så mycket av sin tid
att det blir tidlöst
så starka rötter
att de inte
går av
ruttnar
försvinner bort
utan
fortsätter att växa
större å större
för varje dag, fångar
känslan - drivet
i misären - sjunker
inte i leran, utan
tar sig lätt fram med
viljan att förändra
naturliga impulser, ådror
som pumpar blod
fort, hårt - allt för att hinna
med att slå de som
är flera mot en - ställa dem
mot en vägg - stå
stadigt, blomma ut, sprickor
framträda likt en
pojkes målning på papper får
för mycket vatten
på sig, bli hål - allt rasa över
dem, får tillbaka
sopporna de flera gånger slängt
färgad musik, färgad
så mycket av
landskap
bygger upp en känsla
av att vara fri
vilket är allas högsta
önskan -
eller har jag fel? är
det vi mot er?
ni som har allt och
lever "felfritt?"
tro mig, gräv, ni
kommer att
hitta ett svart hål
just det - något saknas
vad är ert mål?
eller är det bara jag
som tycker att
ni missar?
raka av hår, odla något
vettigare, som
inte lever på tabletter
för depression
eller vax för att de ska
se att du räcker
upp handen
först
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar