygga
Ditt hav är så
Lugnt
Så det måste ha
Något att
Dölja
Struntar i det
Släpper taget och
Låter dig välja
Tittar in i dina ögon
Men blundar snabbt
Jag vill höra vad de har
Att säga

Osynliga beslut

Vingarna bredde
Ut sig som
Bondens hunger
Redo att ta in
Ny luft och
Bege sig iväg
Till
Arbetet
Igen

Det stora, platta havets tryck

Vi satt i
Kanoten
Kommer ihåg
Hur den
Koncentrerade sig
Över att
Hålla balansen
Hur den nästan
Föll ner i
Djupet av våran
Tystnad

Min jakt

Jakten är bara
Början
För jag tänker
Inte
Jag går ut direkt
Utan att tänka över
Hur jag ska göra
Det kommer med
Tiden
Tänker jag
Man kan tänka
Samtidigt
Det är oftast då man
Kommer ihåg
Att man glömt
Något
Och det är det enda som
Spelar någon roll
Ta med det man är
Innan man går
För långt

Det man är
Är en del av jakten
Jakten är en del av
Sig själv
Jag jagar inte för att
Döda
Jag jagar för att
Hitta flera vägar
Vägar som har glidit ifrån
Vägar som jag kan
Sätta ihop

Min jakt
Jäktas
Aldrig
Jag dör när
Vandringen är
Slut
När det inte finns
Någon fortsättning
Av stigen
När skogen
Brunnit upp
Jag dör då
Jag dör
Då det inte finns
Något mer
Att
Hitta och
Ta

Meningen behöver
En
Punkt
När den inte
Längre
Betyder något
När man
Ätit av det
Goda och
Eldat upp all
Bränsle
Det finns bara
Det finns bara
Lågor kvar
Lågor kvar av
Det onda

Jag vevar upp min ruta (och låter den imma)

Jag bör sluta rimma
Innan jag får
Andra att
Må illa
Jag bör gå in i dimman
Och lämna de
Andra i en
Säker villa
Jag bör utsätta mig
För faror
Varför ska jag leva
Om jag inte får känna
Döden pilla
Dess fingrar nära att
Ta tag i min hälsena
Känna andedräkten
Som man är nära att
Svälja ett
Dödligt piller
Som
Harakiri med den
Smutsigaste grenen

Sluta, Sluta
Okej
Okej
Jag vevar upp
Min ruta
Och låter den
Imma så att ingen
Kan se
In
Men kom ihåg
Att leva era
Egna liv
Nu
Vänner
Glöm allting
Om mig
Jag kommer
Tillbaka
I ny och bättre
Form
Jag vill se att ni
Har ändrat er
Ni också
Ni
Också
Annars så har ni
Ingen
Kontroll
Annars lever ni på
Andra och klagar när
Andra är sig själv

Håll kvar natten

Ljus upp
Natten med
Glada gelé
Miner
De som
Sitter lika fint
Som tiden
Glider förbi

Se nuet i
Ögonen när du
Gör din
Plikt
Var den du är
När du dansar
Fritt
Inom som utan
Klädernas
Förbestämda
Sitts

Mörklägg
Morgonen med
Gardiner
Håll natten kvar
Innan det är
Dags igen
Dags att passa
Tiden som nu
Börjar rinna
Ner från taket
Utan
Hinder

Blåbärsskogen i himmelen

Bär faller ner
Klot rullar nedför
Backen
Regn smattrar som
Fyrverkerier på
Nyårsafton

Och du
Jonglerar med
Bomber
Till
Kroppar
De kan bryta benen
Benen mellan tråden
Som lossnar
Om man stämmer
Strängen
För hårt
Om kropparna landar fel
Så blir det svårt att få
Allt helt
Igen

Ingen vet
Då
Vad som
Skulle ha hänt
Om du hade hållit
Händerna borta som
Allt nu är
Inget av det du säger
Är sanning när du
Säger att du är i
Full färd att
Sluta
Lägga av
Testa en ny
Väg

Beroende vaknar med
Glädjen i
Nyfikenhet och slutar med
Verklighetens död
Att kunna inse
Kärleken som den är
Utlärd
Det händer först när man är
Nere och blöt
Sitter fast i elstängslet och får
En och annan
Dödlig stöt

Allt som du kan tänka dig

Allt som du kan
Tänka dig
Är sant
Varför skulle
Annars
Allt som är falskt
Vara så
Blankt
Så
Platt så
Konstant
Utan någon förändring
Alls

Allt som du kan
Tänka dig
Är sant
Från
Barnvagnarna
På trottoaren till
Båtarna till havs
Alla ting som du kan se
Har liv
Varför skulle de
Annars finnas
Inom
Dig

Änglavakt

Nyfödd som
Nyfiken som
Endast
Nyheter
Det
Gamla är
Bakom som
De utslitna skornas
Försvar faller av
Nya intryck
Isen smälter och
Allt rullar som den
Goda
Runda
Kakan
Spring iväg för att
Behålla form
Som du
Rakar bort ditt
Skägg
Och sedan går in i
Duschen för att
Rensa skin
Smutsigt till rent
Gå över allt
Lödder och
Hoppa genom det
Upp till din plats
Som
Änglavakt
Du klarade dig
Igenom skiten
Igen
Ett under värt att fira
Med dop
I himmelen

Levaoch Vara

Lufttrycket
Basen
Allt tätnar och
Flera kramas
I mörkrets närhet bland
Levande ljus

Kärleken eller
Hatet
Spelar inte så
Stor roll
När det kommer till det
Lugnande veckoslutet
Alla är glada över att
Leva och
Vara

Som somliga är
Känner vi att
Sommaren är
På väg
Vi känner värmen i
Natten där
Kyliga vindar finns
Kyliga vindar blåser
Ej
Men vi kan ändå känna
Att vi
Rör oss
Någonstans
Någonstans en människa
Skulle kalla
Hem

Namn

Namn
Fascinerar mig

Namn
Namnger platser
Utanför
Mig själv
Namn
Har dagar och
Betydelser som
Ingen kan överträffa
Namn har en
Tung historia
Bakom sig som
Ingen kan leva ut
Förrän
De har dött och andra har
Grävt i dennes
Liv

Men samtidigt så är
Namn
Bara yta
Namn
Berättar inte
Så mycket
Om
Till exempel mig
Som person
Kanske släktens
Röda linje
Mina rötter
Men som
Den jag är så är det
Endast ett
Skynke
Jag finns emellan
För-och efternamn
Jag är initialernas olika
Möjligheter
P som i
Planet
J som i
Jazz
N som i
Natt
R som i
Resa
Och så vidare
Nackdelar gör så att man
Får mer att veta
Om vad man verkligen heter
Fördelar täcker helheten med
Överdrivet struntprat
Hyllar den ena efter den andra
För att ingå i familjens studentflak
Tillräckligt gammal för att veta
Hemligheter som
Arv och planer för
Äktenskap
Men jag
Jag tar namnet som en
Rot
Som sandkorn innan
Berget
Jag står på toppen
För
Jag
Är
Yngst och
Tar handlingarna om
Framtidens födelseort
Jag äger namnet när
Alla andra har
Gått bort
Jag tar dess andetag och
Skapar då
Djupet
Bestämmer tätheten i
Luften
För det
Börjar alltid hemma
Sedan så kan man
Självklart resa långt därifrån
Sätta en annan stämpel och
Trippa in på den
Nya stadens tå
Livet är som en trappa
När man är högst
Faller man ner i graven och
Graverar in ett namn med
Texten:
´Vila i frid
Vi kommer bära namnet vidare
På denna jord´
På gott och
Ont
Tänker jag
Då
Men
Nu
Har jag ingen åsikt
Varför ska jag
Tänka på det
Jag är ju
Nyfödd och
Lär mig nu att gå
Ifrån

Delat / Två sidor

Brottsliga
Brottas
Som
Vägar
Korsas
Som ljud
Från
Vägarbete
Blockerar
Samtal
Som lås
Delar liv
Från
Kriminell till
Civil
På och
Av
Finns det
Något
Emellan så är det
Sömnen vilket vi
Ändå inte
Kommer ihåg
Någonting från
Vad hände
Där du just låg
Vad hände
Där
För hundra år
Sedan
Det kanske var en
Djurkyrkogård
Som inte längre
Fick plats
Det kanske var ett
Kafé
Som förlorade ekonomiskt
I schack
Men trots allt
Så finns det en matta
Vart du än är
Lägg dig ner och känn
Höjdskräcken ta farväl
Om du har
Levt upp till något så kan du inte
Leva ner det
Det finns upp-och nergångar
Det finns olika sidor
Mitten är för de vilsna
Mitten är för de som inte vet
För de
För de
Som drömmer om en gnista
Men det är endast du
Som kan få den att komma
Det dåliga mot
Det bra
I ett livslångt slag
Det kan vara allt från gift till
En kram

Döden i livet; En början till inre frihet (till farfar)

barndomen den formar dig
det som händer sen
kan endast påverka med
att svänga eller ej
vägen tycks redan vara förbestämd
men vem sade att
du behöver svänga när det finns
en krok att hänga kläderna på
snurra ratten åt ett annat håll
när hjärtat har tröttnat på
att slå i samma takt
klipp av de gråa
hårstråna och
dyk in bland
en ängs
blommor av växande tro
det finns mer än
det vi ser, det finns frågor
som vi kan besvara
men inte vill tills vi har
funnit ännu en del

vi vet inte vart vi ska
men är det nödvändigt
att veta när vi på vägen
får se vackra landskap?

Te till vardagen

Teater för den
Som inte kan
Läsa
Förstå
Tänka som
Fantisera
Och gå på linjer
Som att följa ett tåg
Teater för den
Som har tiden att
Dricka te
Istället för
Kaffe
Det handlar
Inte om
Tid
Utan om
Hastigheten hos dig
Som person
Kan du läsa medan du ser
Bilder blåsa förbi en
Borttappad sommardag
?
Kan du acceptera något
Medan du
Protesterar mot något
Annat
Vill du
Byta ut en sal
Av historier
Mot ett hus av
Matvaror
Det är som böckernas
Framtid
Från roman till
Receptbok
De har slagit
De har slagit igen min bok
Jag ska skriva med
Dess ande
För att forma ett förord
De har slagit igen min bok
Rivit bort alla sidor
Jag ska skriva med
Dess ande
För att forma kapitlen med
Samma tankar
Ett rum med böcker som
Väggar och golv
Ett rum som en scen
Där pjäser utspelas och
Tar kontroll
Jag ska skriva hur man gör
En riktig middag
Jag ska skriva nya recept
Med grunden i ryggraden
Blanda färska indegrienser med
En gammal käpp och
Ta dagen
Med storm
Motståndet kommer att kvävas
Som om jag vore en orm runt
Deras hals
De kommer inte få upp något syre
Då de inte förstår någonting
Alls

Rutan

Gubbens käpp är
Våran elledning
Clownen
Som cyklar på lina är
Våran teve
Så fort vi pekar
Trycks de
Åt sidan
Ingen vill se
Repriser

Svårt att tro

Kunglig konung
Styr och
Hyvlar
Folkets skin
Kunglig konung
Säger att
Alla ska få
Hitta sin egna
Plats
Bortom ringen av
Stolar
Förbestämda roller

Men ingen förstår
Ingen
Förstår
De är fattiga och de
Vill inte vänta
De är fattiga och de
Kan inte vänta
Vad de inte ser är
Skinnet framför deras
Fötter
Skinnet som lyser
Som guld
Och kan skydda mer än
Kötet
Kan öppna mer än
Känsel

Proffsig
Profet
Krossar
Realitet
Proffsig
Profet
Tekar inför
Slutminut av
Tänkandets konst

Gör mål
Gör mål
Knyt upp
Nävarna
Gör mål
Gör mål
och
Dröm dig bort

Tala med samtiden

Flickor som
Folk
Facklan som
Frost
Glittra som
Grått
Ta de
Talande
Till oss
De kan
Dekorera våran
Insida
Med nya ord och
Smartare
Meningsuppbyggnad

Aska som
Skelett
Bryt lagar som du
Fimpar någon annans
Cigarrett
Le med dina vita tänder
Och
Läppar så torra
Det är som
Sahara
Det är därför du inte har
Någon finne
Det är därför du inte kan
Tala eller förstå
Ungdomens ord
Allt för att rytmen ska
Brinna och få
Vänner att tro
På något som
Inte går

Utanför
Gatukiosken
Ingen vill ha
Skosnöre på skorna
De vill inte låsa sig fast
Till jorden
De äter korven
Naturellt
De äter den när de känner
Att tiden åker ett
Snabbare tåg på en
Annan räls
De tänker som så
Att om de inte äter
Orkar de inte med
Men om de inte
Fortsätter
Att åka
Kommer de aldrig fram
Dit de
Vill
Där de kan
Köpa
Nya skor

Mörkreträtt

Lyktan den
Vajar
Grenen den
Har vårtor
Lyktans ljus
Dansar spänt
Grenens kropp
Knyter sig av osäkerhet
Mörkret träder fram
Det är som vägglössen
Gömmer sig
Under dagen
Endast bekväm när
Natten anfaller
De svaga
De bleka
De som är inne men går hem
Från en vän
De som inte känner till
Stadens kvarter
De som inte är
Beredda på
Att ge blod
Till en motsatt
Person
Kan tyckas
Oförenligt
Oförenligt
Men det är helt
Tvärtom
Livet är början på
Döden
Dagen tar slut när
Grenen går av och
Lyktan faller mot marken
Grunden i lågor
Himmelens tårar
Torkas
Vi vill inte svara på
Frågor som redan
Tagits upp

Ett helvete

Låt mig
Önska dig
Ett
Helvete
Det kan du
Behöva
Eller hur
Eller hur säger
Man till de som
Lånar men aldrig
Ger tillbaks
Det är kanske
Det rätta
Och
Helvetet verkar
Trots allt rätt så bra
Då
Då du inte är den
Du är inte den
Enda
Jorden dansar
Heligt trots
Detta
I rymden är det
Morgon och
Stjärnorna lyser som
Morgontrötta
Ögon
Allt som vi ser är
Främmande

Låt oss alla
Önska oss
Ett helvete
Önska dig
Ett
Hårt slavarbete
Det kan du
Förtjäna att
Avverka
Då
Få idéer om
Hur man kan fly
Själv så
Önskar jag mig
Ett städarsjobb
Man kan alltid
Lära sig något nytt
Lära sig något nytt
Byta hytt
Läsa högt medan man
Åker upp
Jorden dansar
Heligt trots
Omognad frukt
I rymden är det
Kväll och
Stjärnorna lyser som
Trötta
Ögon
Allt som vi ser är
Främmande
Inget
Inget
Vill vi dock köpa
Vi vill vara lätta och
Resa som
Röken slingrar sig till
Vädrets rytm
Som ormen kryper
På luftens vägg till melodier
Och börjar gräva
Ett hål för att känna in ett
Annat liv
Nytt skin

Strimmor

Hugg
Skär
Gör
Strimmor
Men
Se till
Så att det
Inte blir
Ett
Farväl
Barn
Barn
Kommer här
Barn
Barn
Är
Strimmor
Från
Kvinna och
Man som
Just
Gått i land
Barn
Barn
Är
Vågorna
Som går
Mot
En
Torr
Strand
Åter igen
Livar upp
Allt

Dimman slukar mitt tålamod till verklighetens affärer

Allt
Runt omkring
Är vitt
Allt
Som finns
Är inte längre
Någonting
Jag har bara
Mig själv
Jag vet inte
Om jag står eller
Ligger ned
Vart är
Jag

Det enda som
Jag är
Säker på
Är att det finns
Luft
Osynlig dryck av
Lättnad
Hur skulle jag
Annars finnas
Här
Hur skulle jag
Annars kunna sträcka
På mig
Och känna syre resa
Från stad till stad

Jag använder
Mina
Tankar som
Kartor och
Det kanske är därför
Jag är yr
Jag vill
Komma ifrån allt
Som innebär tur
Jag vill
Vara skicklig
Och finna en väg ut
Ut ur huvudet och
Bygga upp ett
Eget hus
Utanför landet av
Tärningar och spelrutor
Jag vill känna
Verklighetens grus
Pressas in i mina fötter
Som spikar
De som
Slår ner mig
Hjälper till att
Hitta mina
Rötter
Som vid senare
Tillfälle
Kommer att
Berika
När dessa situationer
Dyker upp
Igen

Börjar att resa
Från stad till stad
Börjar att resa
Från stad till stad
Vart de än är
Vart de än är
Så ska jag finna dem

Skapa / Smaken

Först när golvet
Blir till
Vägg
Står jag upp

Först när fönstret
Riktas mot
Himmelen
Ser jag

Först när fönstret
Öppnat sig
Går jag

Först när molnen
Rest iväg
Tänker jag

Först när alla väggar
Rasat och inte
Längre finns
Hör jag

Först när någon
Finns här
Talar jag

Först när denne
Rör mig
Känner jag

Först när vinden
Börjar blåsa
Vet jag vart jag bor

Först när jag är
Hemma
Kan jag känna lukten
Långt ifrån

Tillsist
När allt är
Som det ska
Dör jag och
Börjar att
Skapa
Med avseende på
Smaken

Flyttkartonger

Floden dricker
Upp
Tiden i lugn och
Ro
Just som
Jag
Jagar
Livet med gevär och
Fiskespö

Stenar rullar
Nedför
Bergsklippor
Just som
Jag försöker att
Jonglerar med
Jord som dock
Rinner mellan mina
Fingrar på en gång

Alla restauranger
Tänder sin belysning
Just som
Jag
Sparar på
Kruttet och
Gräver ner
Jublet
Justerar ljuset och
Gjuter djupet där jag ska odla
Joller i form av
Flyttkartonger storlek
Junior

Till alla som kallar sig poeter

Jag skriver
Historier
Med
Öppna slut
Jag skriver
Så
För alla
Tänker
Olika
Jag skriver
Historier
Med ett
Öppet och
Anpassat
Språk
Jag skriver
Så
För alla
Tänker
Olika
Och behöver
Hitta sig själva
Om de ska
Växa

Till alla
Som kallar
Er
Poeter
Vad är det
Den
Fria känslan
Egentligen
Heter
Kan ni
Sätta ord
På alla
Känslor och
Situationer
Till alla
Människor
På denna
Jord
Vet ni hur
Alla känner
Kan ni
Skriva en
Dikt
Om hur jag
Mår
Om hur jag
Sitter fast
I ett
Dike
Om hur jag
Försöker att
Klättra
Upp och
Bygga mig ett
Eget rike
Kan den
Historien
Gälla för
Alla
Kan ni göra
Så att
Alla
Kan känna sig
Hemma
Fastän de aldrig
I vanliga fall
Läser
Poesi
Då det känns
Som om det är för
Fint
För dem
För naket för att det
Ska vara mer än en
Oberoende vän
Antingen för de
Goda eller
Elaka
Vi i mitten har inget
Fack
Ingen låda att
Öppna och
Finna ord
Som är som fina
Människor
Sådan som man kan
Gråta för och bara
Låta
Tiden gå
Är poesi
Verklighet
Är poesi det enda
Som vi inte kan förstå
Att vi förstår

Till er
Alla
Som kallar
Er
Poeter
Hur är ni
Vad tänker ni
På
Är
Människans
Hudfärg
Blå
För
För er
Så
Verkar det som
Så
Jag undrar hur
Ni
Kan se någon skratta
Jag undrar hur ni
Kan njuta av
Sol

Det ringer i mitt huvud

Ring världens
Klocka
Ställ om allt till
Det omvända
Kvinnor, Kvinnor
Börjar att
Bocka
Visst är det så att
De fula
Lockar
Och
De sura
Gläder
Namen titta
Djuren har
Kläder
Och de
Svaga
Knäckar
Livets
Brädor
Så att
Alla faller ner
I havet
Där bilden av
Verkligheten
Drunknar
Till det mest
Stillsamma
Väder
Av exotiska
Flamingofjädrar

0.3

Måla
Maten
Mjölka
Mur
Mata
Minnen
Möt
Moln
Mikra
Måsten
Minska
Milen
Med
Mig

Rök
Ris
Res
Rus
Rid
Runt
Rita
Raden
Riv
Raser
Riskera
Riktiga
Risker
Ruva
Rosen
Rutten

Tacka
Turen
Tackla
Tanken
Tala
Tecken

Tänk
Trivsel
Titta
Teve
Tillbe
Timme
Tåla
Turen
Tumma
Tingen
Ta
Tron
Till
Taket

Tusen
Tuvor
Tindra

Tillslut
Tillhöra
Tungan
Till
Tre
Rakryggade
Människors
Talande
Raritet

Vinstens lott

Idelog
Isolerad
Aldrig
Allierad
Temperatur
Tangerad
Gå
Över
Öns
Gränser
Få
Reda
På
Mera

Hoppa
Höjden
Av
Allas
Vikt
Vikta
Sidan
Bortom
Bokens
Vrå
Vrid och
Vänd
Få
Fåglarna
Att
Attackera
Med
Medlidande
Sånger
Som
Skickar
Naturens
Natt
Svarta
Vågor
Slår igenom
Din kropp
Vrålar av
Det enda som
Finns kvar

Vinstens
Lott
Tänk
Utanför
Ditt inre

Vinstens
Lott
Finns
Bara en
Som kan
Ha rätt

Vinstens
Lott
Alla har
Ett hem
Och det
Är sig
Själv

Vintern är varm

Vintern är varm
Varje gång
Vintern är varm
Varje gång
Du kommer
Till mig
Vintern är varm
Men smälter aldrig
Vintern är varm
Men smälter aldrig
För du stannar inte
Så länge
Som det
Krävs
Kom ihåg
Kom ihåg
Att jag dör
Om du inte
Vänder
Din sida
Din sida
Jag vill läsa dig
Veta mera
Vad som händer
Klarar inte av att
Stanna kvar
Om jag gör så
Fryser jag till is
Så
Kom hit

Simkunnig

Jag tittar in i dina
Ögon
De är som
Speglar
Jag ser mig själv
I din ögonfärgs
Nyans
Ljuset bestämmer
Djupet
Och dina händer är som
Ankare när du tar tag i
Mina armar
Då
Jag bokstavligt håller på
Att drunkna och
Gå ur balans
Bokstäverna i spegeln är
Omvända
Korten är lagda och
Sjön är himmelen i livet
Men det kan också vara
Helvetet om man
Dyker för djupt
Jag ser tillbaka
Innan du var här
Jag ser tillbaka
Och medger att jag bör
Säga som det är:
Jag är inte simkunnig än
Det är nu
Klart för mig
Jag kan inte
Simma
Och det är bara du som kan
Lära mig det

Ta det lugnt... Se så: Ta det bara lugnt

Vinden skäller mot
Trädets bark
Vinden skäller
´Det dunkla ska
Visa
Väggarna och
Bottnarna
Genom att
Synas och dra
En linje
För det som inte
Finns´
Trädets bark svarar
´Med
Vad gör ni om
Allt
Finns
Varför finns
Orden
Allt och inget
I sådana
Sammanhang
Om ni inte
Vet
Men sedan
Varför finns ordet
Vet
När man inte kan veta vad
Sanning är
Tänk om allt är påhittat
Tänk om vi lever i någons
Fantasivärld
Om vi bara ser det vi
Tänker
Om vi bara vill ha det som
Blänker
För hur ska vi veta att
Insidan av något är det som
Räcker
Det som kan ge något
Det som vi kan hinna att
Njuta av
Istället för att se på något
Utan att öppna
Utan att känna och ta
Om du så gärna vill slänga ut mig
Från min bostad
Så kommer den insidan inte vara lika
Klar
Som du hade hoppats på
Bortom all bark
Gömmer sig stigar gjorda av
Myror
Det kan mycket väl bli lika svårt
Att hitta rätt som
Flugor
Är irriterande
Om du dödar flugan
Döda också trädet
Om du hugger ner trädet
Skjut då ner fåglarna
Om du skjuter ner fåglarna
Sätt då eld på alla fik
Om du eldar upp alla fik
Lås då igen din kontorsdörr
Och kom aldrig
Aldrig mera
Ut´

Bryt / Över

Lagar av ånger
Det sitter i
Huvudet att
Inte gå över
Reglernas bommar

Hemlängtan som
Längtan till
Sommar
Det känns i kroppen
Att all Värme
Är borta

Tankar av lycka
Som går för
Långt
Man börjar
Få för sig att
Det finns
Brister och
Ändrar därför
Om

För stora barn
Bärandes på
Axlarna
Ryggen blir
Svagare men
Psyket mjukas
Upp
Gör man andra
Lyckliga
Så är det
Gott

sovande virus dyker sjukligt upp

Den som är döende
Är livlig
Den som är levande
Är dödlig
Den som mördade
Är billig
Den som stod emot
Är riklig
Den som undvek
Är kittlig
Den som stod i klacken
Är fnittrig
Den som gick förbi utan
Att bry sig
Var viktig
Den som stoppade bråket
Är skicklig
Tackla de som
Kolliderat
Tackla dem när
De kramat ur
Krämen från
Varandra
De behöver
En ny
Anda
Tackla de som
Kolliderat
Så att de blir
Enskilda igen
Och samtidigt
Efteråt
Vet
Dubbelt så
Mycket om
Människans sände
Och hennes mage
Till klot

När du ändå är där
Ta från andra och
Ge delarna till de
Som behöver
Nya ben
För att åter
Komma igång
För att få nya ögon och
Se livet från en
Annan synvinkel
Bortom
Gettots respektlösa kel
I luften ryker röken
Längs med vinden
Genom öronen på
Världens blinde
Han ser mer än de andra
Han begär att alla ska få rätt
Till att leva som
De vill
Inte sparka eller slå mer än när de
Kommer till

Jag-Är_Förkyld

Jag är
Förkyld
Jag har
Fryst ut
Det som
Varit
Jag blir yr
Av det
Kommande
Vädret
Jag kan
Se det från
Distans
Det är som
Förfallna blad
På rosor
Mörka Moln
Som rasar
Utanför staden
Det kommer ett
Nedslag
De sista dropparna
Innan
Allt bryts
För att åter
Byggas upp
Igen
De sista dropparna
Innan
Allt mjuknar upp
För att hårdna då
Det vet vilken väg som
Leder hem

Jag är
Förkyld
Det är
Som om
Jag har
Luktat in
En tjurs sinne
Det svider som
Det rödas uttryck
Jag vill slå iför något
Som täpper igen
Då slipper jag lukta
Och känna framtidens
Pretentiösa andedräkt

Jag är
Förkyld
Mina ögon
Orkar knappt
Hållas öppna
Hjärnan
Hinner inte med
Att
Dela
Med sig
Av den
Kraft
Som finns
Innan den
Stoppas av
Hinder
Och
Vrider sig inåt
Hallucinationer tar nu
Över
Ser
Stenar som
Ballonger
Klockor som
Bomber
Och jag
Finner inte orden som
Jag behöver för
Att föda
Nya meningar
Liksom
Idéer
Till morgondagens
Stora
Möte
Med diskussionsämne
Fred och
Krigets rötter

Tillbaka till dig (Inte till dåtiden)

Jag kommer
Att komma
Tillbaka
När
Du har
Vaknat
Från din
Koma
Jag kommer
Att komma
Tillbaka
När
Du har
Rakat
Bort ditt hår
Som påminner om
Suddiga morgnar
Jag kommer
Att komma
Tillbaka
När
Jag har
Lärt mig
Att somna
Jag kommer
Att komma
Tillbaka
När
Jag har
Lärt mig
Att gå upp
För att gå
Framåt och
Inte bakåt

Frisbee i luften

Frisbee i luften
Snurrar
Som borren
Mäter temperatur
Och luftens jord
Vilken riktning tar
Vinden och
Går
Vad är dess
Destination

Frisbee i luften
Försöker att få in
Någon radiostation
Försöker att få in
Ett passande spår
Till dagen
Till humöret
Få in en låt med
En passande rytm
Få in det och
Lätta på trycket
Då man
Känner att det
Finns något som
En själv
På denna glob

Frisbee i luften
Så hög så hög
Går upp-och
Nedför
Trappor
Som ett liv
Med eller
Utan
Tro på att det finns
Högre makter
Över ditt huvud
När du sitter på
Din kontorsstol
Och beslutar om vilka furor
Som ska separera med den
Bruna konstleran vilket
Formar vägarna att
Bli hela så att de når fram
Till målet och inte är bruten
Mitt i
Då behöver vi kryckor och
Det kommer att ta mycket
Längre tid
Men det kanske är lika bra
Då kanske vi finner den frid
Som vi vill

...
Och frisbeen
Störtade mot den
Djupfrysta marken
Den gjorde volter innan
Den ställde sig som ett
Hjul och
Började att snurra
Runt Runt Runt
Tills den lade sig platt
Det var
Ett tecken
Här skulle vi
Gräva oss
Ut

Mittens kant / Trappa som rand / Dag av natt

Farten utöver det
Som går långsamt
I mitten
Är

Jag stannar över natten
Sitter längst fram
Och ser
Världens själ

Fylls av värme
Mer än bara varmt
Också kylan
Klär

Åker vidare
Nu stått på livets kant
Åker vidare
Har trots allt bara råd
Med denna färd

Spela inte dum

Den som vågade
Leva
Vidare
Mådde inget
Vidare
Den som levde
Vidare
Åldrades och
Sjönk i
Ligorna
Ett och
Två
Tre
Fyr-och
Fem
Sex
Sju
Ingen vet varför man
Låter beroende styra
Det bästa är att
Rensa skin
Och dö för de som
Inte vet hur
Man gör
Bäst att de lär sig
Innan det är kört
Som taxichauffören missar
En kund
För brotom
Att hinna köra lugnt
Du har hela livet på dig
Spela inte
Dum

Fingertopp

Dagen börjar som
Den slutar
I sängen för att
Glömma
Dagen slutar som
Den börjar
I sängen för att
Drömma

Bortom mörkret finns
Dis
Bortom mörkret finns
Dagg
På fingertopparna av
Händerna vars armar
Sträcker sig
En tidig morgon
Dagg
På fingertopparna
Magin varar inte länge
Till
Frukosten är inget att ha
Det är bäst att
Istället göra
Det man vill
Det man ska

Jag tankar min farkost
Med mina frukter
Varje dag är en plan att
Hoppa från kusten

Ute (efter mig)

Tro det eller ej
De är
Ute efter mig
Men jag sitter
Ju
Inne och målar
Mina ögon

Tro det eller ej
De är
Ute efter mig
Men jag är
Ju
Under och går
Trapporna upp
Till lördag

Tro det eller ej
De är
Ute efter mig
Men jag mår
Ju
Bättre för var dag
Jag behöver ingen
Hjälp

BARBARI BÖRJAR HEMMA

Släpp ut
Släpp ut mig
Jag har varit inne
För länge
Jag ser vardagen
Lika händelserik som
Lasarettets väggar
Det är som om jag
Sitter inne
I ett fängelse
Och luktar in miljön
Gång på gång
Då den känns
Främmande

Jag går
Jag går
Hem
Men vart är hemmet
Om man
Om man
Inte
Känner sig själv
Min kropp sover
Som en elledning säger till
Allt är så väl
Intränat
Så att man inte behöver tänka
Allt vibrerar
Så att man blir en borrmaskin
Borrar ner
När man går
En tromp
På ingång
Skriker de som är
Vid medvetande
De vet med sig själva
Att det är något farligt
De har varit med om det själva
De minns det som barbariskt

Vägar korsas i mitt huvud
Jag ser glimtar av ljus
Alla hojtar
"Det är gud
Det är gud"
Men jag tror då inte att jag
Får lika många
Barn som gruskorn landar i handen
Efter en uppfriskande tur
Jag tror då att alla lekar ljuger
Även om jag ser mig själv
Som immun
Mot den falska plastflaskan
Så blir jag full

Alla dansar runt
Runt, runt
Runt en julgran som
Brinner upp
Det är en stjärna som
Behandlas som en häxa
Vi vill inte döda
Något levande
Utan uppleva allt
Döende
En stjärna föll
Och nu laddar vi
Dess batterier
Med eldslukare av mod
De som andas
Från den djupaste
Underjord
De som dyker längre in
I sin meditation

Lyfter hatten och låter håret växa

Det går rakryggade män
Med toppade hattar
De går med käpp
Fastän de går briljant
Utan dem

Det sitter små
Tjocka
Katter
Vid fönstret till
Ett rum som har
Tekalas
Katterna ser ut som
Figurerna på
Kinesisk porslin
Och de behandlas
Likadant

Det går små pojkar
Efter ett brudpar
De håller brudens släp
Och ler
Påtvingat
Medan rosorna kastas

En man med sin
Son
Står på gatan och
Spelar
Dragspel och
Perkussion
Tekalaset är slut och
Alla går förbi
Ingen säger ett ord
Alla tittar åt ett
Annat håll
Vissa sneglar på den
Smutsiga hatten som
Ligger bredvid
De ser några mynt
Men inget mer

Tassarna som rör sig

Katten spinner
Den tränar i
Lugn och ro
Väver en matta
Med dess päls
Dess päls av
Sot

Katten spinner
Den cyklar ifrån
Väver en matta
Med dess fantasi
Från tomhetens
Spökliga
Stadsbor
De som
Kräver att få
Vara
Med andra
Om de ska
Stanna
Annars så
Annars så-så
Kan de
Kan de
Lika gärna
Gå
Då de
Då de
Inte mår
Endast en tomhet av
Spökliga
Stadsbor

Katten spinner
Den tränar i
Lugn och ro
Väver en matta
Tassarna som
Rör sig sakta
Det luktar
Städat som
Inflyttat
Råttorna är borta
De blev yra
Av
Tvättmaskin

Jag kanske staplar upp hinder som består av löskokta ägg

Det kan verka
Som om
Jag
Tror att jag är
Bättre än
De
Flesta
Det kan verka
Som om
Jag
Är pretentiös
Genom att
Visa
Hur det
Ska
Vara
Skriker med
Mina texter
Fastän jag
Vet
Att de inte är
Bra
Skriker med
Mina texter
Genom att
Skriva nya
Det handlar inte
Om uppmärksamhet
Det handlar om
Lycka och vilja till att
Uppnå mål
Jag vet inte om jag
Försöker mig på
Metaforer utan grund
Rim utan någon sund
Koppling
För jag känner att det är
Så det ska vara
För mig
Då det
Bara kommer ut
Som självklara svar
Utan ansträngning
Men
Det kanske är som du säger
Det kanske är
Meningar som är så suddiga
Så att man inte kan se
Världen bakom dem
Det kanske ligger något påtvingat
Som gör så att jag inte orkar
Att slå igenom då jag dras tillbaks
Vad vet jag
Vad vet jag
Jag lever idag
Jag gör det jag vill nu
Och ser vad jag blir
Genom det

Det är ett under för mig
Att människor
Bryr sig mer om
Andra framför dem själva
I ett vanligt samhälle
Det är ett under för mig
Och jag kanske är
Egoistisk när jag bara
Tänker på mig själv Och mina
Intressen
Fast sedan så
Nervärderar jag inte personer
Som har andra finesser
Hat
Hat
Jag vill ha det
Klart
Känner ni personerna
Eller den sak
Som ni
Ogillar så starkt
Början är
Alltid svårast
Det svåra är när man
Inte lyckas
Då börjar man ogilla
Man vill bli bättre
Man vill slå andra
Det gäller istället att
Hitta fokus inom sig själv
Då det är den enda
Riktiga motståndaren kvar
På
Dina egna krav

Vardagens händer

Filmen är ett med
Vardagen
Hos mig
Jag rullar videokameror
Medan jag målar
Mitt liv
Jag ser in och
Berättar vad jag
Vill
Jag tittar ut och blinkar
Som foton tas
Jag tar tag i vrak
Och äter upp dem
För att rapa upp
Smutsiga idéer
Allt ifrån
Finkulturen
Det måste finnas något nytt
Det måste finnas flera personer
Inom när
Man är
Borom grupp
Så jag
Beslutar flykt
Mot
Okända länder
Sådant som man
Bara kan göra med
Vardagens händer

Andas in lust medan luften seglar förbi

Det flyger förbi så
Mycket
Så att jag inte
Hinner med
Att se
Hälften av
Det
Det flyger förbi så
Mycket
Så att jag inte
Hinner med
Att ta tag i
Det jag
Vill
Innan
Kedjorna säger
Till

Hoppa över
Lågorna som
Grillen
Spyr ut
Den ligger ned nu
Höll
Förut på
Att kvävas
Innan den fick mat
Som lukt
Då vaknade den
Allt till
Och nu sprutas giftet som
En fontän
Skickar iväg
Mordbrev till den
Som inte städar
Efter sig
Till den som börjar något som
Den inte kan avsluta
Så hoppa nu över
Lågorna
Och bevisa
Hoppa nu över
Och brinn upp flisor
Som inte längre hör till dig
Fånga nya ögonblick under färden
Över
Det kan vara sista gången
Nuet söker
Efter en framtid
Det kan vara sista gången
Viljan glöder
Efter att fortsätta leva
Så satsa nu allt
Och fånga det som kan
Förändra det halva till
Helt
Det spelar ingen roll om man inte
Ser eller fångar
Kartans alla orter
Ljug som sanningen går över döda löv
Ljug som sanningen tar från historien och
Skapar en ny art
Ett nytt
Frö
Växt tills du
Hör
Ljuden som pustar bort
Beethovens notpapper
I sjön

Rädd om mig själv

Nu blev jag rädd
Rädd för att
Gå till min säng
Tänk om jag
Somnar
Då är jag ett
Öppet fält
Då kan någon
Döda mig
När som helst
Nu blev jag rädd
Rädd för att
Gå till min säng
Det är meningen
Att jag ska somna
Det är meningen
Att jag ska somna
För att ta igen och
Orka gå igenom
En dag till
Det är meningen
Att jag ska vakna
För att kunna
Komma fram
För att kunna
Komma i tid
Jag vill riva upp
Min hud
Allt kliar av
Nervositet
Allt kliar av
En rädsla av
Att ligga still
En sjö behöver
Rörelse för att njuta
Likaså jag
Jag kan inte bara
Ligga där och låta alla
Suga mitt blod
Snälla
Drick inte upp mina tårar
Det är de som gör mig
Äkta
Jag kan inte hålla inne allt
Snälla
Ät inte upp mina ord
Det är de som gör så att
Jag ställs till rätta
Där jag ska vara
Snälla
Sudda inte ut
Mina fotspår
Det är de som gör så att
Jag kan berätta
Det som markerar uppgång och fall
Och formar mig
Som person

Vintern dör

Vintern dör och jag
Börjar förblöda
Mina nerver har varit
Frysta
Och nu när de tinar
Så blir det ett
Sådant tryck
Att allt spricker
Upp

Vintern dör och jag
Får växtvärk
Min hud hade inte
Sett sol
På flera månader
Så att jag
Fick växtvärk som jag
Fortfarande har kvar
Huden
Sträckte ut sig
Till det som den var
Innan
Och
Nu tar den det som om
Det var
Sista dagen
Fastän det nyss
Har börjat att
Sätta fart

Vintern dör och jag
Undrar vad som finns kvar
Molnen
Molnen är de
I mig
Eller måste jag ställa mig på
Tå
För att nå
Men samtidigt så känner jag
Att jag förstår
Jag förstår att jag inte behöver dem
Längre
Jag förstår eftersom jag ser gatorna
Och vägarna som finns att välja
Vägarna som finns att
Gå

När mars marscherar in

När mars
Marscherar in
Så märker vi av
Att det är
Större massor
Människor i
Stan
Jag är inte tillräckligt
Gammal för att
Kunna berätta
Jag är inte tillräckligt
Ung för att
Veta allt
Jag låter dagarna komma
Medan jag korsar gator
Och tittar in i skyltfönster
Jag ser
Tecken
Överallt
Men jag känner inte av dem
Förrän de har
Kommit fram
Jag ser
Tecken
Överallt
Men jag vågar inte hoppas
Förrän de har
Visat vad de kan

När mars
Marscherar in
Ser vi
Miljontals med
Olika
Nyanser
Färger
Fler än vad vi
Tidigare har
Sett
När mars
Marscherar in
Hör vi
Mikroskopiska
Skillnader
För vad som är
Sant och falskt
Vi vet när och hur
Vi ska agera
Vi vet att
Frihet är viktigare
Än makt
Då vi har
Hållits fast

När mars
Marscherar in
Är det mer
Än en månad
Det är en smed
Med alla koder
Det är någon som vet
Hur man eldar upp
Dåtida frågor
Med genuina svar
Som fortfarande
Känns lika nya idag
Även om vi
Får det på silverfat
Varje år
Kanske så är det så
Att allt som slås ner
Av kylan
Växer sig starkare
När det kommer tillbaka
Tills det dör
Kanske är det så
Kanske är det därför jag
Känner av nya tecken som
Får mig att vilja
Vara kvar

Vårskrik

Våren är här
För att mjuka upp ditt psyke
Våren är här
För att låta dig gråta
Öppna upp dig
Tappa din hållning av
Kropp och
De papper
Som du håller om
Fall mot marken och lukta in
Det djupfrysta gräset
Se snön smälta ner mot
Underjorden
Se och känn marknivån stiga
Surfa iväg på vågorna av
Vind och ljus som
Tagit sig ut

Våren är här
För att låta oss
Hitta våran
Takt
Våren är här
För att låta oss
Göra ett läte
För att ta in
Ny kraft

Och jag går på
Vatten
Och jag ser något
Som är ljusare än
Vad mannen med
Den
Svarta hatten
Har spått
Jag säger inget som
Man kan höra
Det är mer än så
Det är mer än bara
Lycka som
Flödar

Tidig dagdröm

Soluppgången är som
En läkare
Den läker alla sår
Med värme och
Passion
Jag sitter på en
Läktare
Och ser utför
Landskapet som
Glittrar
Det är
Vattenpölarna från
Nattens fall som solar
Och
Blir ett med
Stigen i skogen
Jag vill inte
Vara sen
Så jag börjar
Att
Klä på mig
Innan det är
Försent
När
Jag
Går in
Mot staden
Så har moln redan
Börjat att
Tätna
Det var tur att jag
Vaknade tidigare
Det var bra att jag
Vaknade på den sidan
Idag
Annars så skulle jag ha
Missat
Naturens vilja till
Samarbete
Vi
Reser nu upp
Tillsammans
Vi
Reser nu upp
Och delar med oss
Om våra tankar
Vi
Reser nu upp
Och låter drömmar om
Annat
Komma in
Innan vi slår igen dörrarna
För att möta
Dem

Min öken är allt annat än öde

Den som går in
På min mark
Får skylla sig själv
Mitt skin är
En öken
Det finns ingen
Vätska
Utanpå
Man måste
Gräva till
Kärnan
Men då det tar
Mycket kraft
Så kommer man aldrig
Att hinna
Så
Den som går över
Gränsen
Får helt enkelt
Skylla sig själv
Om den inte
Tar med
Egen vätska
Eget bränsle
Som gör att den klarar
Värmen genom
Två stenar som
Slår mot varandra
Jag tänker endast när
Jag undrar
Jag tänker inte när
Jag njuter
När jag känner
Sammanhållning med
Livet därute
Min kropp är
En öken av
Nedgrävda skatter
Ytor av sand
Som täcker sten
Som grottor och berg
Så mörkt så att du
Kan hitta ett ljus
Så mörkt så att det är möjligt
Att känna det man inte kan se
Har du
Har du
Har du med egen vätska
Har du med eget bränsle
Du behöver ha det lagrat i kroppen
Om du vill finna proppen
Som är som den röda linjen på kartan
Som är som fönstret
Både ute och inne
Ser samma sak
Men det talar
Olika språk
Följ med in
Följ med in
Till mig
Om du har en flod av blod
Om du har en flod av puls
Om du inte ångrat något som du gjort
Om du vill rensa skin och finna guld
Om du vill rensa skin mot mitt skin och hitta
Ett rum
Utan någon hyra alls
Pengar betyder inget
Om du hittat glädjens rytm
Livets sammanpackade dans
Få rörelser som
Innehåller allt

Ånglokets moln över denna jord

Jag
Befinner
Mig
På ett moln av
Okunskap om vad
Som ska
Hända

Jag känner mig
Öppen
Känner inte
Min kropp
Ser blommor
Som satelliter
Långt bort
Bortom mardrömmen
Där allt är mjukt
Och ger hopp

Jag sänder min
Energi till
Dem
För att
Skapa en tråd
Som nerver
Som rötter
Jag vill kunna gå
Från
Mörkt till ljust och
Tvärtom
Men
Det
Är
Inte möjligt att kunna
Kontrollera ett liv
Som inte klarar av att
Vara torrt

Jag
Befinner
Mig
På ett moln av
Okunskap om vad
Som ska
Hända
Jag trivs trots allt
Jag behöver inte känna
Någon press
Jag tänker på hur
Otroligt det är att
Jag inte behöver vara
Smart
För att inte känna av något
Hat
Innan så trodde jag
Att de inte visste helheten
När de gav sig på
Men nu vet jag inte vad de
Inte tål

Co

Mitt hjärta finns i
Ekonomin
På grund av denna
Autonomi
Står jag i
Skuld
Är det vad
Som bränns
Måste jag
Betala hyra
Är det
Lapparna som
Ni skickar
Till mig
Historien fylld med
Nummer
Kan vi inte skriva med
Bokstäver
A plus B
Blir
C
Ser ni att vi är halva
När vi inte
Ansluter till varandra
Vi behöver ett
O
Om vi ska kunna landa
Men vill vi
Det
Men vill vi
Det
Om vi gör så
Måste vi
Betala
Allt som har
Hänt

Faller ner i smuts, igen

Efter en
Misslyckad tur
Som jag nyss
Svängt
Igenom
Så tog jag
Andan
För att se klart
Men luften var
Smutsig
Jag insåg då att
Inget är rent
Inget är vitt
Det är alltid
Fläckar som gör det
Till verklighet

Efter en
Misslyckad färd
Som jag nyss
Stannat
Upp
Så tog jag fram
En flaska
Med vatten
För att kyla ner
Men vattnet var varmt
Jag insåg då att
Inget är kallt
Inget är sant
Det är alltid
Värmeslag som får
Ner oss på jorden

Woody Allen i baksätet

Jag flyger ner med
Min taxibil
Ner mot
5th Avenue
Där ser jag en
Liten man
Som vinkar stressat
Men stelt
Sådär neurotiskt

Jag bromsar in
Precis intill
Han sliter upp dörren
Och
Uttrycker sin ingång
Med en vilsen min
Han har glasögon
Med
Svarta bågar
Han har hår
På huvudet
Men det ser ut som
De vita duvornas
Fjädrar
Som ligger lugnt och
Väntar på
Föräldrar
Det börjar bli kallt
Utan någon
Kärleksfull värme
Ägget som de vaktar
Ägget som de vaktar
Rullar iväg
New York, New York
Om man ändå kunde
Ta med
Atmosfären
Till nya hem

Jag frågar vart han ska
Han snubblar på orden
Men jag är van
"JFK airport"
Säger han med
Blicken flygandes fritt
Höger till vänster
Ner och upp

Sedan så sitter han där
Han sitter och
Skakar
Med hälarna i luften och
Endast tårna nedhamrade i golvet
Han sitter och skiftar med att
Fiffla med sin klocka och
Titta ut
Tillslut bestämmer jag mig
För att fråga:
"Är det du som är..."
"Nej, nej
Nej det är inte jag som är
Patrick Kavanagh
Nej, jag förstår inte vad vi har
För likhet
Jag förstår inte vad... Det är
Det är som om
Som om glasögon gör att vi
Att vi ser på samma sätt
Jag menar tänk
Tänk om han skulle vara kristen
Och jag jude
Då skulle vi inte se livet genom
Samma ögon
Men jag är ju ändå
Ateist..."
Det är som en öken med ett
Förråd av vätska
Det regnade ner så många ord
På så kort tid
Att jag inte kunde tänka
Jag kunde inte tänka igenom
Det som han hade sagt
Jag vara fortfarande på
Patrick Kavanagh
Som jag försökte minnas
Jag kunde inte komma ihåg
Vem det var
"Erh, ja... Jag tänkte fråga
Om det inte är du
Som är Woody Allen
Men du kanske är någon
Helt annan"
"Vänta här nu
Vem skulle jag
Annars vara?
Tror du att jag spelar någon
´Helt annan´?
Livet är alltid
Detsamma
Du förstår...
Det här är ett gammalt skämt:
´Jag skulle aldrig vilja
Vara med i en klubb
Som skulle ha någon som
Jag som medlem´
Jag skulle kunna ändra det till:
´Jag skulle aldrig vilja
Åka med en taxi där
Föraren är som jag´
Eller:
´Jag skulle aldrig vilja
Vara i en stad
Som är som jag´
Tänk på det
Det har varit ett viktigt
Skämt
För mig i livet"
Jag hade lutat mig bakåt
Då jag
För första gången
På länge
Var riktigt bekväm i
Jobbets kläder
Åt slutet hade jag dock
Återgått
Till min vanliga
Position
Jag började att rota i
Facket åt vänster
Medan jag hade min
Vänstra hand om ratten
Jag drog upp en John Coltrane skiva
Och frågade om jag
Kunde spela den
"Gärna
Mer än okej
För mig"
Sade han och drog sedan igång
Ett annat ämne
Så fort musiken började
Ljuda
Han sa att han inte ville somna
Han ville se allt
In till det sista

Av tyngd som muskler börjar känna av

Att skriva
Nu
Det är något
Annat
Än vad det var
Förut
Att skriva
Är
Så mycket mer
Än
Att bara skriva
Att skriva
Är
För mig
Att skicka det
Man har inom sig
Att skicka det
Från in
Till ut
Postnummer som
Tid
Jag tyckte alltid att
Det inte var
Något speciellt
Att det bara var
Text
Men
Att skriva är
Så mycket mer
Det är något som kan
Bli till känslor som tar tag
I mer än ögon utan också
Kropp
Det är något som kan
Fälla tårar
Skratta lika varmt som
Floridas vågor eller
Slåss som
Los Angeles mordbränders
Lågor
Det är ord
Ord som pratar
Blir meningar
Ord som man kan vrida och
Vända på
Blir rebusar
Istället för något
Oförståeligt kroppsspråk
Ord som kan suddas ut
Men fortfarande
Kännas
Komma ihåg
Om de innehåller en sanning
Ett stycke
Ben vars
Fotspår är av
Blod
Istället för
Lera
Som
Bläck
För mig
Har det just skett
En
Evolution
Min kropp har blivit
Mindre igen
Men inom har jag
Växt från
Lite till stor
Min kropp är nu som
Mitt hjärta
Jag känner det i mina
Händer
Jag känner takten
När jag
Går

Jag håller hårt
Om
Ett rep
Det är som att
Balansera
På
En lina
Det är som att
Springa
På
En brygga
Som är i färd att
Rasa
Det är som att
Vara
Nära någonting
Som man
Vill ha
Eller göra
Det är som att
Springa från
Små till
Stora
Möjligheter

Jag håller hårt
Om
Ett rep
Jag börjar nu klättra
Upp
För jag vet att
Det som skadar
Men inte dödar
Kan endast göra
Människan starkare
Det är som ett
Test
Som provar
Hur mycket
Man vill
Det är som ett
Test
Som provar
Nu när den vet
Vad man redan kan
Jag håller hårt
Om
Ett rep
Min hud på händerna
Bränns och jag
Glider ner
Det jag tänker nu
Är vad som händer
Bara positivt
Bara positivt
Jag är inte färdig än
Det vet jag
Jag är inte färdig än
Jag vill veta vad
Det finns
Mer än detta
En inledning är som
Ledtrådar
Fortfarande inga anhålla
Till bevisen
Som vi kan komma
Att hitta

Jag finner inte
Längre
Några ord
Jag ser på
Rutor
Som visar
Skyltdockor

Jag finner inte
Längre
Några ord
Jag hör
Sprutor som
Går av
När de nuddar
Hud

Jag finner inte
Längre
Några ord
Jag vet inte
När sagan slutade
Jag vet inte
Vart jag ska

Jag finner inte
Längre
Några ord
Jag behöver dig
Jag behöver
Något äkta
Jag behöver dig
Du är den som kan
Pressa ut all
Infektion
Genom en kram
Du är den som kan
Finna svar
Till mina funderingar
Ditt långa hår har
Tovor som är starka som
Rep
De är de enda som kan
Rädda mig
När jag faller
Ner