likt en handduk vrids de om
sjunger sin sista sång
pressas tills varje löv fallit
skulle hjälpa dem om jag kunde
men vi ligger inte i samma flik
kan inte kommunicera med varandra
kan bara stå och se på
när naturen dör en vacker död
utan att huggas ner och föras bort
kropparna lämnas kvar
för fri beskådning och granskning
vi kan lära oss något
om vi tittar noga mellan de små gliporna
som barkbitarna har
pusselbitar måste ha ett djup
så de inte faller bort
utan hålls stadigt i behåll
med fötterna på jorden -
de mest realistiska ögon
lyser igenom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar