portishuvud (drunkna i det tjocka täcket)

portvakt bestämmer hur stora

och hur många portioner

jaget ska ha, beslutar

när slussarna ska

stängas, när det

för dagen

är bra

av säkerhetsskäl inte bli för

många där inne, stänger

av, sänker volymen

domnar bort

låter dem koncentrera sig på

vad de har

så de inga glömmer bort

skräm den vise

raska över risen, överraska kinesen

få honom att öppna kistan

låta oss se vad som i hans ögon speglas

blåkopia

slowmotion - långsam motion

den bästa av träning

som går att göra om man vill få

en kropp så mjuk att

skelett och muskler blir ett, aldrig

mera behöva knaka

för att komma in

på konserter i

trånga hålor

näsborre, öga, öra, mun

det enda som räknas

när man sammanfattar vad

världen man skapat

kommer att kosta

slowmotion - långsam motion

den bästa av träning

drar ut, sträck, visa alla kort

gör snarkningarnas ljud

raka, ta ut varje nysans, se hur

den guldfärgade

trumpeten

blir blå -

lida i ett syfte som är gott -

ta fram det man vill gömma

glömma, då man missat

alla lärdomar från deras land

få med alla muskler, ge stöd

att gå mot luften och dess

tand - molnet som

slukar, för alla

tillsammans till en

enda massa

förvirring uppstå

då alla

tänker olika tankar

inte lyfta på fötterna, släpa

bygg gång för flod

skrapa alla rutor på lotten

vare sig det gör den ogiltig enligt dem

känn in platsens historia - bli en

del av både nu och då

ja, var någonstans i mitten, likt den som

håller visarna, bestämmer

vart solen ska stå

högkant (endast en tråd av många som gör tröjan)

fasetten är den ensamma solstrålen

som tar sig in i grottan

ett rep att koppla

ådrorna med

tanka in ny kraft att pumpa ut, dela

med sig till resten av kroppen

få ögonen att vänja sig

vid mörkret - som

hög ligger man

alltid lägst

insätt att livet inte är större än vad

världen, än vad landet, än vad

staden, än vad huset, än

vad rummet är - det

som finns inom

summerar

allt lika

väl

de dödas fiskögon

nyfikenheten att titta till

se om det fortfarande

finns kvar

försäkra sin förhoppning

av att det var en

mardröm

å att ingeting har hänt, att

allt är som vanligt -

inte behöva gå

tillbaks

...att man aldrig lära sig att

man inte ska väcka en

björn som sover...

huvudet under vatten

allt ljud omvandlas

till landskapet utanför

det som fönstret står

i vägen för

försöker höra, men kan

inte känna, lock iför

maten som lagas, kan bara

lukta - men inte se

eller smaka

börjar efter en stund

hysteriskt banka

det är då man börjar

förstå att man är

fast, att man dras ifrån

0. bryter mig ut (nobody)

blev drogad, de tog mina sinnen

blev dopad, de försökte göra

mig till en i mängden, ta över

hjärta och hjärta snabbt och säkert

döpt i kyrkan

de har ett fast tag

om namnet

namn som ytan till

identiteten

de har flera gånger

försökt gå

djupare, men aldrig

lyckats, för numera är

jag van vid hallucinationer

tack vare dem lärde jag mig

att dansa, undvika slagen

lurade dem att jag skulle

följa med ner i graven

på deras trädgård

för att sedan skratta dem rakt

i ansiktet så alla löv flög åt

höstens skog där de brann upp

med solnedgångens snörasropp -

en sekunds oljud

samma känsla som när en

torr gren bryts av på mitten - "är

det någon som följer efter?"

tappar tron på livet

att det aldrig är

någon uppriktighet

smiter iväg när

det är som värst

hädanefter anonym

har endast

mina initialer så jag

kan bli synlig

bära skor som kan

ta mig fram

två olika bokstäver

likt motsatser -

kan vara både kvinna

och man

har alla möjligheter

att dö, men

men samtidigt ligga

kvar på grill

tills jag bli aska och

flyga iväg med

vind - fri

att välja

vilket

håll

den vill

grusru

(lågt) - det enda som är riktigt

när man känner att man går

skrattet slår hårt i magen

tårarna är kniven som

skär, få hyn att

flamma upp

och visa att allt som betyder

inte är perfekt och därför

har det perfekta inget

värde, inget annat

mål än pengar -

extra skinn

för de som annars

inte känner

han sitter stilla, behöver inget göra

kan bara tala och de andra blir berörda

av orden som kommer från den

hesa stämman -

orden är droppar

som ersätter

kornen i öknen

gob

åter igen smått besatt

av storbritannien

utan vetskapen varför

när jag var där på besök

så blev jag inte ett

dugg imponerad, men

helt plötsligt vill jag åka

dit igen - har det

först nu smält in och lagt

en jämn grund så jag kan

åka dit och på

samma gång ha kvar mitt

lugn?

(som kommer att identifieras

som min stund när allt

har nått sitt slut)

______________________

en ö är vad jag vill leva på

likt en borg med en

bassäng med krokodiler i

runtomkring som mur

vara ifred när man än vill

bygga sina trappa upp

till himlen - slutligen

börja på något som

någorlunda är

värt att

kalla

liv

robot, avinstallation

tremolo, de två linjer som ska

sättas ihop med varandra

missar och skrapar

upp sidorna

pixlar, en gurka upphackad i

delar - känner mig inte hel

känns som delarna är

precis bredvid, men

jag är förlamad

för lam, ingen vilja kvar

ett handikapp

som gör att jag inte kan

ta steg fram

sakta rasar jag samman

och de bara

skrattar

elledningar (bur)

det är som det finns

något magnetiskt

på insidan

vid mina tinningar

det bankar, försöker slå

sig ut, stilla sitt begär

komma närmare kylskåp

och allt annat det kan

ha sex med

störningar, jag blir

psykiskt störd

mina sinnen störs

mitt lagda naturliga

pressas ihjäl av

två väggar som blir en

och det på grund

av allt som människan

byggt, det har

blivit så stort att man

tappat kontroll -

jag har huvudvärk

efter

ogillar folk som inte kan

men ändå uttalar sig

bygger upp en falsk bild

för de vet att vetande

ger mer respekt

så de chansar

men har

aldrig

rätt

fast det brukar inte göra

så mycket då majoriteten

har minst lika

lite innanför pannbenet

och värre blir det när de

använder botox

huden inte densamma -

förfalskade pengar går inte

att använda när de

upptäcker att de inte är äkta -

smart va? - huden

inte densamma

svårare att få kontakt

kontakten är inte

lika direkt

hamnar

efter

alternate

90-talet, decenniumet av samplingar

många olika delar samlade

jag undrar vad min kropp och själ är

uppbyggt av då jag

producerades

och gavs

ut då

vart kommer blåsinstrumenten från?

vart kommer tangetbordsinstrumeten från?

vart kommer stränginstrumenten från?

trummaskinen är mina fötter som går, min

vilja av att nå...

hackar, svårt att välja då

man vill ha allt

hackar, osäker, vill inte ta

beslutet att bosätta

sig någonstans

flu (grauskaul)

en fluga är fast mellan

mitt fönsters två glas

jag vet inte hur den kom dit

eller hur den överlevt

dessa dagar (runt tre i rad)

en fluga stör mitt öga

sliter bort sladdar

byter till andra, felaktiga

en fluga fläckar mer min

tv-ruta, allt tjockare

blir mer avlägsen, flyter ihop

den vit och

jag svart

förålder

snöflingor - bokstäver

vissa ord

lägger pussel, få bilden som

den var tänkt

kläderna ska sitta perfekt

bygga upp en

mening utan att tänka ett skvatt

bli så full av sanning

att man slås desto mer man

tänker tanken

snöflingor - bokstäver

vissa ord

lägger pussel, rynkor visas tydligt

vägar som vandrats

vare sig man ångrat att man

tog dem eller ej -

se vad de gav

och var man nu befinner sig

snöflingor - bokstäver

vissa ord

lägger pussel på gammal

dammig grusväg

sista kontrollen innan de

drar iväg, rullar

och bildar en strand vid sjön

endast i luften har jag känt

myter i mitt huvud

flickor är mystiska, det gör dem mysiga

likt skogen - fri och vild - med en mark som

inte är platt, trätoppar som täcker

himlen, lämnar delar av pappret vitt till oss

att själva rita något på, ingång till egen värld

djur som gömmer sig bakom berg

om man kommer för nära springer de iväg

man får lämna över tiden, beslutet, till dem

när de är redo, när det är dags att

lära känna varandra, tända ögonen, elden

nå både till hjärta och hjärna, få kunskap

om grenens alla löv

men, hur kan jag veta

som aldrig varit inne i en?

de kan dölja tankar med

ansiktsuttryck som

är helt neutrala

och därför

romantiserar jag för fullt -

att just hon är lika olik

och därför kan passa

ihop, hela tiden

vara ensamma

tillsammans

men, sedan när man lyssnar

vad hon har att säga till de

andra upptäcker man att

hon är precis som dem

fast fortfarande finns

det något speciellt

under allt bråte

som de släppt

på henne

hoppas alltid

fastän jag

vet att

det inte är sant

inte för att jag har

kommit nära, försökt få kontakt

brutit is, hoppat i kallt

vatten, men är det

vad som krävs i ungdomens natt

och framåt?

hackigtzho

trötta ögon, irriterande vulkaner

knackar så hårt å länge på dörren

att man kommer igenom, tappar

immunförsvaret - kan bli sjuk för

minsta lilla, drömmarna från sömn

komma till vaket tillstånd, tro att

det är sant, inte finnas någon gräns

för vad som är rimligt i denna värld

då båda ögonen är vakna samtidigt

och inga tänker exakt samma tankar

blandar lite av varje, får lite av allt

vända från glad till arg

på ett ögonblick

utan någon som helst

anledning

bubbla

drömmaren gråter aldrig -

har redan ett tjockt

lager med luft omkring sig

med styrkan att lyfta

henne, ta hennes hand, föra

henne bort från allt

visa det som ännu är inget

men som kommer

att ställa sig framför oss

inte så komplicerat å stort

som en luftballong

behöver inte släppa några

tyngder, utan bara

blicka ut ur fönstret å se

hur landskapet

förändras med tiden -

upptäcka vad

som händer

med sig

själv - hur man börjar

flyta in i varandra, förutspå

naturens handlingar

smutsigt hår

inte byta strängar tills

de är skitiga från

topp till tå, känt in dina

fingrars områden

kunna spåra platserna

de varit och är på

när de inte vandrar över

gitarrhalsen, bli

tåligare, bygga på med

lager, tills de har

tillräckligt stort lager att

lagra alla möjliga

stilar, byta skepnad, lura

imitera, gör till sina

egna, förbättra, ta det längre

bortom notbladen

bortom scenen

för inget är

någonsin

som man har

tänkt sig från början

_____________________

hårstråna är känselsprön

antennerna kallar jorden

tar sin tid innan bild å ljud

fungerar som det ska

om man byter innan de fått

chansen att ens försöka

blir det bara förvirrande -

måste ha tålamod, kunna

vänta och se, stanna upp å

känna efter om det känns rätt

hårstråna är känselsprön

vänjer sig vid mörkret

ser allt mer, hissen till insidan

av skalet börjar fungera igen

myror i huvudet sätter igång

verkstaden, men samtidigt -

grubbla inte för länge -

gränsen mellan perfekt bild

å urusel är verkligen hårfin

terapeut

hon har pottfrisyr

man kan undra varför

hon kanske vill att

alla ska kasta skit på

henne, sina problem å

få lättare fötter att gå med

hon har pottfrisyr

kanske vill vara redo att

vända på timglaset när någon

spyr, att de ska ta tillbaka vad de

åt, då de formas efter det

hon har pottfrisyr

liknar en hink, går alltid först

för att kolla om det är säkert att gå in

någon gång ibland står en hink

med kallt vatten på den halvöppna dörren

får sanningen rakt upp i ansiktet

rädslans lina

vilsna där de alltid bott

känner till allt där de

aldrig satt sin fot -

så många som reser

alla vill flyga upp i det blå

känna hur det är att leva

på riktigt, riva upp några sår

tömma gammalt blod

ta in nytt på en annan plats

om man befinner sig

på samma kommer det

tillbaka som en bumerang

stöter på det igen, runt hörnet

så många som reser

rensar luften mellan fot å mark

så det inte blir en vana

att stå å stampa på ett ställe att

man omedvetet dras dit

så det blir lättare att förflytta sig

fällas av vind, bli förd

bort av ström till ingenmansland

bortom kontrollen finns

något vackert, emellan lycka å sorg

finner man den ilskna energin

att bygga upp något helt fritt, på fri

hand, för att sedan förstöra

tills allt blir perfekt

som inte finns

"perfekt" som utanför

denna värld

blir värre med tiden

de som har kontrollbehov

måste ha det svårt -

MAN KAN JU INTE STYRA

FRAMTIDEN, OM MAN

FÖRSÖKER BLIR DET VÄRRE

men, jag vet, man kan till

viss del, då nutiden endast är en

sekund kan man vara med

å lägga varje gångsten

men det är de värsta jag talar om

de som vill ha ett finger med

i varje spel, de som inte kan låta bli

ni som har denna sjukdom

snälla ring mig snarast

varför?

stör mig på amerikaner som

avslutar sina meningar

med ett sådant tonläge att det

låter som en fråga

är de så jävla osäkra att de

måste dubbelkolla

om allt de säger är okej

eller vill de bara

vara retoriskt korrekta?

(enligt deras mening)

the cave and the shiny eyes of beck

we're the downbeat generation

throw punches under the belt

make people go through hells gates

whatever that makes them sane

we're the downbeat generation

feel like life hasn't anything to offer

give it all we have, the package is

an evil laugh, telling it took our world

we're the downbeat generation

wearing black all the time, always

awake at night, sleeping with

our eyes open during the daytime

don't go that far away from our home

cause we already have everything

we want of this world: nothing

just wanna fly, but that isn't possible

so we go the other way around

a blink of an eye and a echo

screams out from the inside

the two meet for the first time

don't know how to take it

a blink of an eye and a bolt

falls down from the sky

make all the people dance

break their pattern

as stereotype-sculptures

we're the downbeat generation

me n' the ghosts in my head

they rolling out the "red" carpet

oh, how I love my shadow

__________________________

when I get to you

I will kill all your bees

that're hiding your

beautiful flower

from my view

which deciding the

direction n flow of the wind

opposite roles - one in a

million, I guess

that's why I will get to you

and only yououououououo (rewind/tape)

tatueringsmaskin

hennes läppar, hennes röst

hänger ihop - lika söta

lika smala/lika höga

kommer igenom springor

av dörrar och persienner

kommer igenom tät, mörk

giftig rök utan att påverkas

hennes tunga är den

enda solstråle man vill

brännas av, få kunskapen

att tala hennes språk

få kontakt, byta och

blanda det vi har på

hjärtat - slående tankar

jag är strutsen med huvudet i sand (letar efter nålen att sy ihop korna med)

barndomen, helt vilsen

kan inte vara olik - då hamnar

man utanför systemet

allt är gjort, allt fungerar

var är min plats i livet? -

redan fullt med folk

kom jag försent? -

tog någon annan den

när jag inte kom?

kanske är lika

bra, nu får

jag göra

1 egen

stol

visa att de gjorde ett

misstag när de

inte tog ut mig i laget

men, det är för säkert - jag

kan inte experimentera -

det jag tänker göra är

numera för farligt

och därför inte lagligt - finns

alltid någon som tar dig upp

på benen vare sig du vill

eller inte, innan man

nått helvetet, blir aldrig

extremt, utan lite för varje

gång, tiden saktar ner, tristess

uppstår - att lida är

bland det värsta

som finns

eller som åtminstone jag har

upplevt över som under jorden

om det är tråkigt

behöver vi det inte -

förstår inte vuxna det?

hur kan man kontrollera det osynliga?

för att finna sin lycka

måste man först kunna

behärska sitt mörker

å jag har många proppar att koppla

å se till att hundarna inte smiter

innan jag kan se ljuset - kommer jag att

lyckas innan slutet? - kommer jag

att finna strykan att bära upp natten, ta

emot stenen som från berget faller

klara av att slå sönder den innan

den krossar alla mina ben som

inte mjölken nått till och

bakom den hela tiden

solen befunnit sig?

du fick mig att stanna

jag är inte van att ha

någon bredvid

under tiden jag går hem

jag är inte van att ha

en flicka vid min sida

men du bad mig

att gå med dig

tills vägarna

skiljdes åt

tills var och ens mål

var nått - det så kallade

hemmet, jag bor närmare

än vad du gör, lämnade dig

ensam, åter igen min blyghet

som ställde till det -

i huvudet hade jag ändrat

min måltavla

men vågade inte säga det

så jag missade

grovt och förlorade stort

inte van att ha någon bredvid

under tiden jag går hem

inte van att ha en flicka vid min

sida, men du bad mig att

gå med dig - jag vet inte om du

märkte, men jag råkade

vid flera tillfällen vingla till

nästan tackla dig åt sidan

är det ett tecken eller brukar

jag annars vara så inne

i min egen värld att

jag fick svårt att

hålla balansen

här, hit där

du tog ut

mig till?

omväg (kan göra det lättare... om man har mod)

du bor på toppen av ett berg

med värdet allra högst

vägen dit upp går runt, runt

kurvor att hantera, får

inte bli alltför hypnotiserad

och dagdrömma eller

somna bakom ratten, måste

vara koncentrerad om

man ska lyckas att

komma innanför

stormen, där

lugnet finns

dina höfter är som newtons vagga

varannan höger

varannan vänster

breddar ut dig, tar

den plats du behöver

testar om jag är värdig dig, samtidigt

som det verkar som att du känner mig

för när du slår så hårt att jag rullar mot

stupet, hinner jag sätta i naglarna och

hindra farten, så jag kan ta tag i kanten

ta höger ben över och lyfta upp kroppen

skulle du göra det om du inte visste

att min vilja är sann

att vi passar med varann

att ditt hår är lakan knutna till rep

från slottets torn där du sitter fast, gör

allt du kan för att jag ska kunna komma upp

det är åtminstone vad jag

hoppas och tror

när jag ser din skugga vid

ditt fönster

så kan jag se på ditt

kroppsspråk

att du vill därifrån

blir frivilligt uteliggare

allt jag skriver är utkast

kastar ut från huvud

genom öra, öga, näsa, mun

tömmer brunn på all

vatten som

där finns

meningen är att jag lättare

ska kunna sova sen

torka, täcka hål, sluta ögonen

elden som finns i synen

tända upp inom, kroppen bli

en ny galax som ignorerar

världen utanför

problemet är dock att jag

aktiveras, jobbar med degen

så motorn värms upp och

när man tänkt att sluta, flyger

man som lättast fram

knäpp fast jag inga knappar har (o-rim-lig)

de säger att jag inte ser klok ut

och det är väl bra det

för det är ju just det jag inte är

då slipper någon fråga mig

för de kommer ändå

inte få något bra svar med sig

utan bara slösa deras

värdefulla tid och det vore ju

förfärligt synd, eller hur?

klarar inte av att ta det sista steget (eller?)

obs! här pratar vi om heta

snöstormar till musiker

inget slaskväder!

alltså: inte några jävla snöbollar

som topplistan har kramat, de

splittras av bara farten

innan de har

nått målet

att beröra

______________________

författare är misslyckade musiker

kan sätta ord på saker

men inte uttala dem såsom de vill

författare är misslyckade musiker

har låttexten färdig

men kan inte fixa fram en ljudbild

en bakgrund till landskapet

en trädgård å möbler till

det nyss färdigbyggda huset

då de själva inte förstår

är inte riktigt så långa att

de kan gå på djupet å

samtidigt andas in luften

författare är misslyckade musiker

har inte looken

framställer sig som skuggor

med fingrar som rader på sidorna

författare är misslyckade musiker

fastnar på papper

medan musiken flyger fritt

skriver i vinden, påverkar riktning

samtidigt som tystnaden är det

högsta skriket - dock sällan

folket reagerar på det viktiga i tid

tror att de inbillar sig, rycker

på axlarna, fastän magen

morrar som en bil bromsar in

dubbel (det finns rim, fastän inget rimmar)

de säger att man inte ska

skjuta upp, utan leva nu

men om man lever nu

dör man ändå sedan

och om man dör nu

lever man sedan -

allt har 2 sidor

vilken är att lita

med hela hjärtat?

om man ändå kunde

dela och vara på två

platser samtidigt, göra

två olika saker på samma

gång - hinna med

allt som står

på schemat innan

sista sången

_________________

alla är vi dubbelgångare -

hon är sig "själv" i tanken

någon annan i verkligheten

verkar ibland som

om hon spelar teater

vrider och vänder

på ord tills meningen

försvinner

oförståelig

alla är vi dubbelbottnade -

räcker med att räkna hur

många armar och ben vi har

hur ska man komma

överens, hur

ska man kunna veta?

vi går in i ett

dunkel, vi kan alla se

olika tecken

hala

alla har vi dubbelmoral

vare sig det ibland är misstag

om det är omedvetna infall

så är det vad man kanske

faktiskt vill få fram

under ytan man

byggt - han

röker en

cigarett

men säger samtidigt till pojken:

"börja aldrig med detta

det är inte bra för

din hälsa..."

det som är en stor roll i hans

personlighet avfärdar han

av dåligt självförtroende

eller för att visa att alla

inte är perfekta, men

att man kan komma

nära om man aldrig

klär på sig från födseln

utan alltid stannar

med sina egna glasögon

inte använder

fönster

__________________

du jobbar som författare

men säger åt mig att

inte gå samma väg, fastän

du älskar det - det ger

inte mycket pengar alls, nej

du skulle byta om du

hade utbildning, nu känns

det försent att börja plugga

kan jag tro på det?

pengar för en författare

borde vara att skriva

fantastiska meningar någon

gång ibland, bara som

bevis att man faktiskt kan

klock-klok kok

klockan är en trafikpolis

står i en rondells mitt

bestämmer vilka som får åka förbi

å vilka som måste fortsätta

att vänta på sin tur

de som föds, föds på morgonen

de som dör, dör på natten

men jag som föddes på kvällen

står jag då på gränsen?

betyder det att jag är tåligare

eller att jag kommer att dö tidigare?

för jag är redan nu skygg mot ljuset

drar mig mer till ruset än huset

det mörka oändliga än det ljusa begränsade

leva mig in, inte bara vara en del

bubblorna i lödder (så länge vi kan vara oss själva)

spotta i lera

en lampa i mörkret

det är den

blinda fläcken som

föräter, kommer

ifatt, stenarna

vi nyss gått

på faller

kallt

intar en plats nere i

djupet, bildar

vågor, skjuts upp mot

oss likt militärer

hoppar från helikopter

med fallskärm å kommer

bakom med en näsduk

dränkt i gift, tar

den för vår mun å näsa

raderar allt

vi tidigare har gjort

aldrig stilla

kan inte stanna

se över livet, vi har

inget å därför inget att

förlora

spotta i lera

fimpa, släck lampan

slå en rak höger mot

den andres öga

r-r-r-r-r-r-re-mix

framtiden är en ständig remix

blandar det bästa från igår

med det bästa från idag

det är åtminstone vad

den ska få oss att tro

att det finns någon som gör det

att vi bara kan luta oss bak

när det är vi som har

ansvar, när det är

vi som väljer

låtar som

ska finnas i och senare serveras

forma humöret, blanda färg

att måla med på dagens

fönster av världen vi

ser inom för att

göra den

utanför

också

späda ut

det finns ingen gud

det finns ingen som är

mäktigare

späda ut

finns ingen ständig karta

det som fastnar i huvud

återspeglas på var å ens hud

från nyanser till

direkta fläckar

svär

svarta svanen, fjädrar av svärta

de rycker av, skriver med dem

när de vill vara anonyma

skriva om sina mörka sidor

som ingen offentligt ska veta

därför skriver de bort dem

ut i intet, så de försvinner och

inte uppkommer utanför sinnet

tror att de försvinner, men de stannar

gräver sig djupare in, sätter rot

och börjar växa sig större

explosiva bomber, lägg ut dem i luften

innan du förstör hela omgivningen -

du är inte elak, du berättar bara sanningen

suddgummi

häng ut dem på internet

de lider mer, lider mer, lider

istället för en vanlig avrättning

så får de leva med det, leva med det, leva

kommer alltid att finnas

gjort är gjort är gjort är gjort är

vad som görs nu, skulle du inte sluta

att röka på, röka på, röka

historia har bånge, hur

skulle annars framtiden tillkomma

när nuet knappt stannar sekunden

lägger endast grunden

sedan går den

snabbt hem igen, tänker

att det bara är jobb

något man måste ha om

man vill ha pengarna

lapparna att klistra fast på kropp

slippa att skriva något själv

desto mer du suddar ut

desto mer skriver jag

snabbare och mer

utelämnande

letar efter

ett hem

du vill väl inte se någon

frysa ihjäl utanför din dörr?

... någon som kan hela sanningen

virade framtidens päls omkring sig

han rökte pipa

sade många

träffsäkra ord

huvudet var bland

moln, samtidigt

som han stod på jord

stadig grund

hade råd att

experimentera -

det som gäller om

man ska jaga

tiden, bli dess ägare

bar kostym

kylan efter värmen

minderårig

svartsynt

komedi

bryta ihop

ryggsidan (de plankar)

står inte ut med livet

det sitter på mig

å jag har inte kraften

att bära upp

med blåtira för ena ögat

kan jag bara se med

ett - allt blir då så platt å

jag kan inte se igenom

uttryck som

tyder på

lögn

svek? (hinduprick)

"sköt er själva, jag ska inte

längre vara

någon jäkla curlingmamma"

sade hon bitskt

smällde igen dörren och gick

och barnen satt mittemot varandra

på golvet, höll varsin

pistol framför sig, i huvudhöjd, och

räknade till tre, small

klockan och lampan gick samtidigt

medan hon kom tillbakarusande in

gled sista biten på knäna

som en segergest i fotboll

i samma veva som tårar föll ner

vita fjädrar från skyn bäddade, gav en

hjälpande hand upp, in, närmare en evighet

för alltid stanna kvar i

minnet, men vad

hade hon gjort

för fel?

only the lonely

endast de sjuka

kan smitta, genier för

utveckling vidare

varför vilja tillfriskna?

endast de sjuka

kan samtala med sig

själva - huvudet

en scen, sätta upp en

pjäs och spela

olika roller, höra

röster som är vinden

ger dem svar på frågor

endast de sjuka

kan hitta diamanter i

den mörka grottan

utan någon sorts lampa

endast de sjuka

kan rasa och samtidigt

bestå fasta genom

sina upptränade själar

endast de sjuka

kan titta i andra vinklar

begränsade, lär

sig själva enklare vägar

som andra inte ser -

för nära när

de letar

endast de sjuka

kan göra världen friskare

de säger att alla är

unika, låt oss riskera dem

vilsen i min egen kropp

lär mig medan jag gör det

tar tanken för stunden

kan därför inte

förstå efter

känns inte som att det är

jag som gjort det -

men vem är

det då?

när jag når papperskorgens topp

det görs fantombilder

av mig, men

ingen verkar tolka rätt

sedan verkar

de inte förstå att det är

mig själv som

jag mördar från och till

och det är

kanske därför jag är svår

att fånga, då

jag hela tiden förändras

finns delar av

mig som vill berätta, men

majoriteten

vill hålla käften å nå målet:

bli självständig

rensa fettet, lätta på trycket

rensa skinnet tills

det är så tunnt som möjligt

flyga högt, känna allt i detalj

gå igenom dörrspringa

ställa mig öga mot öga med

ljuset - det enda som

kan läsa av mitt dna - få mitt

slutgiltiga svar

posilinfa

reta, få den man älskar

som inte älskar tillbaka

att börja hata

motsatsen finns runt hörnet

otrolig vändning, ser aldrig

när det böjer sig

bäddar, bränner ej (lagom)

rida

lätt över

de höga bergen

rêve - drömma

på franska -

liknar korallrev i ord

å kanske i betydelse

att de känns overkliga

färgerna, ljusa, men

trycker inte ned

som solstråle

ristar, utan

är mera

tidlösa

rita upp

bilden man

vill spendera livet i

rêve - drömma

på franska -

liknar riva i ord

å kanske betydelse -

att riva sönder hy

komma närmare inpå

ge jacka till den som

fryser, tillsammans

under täcket med

en lampa och

berättandet

reda - bli

allt tydligare desto

äldre, sover längre å längre

något att bita i (I wasn’t born to lose you...)

varje morgon vaknar jag till Bob Dylans "I Want You"

men egentligen är morgonen det sista jag vill ha

vill helst bara ligga kvar i dvalan, vattniga ögon, väggar

emellan, bort från alla, bara vi två som gör det

omöjliga, så surrealistiskt att man nästan blir höjdrädd

jag kanske ska byta till "Highway 61 Revisted"

så kan vi sälja våra själar, bli märkta likt djur i örat, rista

in beslut å aldrig kunna komma tillbaka igen

utan för alltid stanna i drömmen, barnsligt underhållande

varje morgon vaknar jag till Bob Dylans "I Want You"

men egentligen är morgonen det sista jag vill ha

å ditt hår å dina ögon är mörka, så det låter inte alls bra

kanske har jag den som väckningssignal bara som

påminnelse att jag ska börja älska å fånga dagen - vakna,

öppna ögonen, pusta, drömmen springa ut, börja

jaga fjäril - men hur kan jag fånga den dagen, när det finns

så många bakom och framöver? ska jag släppa alla

kassar å springa i famnen av den mörka ångan? - natten -

inte dricka det klara vattnet i den rena källan, istället ta

av den naturliga med ler-och gruslager, botten, så det

fastnar på bild - det klara dunstar i värmen, lämnar

inte kvar några kvarlevor, är likt kärlek vid första

ögonkastet - dör ut när man börjar lära känna

personen, medan det andra känns mer å mer

för varje gång, grusbotten gör hål i fotsulor

samtidigt som leran tar fram viljan att

stanna kvar å ta reda på mer, hur

centrumet ser ut å är, gatan ner

poserar inte

poesi har ingen

position i laget

på gott och ont

inte bunden

riskar

att bli osynlig

nationalism (vad är en nation?)

de skriver stora rubriker

om det är någon

svensk som har dött, men

om det är någon

annan, på samma plats, i

samma krig, skriver de

knappt någonting

och detta av

samma

som

sagt att alla är av lika värde

om man gör något för den

ena, borde man också göra

det för den andra, det är

bara gränser på kartan

men bortsett från

det borde det

inte vara

några problem - lever

vi inte i samma värld?

________________

vad är en nation? har vi inte

alla samma språk, kultur -

religion, historia, i

breda drag -

kroppen

dess skapelse, hur vi kan röra

på oss, växa, se, höra, känna

tänka - vad har en nation

för värde i slutändan?

de förstår inte (blir bättre närjaggåttut)

lika bra att jag slutför

lär mig grunderna i livet nu

för att sedan glömma bort allt

precis som picasso, honom

gick det ju bra för

gå över osynlig linje

vad gör det om termometern

mäter 20 grader när

man fryser - det är väl vad man

känner som räknas?

vad gör det om klockan är 04:45

när man är pigg -

det är väl när man är trött som

man bör sova?

siffror, det

verkligaste som finns

i människans värld

även om det inte

är ett dugg verkligt då

det de visar inte syns

endast siffror

bry er inte

om det

önskar att det vore lite lättare att bara göra

ibland är en guldfisks minne värt guld -

kunna gå vidare utan några som helst problem

varken släpa på gammalt eller luta sig bak

utan ha fokus fram istället för att gå baklänges

inte se sig för, krocka, snubbla, falla i fälla

svårt att komma loss

som för mig

dessa dar'

fråga mig inte (antar att jag inte kan k0ntr0llera...)

kontroll är ett

dilemma - två vägar

man kan välja

som både har bra å

dåliga delar

___

raka frågor vill ha raka svar

men för mig är det alltid svårt

att ställa mig så rak

som en vakt som inte

vaktar något värdefullt

å samtidigt känna mig levande...

därför svarar jag kanske eller sådär

för mig är det alltid svårt att

göra samma sak som de

andra, varför

upprepa?

tiden går redan långsamt

kan man inte tänka lite nyskapade

och sätta fram gränsen?

___

att ha kontroll, fast vid mark

varken längre ner eller upp

en stol som bara kan vara

i en viss höjd, stel, så lite

frihet som möjligt-"det

är lätt att göra fel"

att inte ha kontroll, falla bort

sväva, gå på gränsen mellan

liv och död, vara vilsen

jämt å ständigt, inte

ha något fast hem i

vad det än gäller

____

mitt konto visar min

identitet, vad det är för roll

jag spelar i denna värld

hur mycket jag tjänar på att

göra det jag gör, men de

verkar inte ha någon koll på det

de verkar inte se in i mig

utan bara granska utanpå å det är

väl inte riktigt rätt?

________

rundar inte konan

utan sätter mig på

tar ett blodprov

pressar in vätskan

som finns däri -

ska man göra

något ska

man väl

göra det fullt ut?

kortare

strumpor, byxor, ärmar

tunnlar av olika slag

men leder inte dit ni tror

istället för att smita

från fängelset, går ni tillbaks

extra skinn, vänder

visar goda sidor

medan onda

ting görs

stryper hjärta och lungor

binds fast, bestämmer

hur långt man får gå

kryper upp till hals

hänger er en dag

kvävs

pucko i pojkens glas

en trädstam

som tagit en bit av

luftens plats

fylla sig med gyttja

nyckeln flyta

upp till ytan, kunna

prata med de

osynliga

trädet rasar utan

anledning

rötterna följer halvt

med, han

går under å drar iför

blir en träskalle

för den riktiga världen

(är från början i vägen)

vår kropp är en jävla dosa där

själen är filmrullen fastbunden runt

ett träd, går uppför en oändlig

spiraltrappa, är likt Odysseus hemfärd

får smaka på alla olika sorters väder

händer så mycket utan röd tråd att man

glömmer bort sitt mål -

minnesluckornas tomma vita

fylls ibland med färger å föremål,

symboler som ledtrådar som

ett "upp med hakan, fortsätt att gå

med rak rygg, du kommer att

klara detta om du kämpar"

till vilken nytta undrar man då -

det är trots allt bara

småbildsfilm man bär inne på

vår kropp är en jävla dosa där

själen är filmrulle -

eller är det bara jag som inte ser,

att allt är totalt mörker?

är det inte därför de säger att de

ser ljuset i slutet? - då de

äntligen får komma ut - negativen

slippa det negativa å

istället stanna tiden, hitta friden

gå in i bilden för att

gå utanför ramen

göra det olagliga för att

tänja på lagarna

gripas å slängas in i finkan

så man slutligen kan

nå friheten

dit alla hittar

någonstans

dit man inte

behöver sikta

ingenstans

där man inte behöver

viska eller tjuvtitta

där vinden kittlar å

blommorna fnittrar

där man inte behöver fiska

utan får napp direkt

där värsta straffet

man kan få

är kärlekens tunga

som piskar

i baken tills eld fattar

å skjuter

upp till guden som

man mer

än något annat vill ha

där man inte

behöver bikta

där alla riskerar

med livet som insatts

där...

brusten livslust, större klyftor

gripen

väl när känslan

av att allt känns meningslöst har infunnit

sig, lagt sig till rätta

är det som om man nått en återvändsgränd

å inte får backa tillbaka

då gjort är gjort, utan måste svänga/vända

men det kan man inte

eftersom det är

så trångt...

_-|-_-|-__(bakom galler efter frihetstripp)_-|-_-|-_

narkotika-brott

drogernas effekt brast

rasade samman, de lade

en dynamit i grottan medan

jag låg och sov å

nu ligger jag under stenblock

all vätska utpressad, håller precis

vid detta tillfälle på att bli en av dem

bli en av dom nu när jag domnar å inte

längre känner igen

mig själv

medan när jag sakta

insomnar

regna / pressa

fingertopparna på pianotangenter

droppar ner i havet

små vågor, vatten står aldrig stilla

är överlägset oss

kommer att segra till hymnens

tunga ögonlock

ett bokslut, sidorna likt näsdukar

som vinkar farväl

vita flaggor, kan vi göra annat än ge

upp? eller dyker

själen ner den med? kommer vi att

få flyga utan hjälp?

nord(en)

nord som stål, vi som bor här uppe är stela som få

nedkylda, tysta, bitandes på andras nerver för vi inte talar om

nyktra, oeldade, inget händer, passar tillbaka boll till den

som passade oss och denne gör likadant - kommer ingenstans

nord som hård, vi som bor här uppe är bittra som få

går varje vinter i ide och går därefter i sömn

oförskräckta, förväntar oss redan det värsta - lever i

mardrömmar - vänjer oss, blir oberörda

tappar hjärta, känslolösa, alla är vi likgiltiga utan...

alla är vi grymma, blir värre med fler år i nacken -

som spikar i vägg får fler tavlor att bära

sprickor urartar sig i isen som är som immade

glasögon - framtiden är alltid osäker, vi

får ångest för alla val vi gör, om vi valde det ena

vore det andra bättre istället

jag ringer till djävulen, så hämtar han er i morgon

de så kallade dansbanden slutar alla på z

för de är så tröttsamma, om ni inte redan visste

man märker att det är för pensionärer - det krävs inga

komplicerade rörelser för att hänga med - slitna leder klarar det

sångerna är från den sista tiden i livet, meningslöst, lider till döds

kryper fram den sista biten på vägen, det är som man

har tappat alla tänder - tar lång tid att tugga innan

bitarna är lagom stora så man kan svälja

dansbanden slutar alla

på z för de är så tröttsamma -

tjatiga, alla låter likadant

sega, melodierna tar inte fart

är det komedi de sysslar

med? texterna är så pinsamt

dåliga att det inte kan

vara någon form av allvar, att

de ens kan ha det som

jobb, vad gör de för dem själva,

för världen? ler fånigt

har plastiga kläder, bär mer än

ofta på en ölmage som

de är ruskigt stolta över - vänta

bara tills ni faller över och

ingen är villig eller

stark nog att

ta emot er

old school

bor i högerfilen -

skjuter upp

filar inte naglarna

spetsiga, ska kunna

riva, riva upp gamla sår

komma ihåg vad man

gjorde igår även

om det gör

fruktansvärt ont

bor i högerfilen

låter andra passera

jag har ett jobb att sköta

å det är att ta ut

viktiga delar, viktigast är

detaljer å det är

oftast dem man missar

då de är de minsta

slinker förbi, vilken

tur att de är larmade så

ådrorna rycker till

likt en cowboy kastar ut

rep när en ko flyr

bor i högerfilen

fastän jag är vänserhänt

inte blanda in

det mest privata, kan ha

oturen att mista

ansikte ut

jim is in the house

jazzen är en skatt, en oslipad diamant

en hemlös katt som inte är

van att få någonting och därför ger allt

jazzen är en tass, mjuk men sträv

tydliga gångar, en strand

som ligger i ruiner efter vågornas attentat

jazzen är en vakt som inte sköter sitt jobb

går utanför ramarna, målar

upp andra bilder, visar vad det finns för färger

jazzen är en nedlagd fabrik

som tros vara hemsökt

ingen vågar gå in

bluesen är huset som är ett hem

det som inte syns, men känns

bluesen utesluter inget, en vind

som samlar allt till samma

plats, det glada brukar dock falla

bort under vägen fram, inte

lika fast, djup som sorgens land

det glada är molnen på den

blåa himlen, skummet i havet

består aldrig, klarar bara

av några ögonblick i detta liv

bluesen är mössen som äter upp

allt som finns i skafferi

bildar svart hål i magen, drar alla

sinnen till sig, inåtvänd

bluesen är rösten som är mörk

lång väg upp, det sista

i kastrullen fastbränt, sugit upp

all vätska, torkar ut

backdrifts (treefingers)

spola tillbaka tills innan

du var formad

när rök kom in i dina ögon

blev mörkare

och tillslut gjorde dig till

ett hot - ingen

genväg ut

spola tillbaka till tiden då

springor fanns

då du var en del av naturen

andades och sans infann sig

andandes och blev ett träd

för en stund, en mässa med

olika stånd för olika

inriktningar att välja

dikter görs bäst under diktatur

"åh, de var före sin tid"

när skulle det annars hända?

det är sådana som de

som förändrar, om det inte

vore för sådan som de

skulle vi leva kvar, så det

borde ändå ha hänt

spelar inte så stor roll när

"åh, du fattar ju inte

samhället var inte lika fritt"

är det inte då man skapar

som bäst? under

mindre frihet, så man har

något tydligt att

sträva efter?

alltid plan b

om du vet vad du gör

hur kan du vara

på riktigt?

nutid är en sekund, vi

går mot framtid

går det att

planera det som ännu

inte finns?

tanken blir helt

annorlunda som synlig

konkret - det är

därför litteratur är

bättre än film

kan sväva ut å forma en

alldeles egen bild

förstår mig inte på de

som planerar -

blir aldrig som man tänkt

och då slutar det

man att man bara kastar

bort tid - bättre att

ta första plan bort, upp

flyga i olika tidszoner

glömma allt som har med

tid och rum att göra

fokusera på något annat

som faktiskt finns

inte en bomb som tickar

men aldrig sprängs

gå igenom spindelnät mellan träd (strängar stämda till torn)

färgad musik, färgad

så mycket av sin tid

att det blir tidlöst

så starka rötter

att de inte

går av

ruttnar

försvinner bort

utan

fortsätter att växa

större å större

för varje dag, fångar

känslan - drivet

i misären - sjunker

inte i leran, utan

tar sig lätt fram med

viljan att förändra

naturliga impulser, ådror

som pumpar blod

fort, hårt - allt för att hinna

med att slå de som

är flera mot en - ställa dem

mot en vägg - stå

stadigt, blomma ut, sprickor

framträda likt en

pojkes målning på papper får

för mycket vatten

på sig, bli hål - allt rasa över

dem, får tillbaka

sopporna de flera gånger slängt

färgad musik, färgad

så mycket av

landskap

bygger upp en känsla

av att vara fri

vilket är allas högsta

önskan -

eller har jag fel? är

det vi mot er?

ni som har allt och

lever "felfritt?"

tro mig, gräv, ni

kommer att

hitta ett svart hål

just det - något saknas

vad är ert mål?

eller är det bara jag

som tycker att

ni missar?

raka av hår, odla något

vettigare, som

inte lever på tabletter

för depression

eller vax för att de ska

se att du räcker

upp handen

först

den lugna som går andra på nerverna för deras eget bästa

äter mörk choklad så

jag kan mörka

smälta in i skuggor

följa med

bli dörren in till det

riktiga, röra om hos andras

inre, se hur de reagerar

när de inte

kan kontrollera sina

känslor och

åsikter utan börjar

att skrika ut allt de har på hjärtat

river upp allt så hårt att rötter

följer med och de har helt

plötsligt inget hem

att gå hem till

men en annan chans och fria händer

ta av eget kött och blod

lyfta här och var, få tak över huvudet

lära känna

sitt skal

lära sig att

leva över det

normala

bryt / min tunga

"bryt, men riv ej

detta är en film med ett

manuskript

sitter inte direkt, ha lite

tålamod, okej?

bryt, ta det med

en nypa salt, tugga långsamt

så känns det

inte lika tjockt sen, smälter

bättre i magen

cirkulerar som jorden, inte

alltid roligt väder

inte dag eller natt jämt

ibland kan man

inte få allt, utan måste

dela för att det

ska bli jämnt," men om

ingen kan bli

bäst så kan väl ingen slå

bollen framför

så man kan fortsätta

att springa efter?

bara en tanke, slå ihop era

klossar ni, kyss och

blanda saliv

det kanske trots allt

är bättre -

byta tankar, se i andra

vinklar... men

varför då bryta? är det

inte bättre

att improvisera, få

fram ögonblicken

som kommer fram

mellan inspelningar?

push the cough (soulridin')

go with the beat, you

don't need to have a seat

to meet the feelings

of the movie - so real, it

doesn't have a story

like every morning, awaking

from a dream, seems

like it is the guy after you that

have get into your shoes

go with the beat, kick

some stones in front of you

let them roll as you go

make sure you score, make

sure you win, so the

balls get some holes and

turns to rings for your

lover your heart howl after

go with the beat, clap

your hands, catch the wind

control others breath

heat it up, make people sweat

it's all good treatment

they release everything and

lift off, get to the top

before their shadow even

notice that they are

gone -

kort resa till rio

sitter här med

kaffe och mörk choklad

blundar, reser iväg

lyssnar på rytmens

rörelser - de piskande

kjolarna som

kramar om salsans frö

kräver värme för

att växa upp

över yta

en blomma att knycka

när den nått sin höjdpunkt

göra pilbåge av grenar

ta blomman som pil - den

kommer att visa väg

sitter här med

kaffe och mörk choklad

en orsak till att mina

tänder inte är vita sedan

första tuggan

droppen

för länge sen

men vad gör det?

"det var droppen" sade

de förut men inte nu, vilket

betyder att de har vant

sig och om jag ska

ha vita tänder

kan jag inte

äta av det som man kan

dö av och då svälter

väl man efter ett tag?

tar en liten resa till rio

varje dag, ja, man

behöver lite exotiskt för

att klara av att bära

tyngden som mörkret har

men, berätta inte

för någon

då diskvalificeras

jag på grund av

doping

och därefter bränns

på bål för mina häxerier

som de tror att jag

sysslar med, ja, de är lite

efter, förstår inte

de är ännu inte utvecklade

fullt ut

tror mig inte när jag säger

att jag inte är någon

terrorist

de blir rädda bara de ser

på mig, eller hör min

röst

undrar hur jag

kan vara före när jag är

gammalmodig

men det förstås: historia

väger tyngre än

det som ännu inte finns

min byst kan jag

blåsa upp, medan deras

klot knappt

sitter på

plats

mina kan jag styra helt

sudda ut vissa delar

om jag vill, fokus

på något annat

gå in i bild och ändra

vrid - istället för

slag, en kyss

sluter fred

även om det i verkligheten

inte fungerar så

kan man alltid försöka, för

att se om den kan

överträffa

sig själv

som dessa stunder när jag

sitter här med

kaffe och mörk choklad, det

är då jag skapar

dimma, som de på dansgolven

dansar igenom

blundar, lyfter, allt utanför blir

mindre, tar en

titt närmare

kärnans

inre

fortsätt slå (blåmärken)

jazzen har hittat hit igen, höll på att

glömma att jag hade det i mig

föddes med mitt flöde

flod av ljus till ett

stort hav -

rymden, lyser starkare

desto fler stenar

man lyfter

du kan hitta mig på botten

där ligger jag och

tar mot alla

vibrationer i minsta detalj

mina rötter, formas

efter dem

styr tiden

och apropå den

har du bestämt dig än?

du avgör vilken färg jag får

beroende på hur du bemöter min sorg

kärlek är livet i färger

ska jag utvecklas

till den nyare filmen

eller bestå svartvit

sitta på den rökiga

klubben och se

billie holiday sjunga?

längta men aldrig

ta stegen mot

målet

börja gå, men då

försent, inte

hinna

släppa en tår som

innehåller allt

drunkna

då du var livet i min

annars döda

kropp

~00:04

hade stängt av, gått å lagt mig

när jag tittade ut ur fönstret

huset bredvid hade nu ett tak

som var vitt, lös i mörkret

första snön för året föll å jag

visste inte vad jag skulle känna

"lustigt att kalla det första när

det snöade i januari, februari å mars

det kanske är för att det var en

stekhet sommar emellan - fick oss att

glömma, verkade osannolikt"

önskade att det var stjärnornas ljus

att det var så starkt å att de snart skulle

få allt att brinna upp, resa med

rymdskepp genom tid å rum

jag kanske hade sagt för mycket

så mycket att de skulle frysa in mig

göra mig till en pinne, huset bli

glassen som stormar sakta skulle äta

å när de slutligen skulle komma

till slutet - till mig - skulle de bryta

få mig splittrad, så jag fick något

vettigt att göra - hitta mina

delar, upptäcka något

nytt, utvecklas till

det bättre, för

nu är jag

för tät

kan knappt dra in luft

allt håller på att

smälta ihop, ge mig en

dynamit till tunga

åtminstone en cigarr

vars rök fräter -

vill släppa lös själen

den förtjänar att

lyfta, gå över gränsen

jag till glasspinne

tusen olika vägar inom

uppriktigt djupgående snöflingor (kaststjärnor)

kylan framkallar frisk luft

likt en knivs blad kan

användas som spegelbild

samtidigt som den lätt

kan skära igenom

för att bevisa att det

är på riktigt

värmen gräver aldrig

smeker istället

lockar, visar fel väg

ställer sig runt hörn och

laddar slag med basebollträ

springer sedan därifrån

precis som en unge som har

kastat snöboll på fönster

inte en riktig ovän

gör dig ingen chans att

ändra på dig, visar

inte vad det finns för

andra sidor

utan vill behålla allt

som det är, använda sig

av samma material

inte som kylan

hugger till direkt - in your face

öppnar luckan till skåpet

med alla sladdar å kopplingar

tar handen å

greppar, drar sedan hastigt

mot kropp, sista fyrverkeriet

gnistor å rök mot skyn

lämnar inte kvar

något ljus

förutom

frisk luft

andas in och känn

själen vakna till

alla sinnen bli

starkare - få

mörkersyn

lära känna

skuggor -

de som

styr

ombyte

behöver utmaning

elefanten framför oss

att knuffa uppför trapporna

annars stannar vi

står kvar, tänker

att det inte var

så svårt å nu

kan luta sig

bak, väga

på stol

inte vara beredd

på en endaste vindpust -

falla ut från ingången av det

nyss invigda, falla bort

i glömska, bunden

till rymden

gryn

under tystnad

kan känna hur man drar i rep

hissar upp hink

fylld med vatten

att ta hem, ställa i förråd

ta fram när man

behöver släcka törst

eller ta ett bad

få lock för öronen

laga den godaste mat

sociala från början

varför går föräldrar med

sina barnvagnar

i mässor där det knappt

finns något syre

där luften är en vägg av ljud?

varför går föräldrar med

sina barnvagnar

i det kallaste av väder där

kyla biter som

om det skulle slita bitar

från kropp och

hålla kvar medan tiden går?

vill de göra dem starkare

få dem att tåla mer

få dem vana vid detta liv

jag vet då inte, men

jag tror inte att det är rätt

metod oavsett vad

syftet är

bokhandelns dekoration

deckare är dekadenta

feta gubbar som fallit från

toppen av sin karriär

och nu sitter på botten och

super ihjäl sig

deckare är dekadenta

livströtta författare som

skriver så mycket om

mord att de själva börjar

få lusten att prova på

deckare är dekadenta

går vilse i verklighet och

har ingen dröm att gå

till, rasar bit för bit, men

det är ingen som ser

deckare är dekadenta

börjar se hur inget passar

ihop, klagar på världen

när det egentligen det är

dem det är fel på

spegelvänt kast (tappa)

istappar, folket

som står och väntar

på att varelser

ska gå förbi, så de

kan hugga till

och ta energi

starta tiden, börja leva

istappar, folket

som är genomskinliga

inte har någon

dåtid, inte har något

att luta sig mot

förtidigt födda spöken -

har inte varit människor än

ett mjukt leende i den stelfrusna morgonen

staplade fram likt en pingvin

var som om jag hade

gått igenom kartonger och

gick med dem runtom

stelt, höften fick ta allt jobb

luften var som tunn is

knastrade och sprack snabbt

och vågor av kall luft

anföll -

fastnade i spindelns nät

spindeln kom och

virade in mig, gjorde mig

en del av dess allt

plötsligt såg jag henne

kvinnan av mina

verkliga drömmar

från avstånd, visst, det

låter som en klyscha

hon brast hastigt upp i

ett mjukt leende, så de vita

tänderna visades, sken

och hon vinkade piggt mot mig -

skakade om världen, bröt skalet

av is runtomkring mig

en saxofon lockade den

avvaktande ormen

bort från vägen och jag

smet förbi, innan

den hann se, innan den

åter kom tillbaka

hennes värme nådde

å jag log utmattat tillbaka

sträckte långsamt upp armen -

handen i axelhöjd - likt en

robot eller egyptisk skulptur

för att visa att jag tog emot

hälsningen och därav fick gå in

i hennes leende

för att visa... någon slags

tacksamhet

att hon gett mig kraft, liv

till att fortsätta gå

nå mitt mål

kortsiktigt)

(

långsiktigt)

ibland önskar man att hon

var mer än en depå

att man kunde komma närmare

ge någonting tillbaka

_______________________

kan man i vaket tillstånd

leva i drömmen

där allt är inget, behöver

inte bry sig om

eftersom allt som man

tänker på å vill

ha kommer så fort man

skänker en tanke

inte behöver oroa sig om

vad som kommer

att hända, vad klockan är

vart man befinner sig

utan bara vara

där temperaturen varken är

för kall eller för varm

utan ger lite

av allt

betyda

endast det som är äkta

kan dö och på

samma gång leva kvar

kan du komma ihåg

sången du sjöng

som barn, ja, då var

den bra

_______________

misstolkar ord

kan inte förstå varför

"ren" är synonym

till "äkta", när "äkta" är

något som visar

sanning och sanning

är aldrig tvättat -

hur ska man då läsa ut

fläckar, hur ska

man då slå upp bevis

likt en käftsmäll

när de knappt finns kvar

efter en genomgång?

räcker det inte

med att jorden snurrar

runt och kastar ifrån?

misstolkar ord

kan inte förstå varför

"ren" är synonym

till "äkta", när "äkta" är

något som visar

sanning och sanning

är en drog - vare

sig vad man är beroende

av så smutsar det

alltid ner, tar mer plats

gör så att det inte

längre är jämlikt, något

som drar dig intill och

viskar: "vi åker härifrån

bygger oss ett hem

mitt i ingenstans" och du

tvekar först men

säger sedan "okej, varför

inte?" bara för

att se om det finns liv

och vad det

är - måste väl vara mer

än detta?

gnistan

dina ögon brinner

eller är det bara jag som

inte är så van

vid något så äkta?

kanske är fullt naturligt

och inte så farligt

som det verkar

kanske är farligare att släcka

och bara försvinna

uppför rökens spiraltrappa?

det kanske är vad jag

håller på att göra

kan du svara, hjälpa mig att

öppna mina ögon

och se världens rätta bäckar

sortera bort de andra

ignorera, istället se

de rätta att hoppa i och följa

mittpunkten i ditt synfält

en pil med ett rep -

drar in skatter utan att

någon vet

hämtandan

när det inte finns någon mer stans att gå

kommer värmen att stiga

stubinen minska, svett att börja rinna -

du börja smälta, bli vätska

kunna krypa under väggarna som pressar

och hitta nya sätt att leva

nya rum att öppna

ta in deras lukter

och på nytt formas till

något levande

ta tråden från tröjan och dra

svart stjärna - hålet i

dagens tunna vägg

inte så bra att hålla

saker hemligt

ha tålamod, du kommer

att se förändring

hur hålet blir större och

större och till slut

visar sitt ansikte i sin

fulla utstyrsel...

naken

tycker och

tror att det är

en dräkt - ovant för oss

svart stjärna - analoga

kamerans blixt

ser igenom kropp å själ

vinylspelarens nål som

dyker ner i skivan

tar från dess kött å blod

och gör ett plagg av det

lämnar kvar

smulor värda att följa

knastrar, träd faller

sakta, ser allt

större delar av utsikten

samtidigt som

övervärldens rötter blir

dina strängar

livet är inte dyrt

inte lyckligare

av att köpa

visst, för stunden

måhända, men

vad kommer du att

minnas

vad kommer du att

känna

när du är nära döden

när du sitter där

med alla dina prylar...

å fryser

betyder så mycket som vi gör det till

bara för att du känner

betyder det inte

att det känslan kommer

från är där

bevarat i frys, ha

inte för höga

förhoppningar -

kan ha tappat

all smak när det

har tinat

istället

tyna

bli

vinden som springer

förbi, medan du

står helt stilla

uttryckslöst

ta inte ut glädjen i förskott

då känns sorgen tyngre

ta inte ut pengarna från banken

då känns hemmet mindre

måste genast börja att

leta efter nytt - inser

att det inte

kommer att räcka

så mycket längre

ta inte ut segern i förskott

då verkar matchen vara större

att allt skulle kunna bli så mycket bättre

om man skulle ha tagit hem det

att det skulle vara ljusare

även om

det från början

inte hade

så stor betydelse

onödigt

ibland är det bra att de inte

hör vad jag säger -

för jag säger så mycket dumt

kallt, utdraget

ensam hemma, tillsammans

med hunden

gick ut på en promenad

eller, ja, det var ett måste

behövde rensa i huvudet

lätta på hjärtat, innan det

sprack för honom

möttes av den kallaste dag

jag mött på länge

kroppen vände sig inåt

en slags reaktion där den

större skyddar den

mindre - kärnan är trots allt

liten rent fysiskt

kändes som att någon höll på

att ta bort nålarna som

håller ihop tyget

var tvungen att spänna mig

hårt hålla om, så jag inte

blottades å alla koder

avslöjades -

vill ha

mitt privatliv

kvar

när vi kom hem, letade han

efter alla andra

precis som om de skulle ha

kommit tillbaka

kanske trodde att det räckte

att prata med natur

verkar som att en dag är en

vecka för en hund...

golvad

konstnären lägger pussel -

försöker att göra sig själv

ingen annan att utgå från

inom, för

utom känner han

inte igen

inte alls lik från vad han

känner, men om han

skulle vara vad

han känner

skulle

han

vara i flytande form

titta under mattan, den är

högt upp, när

vi står på den flyger vi upp

titta under mattan - det är

en lapp likt en

lagning för trasig byxa, ingång

till det som är

äkta

han lägger ett pussel att

se från olika vinklar

platt som livet till ytan

men om man tittar

noggrannare faller man

in i grytan

blandas med kryddor

likt färger, blir

en bakgrund

knuffar fram något större

mot rampljuset

fattig på riktigt, rik på viktigt

du säger barkbit... jag ser en sedel

även om den inte gör mig rikare

i bokstavlig mening, så gör den mig

rikare på livet när jag seglar iväg

med den - vi är båda naiva

skapar alltid bara på ytan

tänker på det omöjliga -

med två som är så kan man försvinna

bort till overkliga platser

koppla av, koppla bort

flyta iväg med sinnen

lämna tankar kvar

bark bli

tegel till tak

hålla oss

isolerade från

omvärld

aldrig mer växa där

fått en bettskena för mina

onda käkar, de värker

provade den förut och det var

då bland det äckligaste

när jag skulle ta bort den kändes

det som alla tänder skulle

följa med på köpet - bli som det

ibland blev när man som

barn ryckte upp grässtrån å alla

rötter följde med

höll på att tappa mina diamanter

och de bara stod där

kunde bli så att jag aldrig skulle

kunna bita mig fast i

någon igen, skulle aldrig kunna

bli förälskad, utan

hela tiden glida ur grepp å byta

med ens vi närma

oss varandra

springa iväg förskräckt

stänga in mig

mitt ena ben fäller mitt andra

de säger att man inte ska prata

med mat i munnen

men om jag inte ska tugga det

jag har att säga till

mindre bitar kommer de aldrig

att förstå

de säger att man inte ska prata

med mat i munnen

men om jag ska ta bort tunga å

tänder - hur ska jag

då komma fram till min destination

utan att dö av svält?

prata med mat i munnen, jag

vill gärna höra ditt mål

_________________________

med lakrits fullproppat i munnen

skrämmer jag bort alla änglar

och lockar istället till mig demoner

pratar likt en baby och har

gjort sedan jag var en - var vattnet

extra tjockt när de döpte mig?

försökte de tvinga ner tron i mig för

att de kände på sig att jag inte

skulle följa den? ja, jag undrar

för jag kan inte prata rent - snubblar

över orden, allt sätts ihop

låter som jag äter något gott

när jag ska berätta något hemskt,

sorgligt eller försöker säga något fint

med svärta på tungan skriver jag

manus för den

kommande filmen - men

den kommer aldrig som den ska

om jag kunde skulle jag

bryta och göra om tills det blev bra

men det får jag inte, kan

inte, filmen bara rullar och rullar å

jag tvingas stå där svarslös

är bara vissa saker som är likt

från det jag tidigare skrev

tankar verkar alltid vara fantasier

när man försöker ta ut dem till riktiga livet

im

har ingen image

fastnar inte på bild

ser olik ut för

varje gång

kan inte sätta fingret

på hur hon ser ut

finns något under ytan

liksom hennes röst

som är tät, gör så inget

läcker ut

å det är varför

han älskar - finns

något att upptäcka

splittra (alla kommer hitta)

droppar trycker ned

bildar hål, tar

bakväg in i andras

bostäder

____________

löven på marken i regnet

likt flingor dränkta av mjölk

blir allt mjukare, tills de

smälter in, sätter färg likt känsla

på väg, varningstext innan

man väljer den

fågelungar som fallit från hem -

inte lärt sig flyga än

kommer att svälta om ingen räddar

svälta å dö, sedan

förmultna

bli en del av jorden under

göra så att allt annat

fortsätter att växa

____________

tänk om det skulle

kunna bli så mycket jord

att de skulle kunna nå

sitt gamla bo

sista andetaget (djupast)

vet varför man blir lugn av

djupa andetag -

kommer närmare döden

vi går bort från liv

jag har upptäckt att

teknik inte är någon vidare taktik

endast en fälla, för

i början går det lätt, men i slutändan

tar det så mycket mer

onödig tid som orsakar problem

vilka inte är värda att

lära sig av, då de inte skulle uppstå

om man inte använde

elektronisk teknik, dessa datorer

med sidor å program, ja, ibland undrar man

tänker att det skulle vara bättre att skriva för hand

å läsa i böcker, för man lär sig så mycket mer av det

först och främst är faktan ren - varför skulle

de annars trycka den? sedan blir det mer personligt

likt ett fingeravtryck när handstilen berättar, istället

för någon perfekt rak som inte har några åsikter

på dator kan man radera allt med en knapp

med papper å penna måste tänka efter

vad man ska ha på sig å bära hela dagen lång

gå in i rollen som budbärare

rida den vackra hästen

vars fötter

är likt en skrivmaskins

tangenter

som slår från topp och

når dal

får med varje saga

medan datan dödar allt kallt

______________________________________

om man vill lära om leva

ska man inte sitta

i klassrummet, utan gå ut

resa

tv-ruta

snacka om att människor är

beroende av varandra

kan inte hålla fingrarna borta

nästa gång de kommer

i mitt synfält ska jag knäcka dem

likt man knögglar ihop

papper till en boll, sedan ska jag

kasta dem långt bort

för jag orkar inte med fetfläckar

som uppstår i den synliga världen

det känns inte som man är delaktig

utan sitter där som förstenad vid

fönstrets insida å tittar ut på de

lekande barnen

som inte har

några som helst

problem i

livet, utan bara

leker ...

soppa bort mina fotsteg i snön

inget fungerar, färgen i skrivaren

tar slut och jag bär på ett virus som

jag omedvetet skickar ut till allmänheten

att dåtiden alltid ska finnas kvar

kan man inte bara gå vidare å vara glad

måste man ha tyngd som tynger de lätta stegen

kan man inte bara slänga bort allt, så det

aldrig kommer tillbaka, lätta på sinnet

och helt enkelt rita en ny karta ...

men visst är det så

att allt sitter ihop

å inget är slut förrän

allt är slut, förrän

hela jävla universum

är borta å inget

längre finns någonstans

överallt

ingenvart

trött på det här

jag har fullt upp - känner mig berusad

när allt kommer på en å

samma gång, blir det snurrigt i huvudet

hellre slavarbetare än slavägare

"sunday" på svenska heter inte

soldag om man

översätter rakt av, vi är inte

optimistiska utan döpte det till

"söndag"... allt går sönder

rasar samman, de

sliter av oss kläderna och våldtar

föder alla onda

andar från början, tar bort från

kropp, så de inte kan störa

allt kan vara framför

istället för att vänta, låta det

gräva sig djupare in, sola och få det

att växa upp, bli en

del av träsk

inte fri än

tvingas ploga bort all snö

ta bort all fantasi å tänka

på uppgiften jag ska göra

blir därför inga änglar i kväll

får inte besöka dem

vad jag får göra är att tampas

med djävulen å hans

vänner, försöka att ta mig ur

deras skägg, så tovigt

att det känns som taggtråd

virat runtom mig

jaha...

skulle inte ha några händer kvar

om jag bodde i Iran

för jag stjäl choklad

från min familjs skafferi, när det

finns, varje dag, men

det kanske vore lika bra - då skulle

jag kunna skriva riktiga

historier, då skulle jag tvingas till

att skriva med mina fötter

gå och uppleva istället

och jag vaknade

drömde om en kvinna som var i en bassäng

trodde att det var en film som jag såg på och själv var i

hon hade en röd dress och mörkt hår, lade sig

bakåt och liknande exakt omslaget på PJ Harveys album

"to bring you my love"... tänkte: "ah, de har

använt den idén till denna film" tänkte inte på symbolism

att hennes förnamn var och är mitt, att vi

utgår från samma punkt, att jag sattes ihop med henne och

blev hel (...endast två med olika kön kan

bilda liv...) även om det inte var Harvey i min dröm, så var

hon ruskigt lik, om än lite vackrare, såg

förvånad ut när jag simmade fram och sade det, precis som

om hon aldrig hört något sådant förut

eller annat positivt... oskyldig ängel som fallit från himlen

ner till jordens himmel, där alla kan

vara i, vare sig man är ond eller god

mänskliga sjönk vi i

varandras ögon

blandade kulturer -

rent med smutsigt

det gröna gräset

under gyttjan

lugna som lågor, visste

att de vem som

helst kunde

besegra