jag är strutsen med huvudet i sand (letar efter nålen att sy ihop korna med)

barndomen, helt vilsen

kan inte vara olik - då hamnar

man utanför systemet

allt är gjort, allt fungerar

var är min plats i livet? -

redan fullt med folk

kom jag försent? -

tog någon annan den

när jag inte kom?

kanske är lika

bra, nu får

jag göra

1 egen

stol

visa att de gjorde ett

misstag när de

inte tog ut mig i laget

men, det är för säkert - jag

kan inte experimentera -

det jag tänker göra är

numera för farligt

och därför inte lagligt - finns

alltid någon som tar dig upp

på benen vare sig du vill

eller inte, innan man

nått helvetet, blir aldrig

extremt, utan lite för varje

gång, tiden saktar ner, tristess

uppstår - att lida är

bland det värsta

som finns

eller som åtminstone jag har

upplevt över som under jorden

om det är tråkigt

behöver vi det inte -

förstår inte vuxna det?