17.8.10

trappan upp är aldrig full

kikar ut ur titthålet i lägenhetens dörr
ser ett tomt trapphus medan jag hör regn
regnet tar ut mina ögon, omfamnas och somnar in
reser sig i form av ånga, beger sig till himlen där mina
aldrig har varit förut, får se allt som drömts, både hårt å mjukt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar