längre vara
någon jäkla curlingmamma"
sade hon bitskt
smällde igen dörren och gick
och barnen satt mittemot varandra
på golvet, höll varsin
pistol framför sig, i huvudhöjd, och
räknade till tre, small
klockan och lampan gick samtidigt
medan hon kom tillbakarusande in
gled sista biten på knäna
som en segergest i fotboll
i samma veva som tårar föll ner
vita fjädrar från skyn bäddade, gav en
hjälpande hand upp, in, närmare en evighet
för alltid stanna kvar i
minnet, men vad
hade hon gjort
för fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar