någon bredvid
under tiden jag går hem
jag är inte van att ha
en flicka vid min sida
men du bad mig
att gå med dig
tills vägarna
skiljdes åt
tills var och ens mål
var nått - det så kallade
hemmet, jag bor närmare
än vad du gör, lämnade dig
ensam, åter igen min blyghet
som ställde till det -
i huvudet hade jag ändrat
min måltavla
men vågade inte säga det
så jag missade
grovt och förlorade stort
inte van att ha någon bredvid
under tiden jag går hem
inte van att ha en flicka vid min
sida, men du bad mig att
gå med dig - jag vet inte om du
märkte, men jag råkade
vid flera tillfällen vingla till
nästan tackla dig åt sidan
är det ett tecken eller brukar
jag annars vara så inne
i min egen värld att
jag fick svårt att
hålla balansen
här, hit där
du tog ut
mig till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar