jag med det utgör en krock
men är vi egentligen lika?
det räcker inte med att kika
å vad vet jag? ett minne blott
om man ska vara lika ärlig som
frost och rost - så långt från
himlen min hand kan nå, snarare
så att jag faller å tar emot
bryter å kommer inte upp -
skelettet syns, men bara
för en stund, sedan kommer blodet
och täcker - blir minnen mer
levande desto äldre de blir? ännu
steg bort från verkligheten, fiktion
utan dess like vi läser å ser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar