beroende av varandra
kan inte hålla fingrarna borta
nästa gång de kommer
i mitt synfält ska jag knäcka dem
likt man knögglar ihop
papper till en boll, sedan ska jag
kasta dem långt bort
för jag orkar inte med fetfläckar
som uppstår i den synliga världen
det känns inte som man är delaktig
utan sitter där som förstenad vid
fönstrets insida å tittar ut på de
lekande barnen
som inte har
några som helst
problem i
livet, utan bara
leker ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar